Nationalmuseum
Visas fram till den 17 maj 2020
Stora delar av konsthistoriens verk skapades inte för att visas på museer, tvärtom uppstod konstmuseerna först under sent 1700-tal för att samla och visa konst som oftast skapats för och samlats kungligheter, kyrkan och andra privata beställare. Nationalmuseet på Blasieholmen i Stockholm invigdes 1866 och formerade så småningom en statlig kanon över vad som ”ska” betraktas som nationell konstsyn. Här inryms verk ända från Gustav Vasas krigsrov från norra Europa, fram till nutida inköp av till exempel fransk, dansk och svensk 1800-talskonst.
Museets utställning Inspiration – iconic works diskuteras klassiska verk av ett hundratal moderna konstnärer. För den som inte är konsthistoriskt påläst är utställningen kanske inte omedelbart tillgänglig, men ger man den tid och dessutom införskaffar katalogen kan man beröras av en bred, konsthistorisk berättelse, i vissa fall berörande.
Att påpeka att konstnärer inspirerats av tidigare kollegor är inte en överraskning, men här är dissekeringen av ”ikoniska” verk ändå i fokus trots utställningens titel. Till exempel påpekar Nancy Fouts (1945–2019) själv att hon i flera av sina verk bottnar i sin gayidentitet, hon går ända tillbaka till Lucas Cranachs skildringar från skapelseberättelsens Adam och Eva från 1528 – fast här är det Adam och Adam, respektive Eva och Eva som reproduceras (2014).
Jesus är ofta inblandad, gärna med en roligt vanvördig twist på korsfästelsen.
Fouts arbetade under många år som grafisk designer och har varit van att jobba nästan surrealistiskt med oväntade kombinationer, under 2000-talet har hon fokuserat på konst – och en som ifrågasätter det normerade (med Banksy som ett fan, sägs det). Jesus är ofta inblandad, gärna med en roligt vanvördig twist på korsfästelsen.
Fout är ibland en felande länk mellan konst och skojiga bildsammansättningar, men att leka med konsthistoriens kändaste verk mitt i dess eget palats kan nog upplevas som blasfemiskt av en som uppskattar känslan av exklusivitet. En av mina favoriter här är hennes ”Tänkaren (efter Rodin/Degas)”, där kombinationen av de sena 1800-talskonstnärernas man med intellektuell tyngd respektive söta kjolbeklädda dansös verkligen tvingar en att fundera på vilken revolution det innebär att ifrågasätta det som är den gemensamma plattformen som vi utgår från när vi tolkar konst.

Här finns igenkännbara verk, som Leonardo da Vincis Mona Lisa som småtråkig självklarhet, men bortom lustigheterna eller mer svårtillgängliga angelägenheter för nästan snorkigt konstintresserade befinner sig många viktiga verk att upptäcka. Tom Hunters verk gick redan när jag såg dem för första gången rakt in i hjärtat. Hans fotografier plockar upp renässanskonstens användning av ljus och perspektiv, en skicklighet och engagemang som ger själva motivet respekt, ja tillbedjan. Hunters Kvinna som läser ett beslut om vräkning är både en samtidskommentar och en bild av vördnad så att man faktiskt blir tårögd. Barnet på sängen ger fotot en ytterligare dimension där hela konsthistorien vrids om i ett strypgrepp. På utställningen visas fler av hans fotografier, bara de värda ett besök.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.