De 81 unga kvinnliga arbetarna utnyttjades hårt av ett globalt nyliberalt system (se artikel intill) men blev hjältar genom sin kamp och sitt sätt att göra motstånd och visa solidaritet. Låt mig berätta historien om deras kamp.
Novamed är en av det tyska företaget Fresenius Medical Cares fabriker. Fresenius Medical Care är världens största leverantör av produkter och tjänster för människor med kroniska njursjukdomar och tillverkar olika typer av dialysprodukter. Fresenius Medical Care har varit verksamt i Turkiet sedan 1996. Ungefär 300 arbetare är anställda på Novamedfabriken och i mars 2005 började Petrol-Is, oljearbetarnas fackförening, organisera arbetarna. Den 26 september 2006 beslöt man att gå ut i strejk. Det var den första strejkaktion som någonsin ägt rum i en ekonomisk frizon i Turkiet och samtliga strejkande var kvinnor. Strejken var en protest mot de undermåliga patriarkala arbetsförhållandena längst ned i de multinationella företagens exploateringskedja.
Under en arbetsdag på fabriken beviljades endast en kafferast på 15 minuter och en matrast på 25 minuter. Inga måltider serverades på själva arbetsplatsen. Allt tal under arbetstid var förbjudet, så också på företagets transportfordon. Eftersom antalet fordon var begränsat, tvingades vissa kvinnor pendla tre till fyra timmar dagligen. Även rökning var förbjuden under kaffe- och matrasterna. Ett förbud som tog sig så överdrivna former att vissa förmän och fabrikschefer satte i system att lukta på arbetarna innan de fick komma in på fabriken. Kvinnorna vittnade också om ständiga förolämpningar från fabrikscheferna. Ville man gifta sig var man tvungen att begära tillstånd från fabriksledningen. Likaså om man därefter som gift kvinna ville skaffa barn, tvingades man göra det i enlighet med ett schema som fabriksledningen lagt upp. Arbetarna betraktades inte som människor, utan enbart som en del av fabrikens produktionssystem.
Frenesius Medical Care fortsatte att öka sin vinst. Det tredje kvartalet kunde man uppvisa en 11-procentig ökning från kvartalet innan, vilket innebar en nettovinst på 2404000 US-dollar. Företaget skröt om sina uppåtgående vinstsiffror, men bakom framgången låg en omfattande exploateringen av kvinnliga arbetare och en utbredd fackföreningsfientlighet.
Det omänskliga utnyttjandet av arbetarna avtog tack vare kvinnornas strejkande, men fabriksledningen vägrade att erkänna fackföreningens existens och inledde en systematisk anti-facklig repression för att tvinga medlemmarna i Petrol-Is att utträda. Strejken fortsatte i över ett år och blev en stor framgång. Efter 444 dagar tecknades så ett kollektivavtal.
Stödet för strejken kom inte bara från Turkiet utan hela världen. Man skickade solidaritetshälsningar och deltog i manifestationer vid den första årsdagen av strejken den 26 september 2007. ”Plattformen för solidaritet med de kvinnliga arbetarna i Novamed”, som bestod av kvinnliga fackliga företrädare, feminister och kvinnor från olika politiska partier organiserade ett brett spektrum av aktiviteter i Istanbul, Ankara och Antalya som pågick i en månad.
Några av skälen till strejkens framgång var dels att det uteslutande var kvinnor som agerade och dels sättet den organiserades på, vilket skedde genom hembesök och anordnandet av möten i hemmen. Även uthålligheten var avgörande – strejken pågick i 444 dagar. Men trots kvinnornas ihärdiga strejkande försummade de inte sina ”sociala förpliktelser” i hemmet. Att avskaffa ett förhållande mellan förtryckt och förtryckare som bestått i sekler är som bekant inte en lätt sak, särskilt inte det mellan kvinna och man. Men, en strejk är som en skola och kvinnorna lärde sig mycket av den. Enligt Necla Algökce, chefredaktör för Petrol-Is:s kvinnotidning, fanns det kvinnor som skämdes för att tala och kvinnor som inte visste vad rätten att organisera sig betydde. Men med tiden blev de alltmer medvetna om sina rättigheter och lärde sig att uttrycka sig med större självförtroende.
Hon berättar också om en kvinna som till en början sade att hon inte kunde gå med i facket av rädsla för sina bröder, men som sedan kom att bli en av aktivisterna. Många flickor som tidigare tvingats få tillstånd från sina föräldrar för att lämna hemmet, agerade sedan strejkvakter om nätterna.
Kvinnor, både i Turkiet och utomlands, blev alltmer medvetna om att det fanns kvinnor i Antalya som gjorde motstånd och på så sätt försvarade sin heder och sitt arbete. Dessa kvinnors seger kan ses som en seger för alla de kvinnor och män som motsätter sig den rådande ordningen, som kämpar, protesterar och gör motstånd.
Turkiet är inte unikt när det gäller framgångsrika kvinnliga aktivister. Runt om i världen finns oräkneliga kvinnor som protesterar och gör motstånd mot de orättvisor den globala kapitalismen skapar. Kvinnliga jordbruksarbetare i Latinamerika, kvinnliga textilarbetare i Asien och kvinnliga arbetare inom servicesektorn i Europa är bara några. Men trots de negativa effekterna av den globala nyliberala politiken, olika etniska ursprung, skillnader i levnadsstandard och klassbakgrund, har kvinnor en sak gemensamt och det är att vi alla är exploaterade av den patriarkala kapitalismen. Det är i sig ett skäl för oss att gå samman i kampen mot detta svårföränderliga system. Därför är det viktigt att vi använder alla kanaler för att bygga nätverk och stärka vår makt och vårt självförtroende.
En sådan kanal är de europeiska sociala forumen. De innebär betydelsefulla tillfällen och möjligheter för oss att bli medvetna om oss själva. Jag deltog för första gången i European Social Forum i Paris 2003 och väntar nu otåligt och entusiastiskt på nästa ESF som kommer att äga rum i Malmö den 17–21 september 2008.
Det viktigaste och mest effektiva stödet för kvinnor är nämligen det kvinnliga deltagandet. Som kvinnor kommer vi att mötas för att gemensamt dela med oss, inte bara av våra problem, utan också av vår styrka. Vi har sett hur det har gett positiva resultat tidigare, att samarbete kan förändra våra liv och livet för våra systrar. Vi är alla medvetna om att en annan värld, ett annat Europa, är möjligt att uppnå för oss och för våra barn. Det enda villkoret för att nå dit är att vi tror på varandra och skapar en arbetarnas världsomfattande motståndsrörelse.
Zeynap Ekin Aklar är sakkunnig i internationella frågor och kvinnofrågor i De offentliganställda fackföreningar, KESK.
Översättning: Hans Falk
Fakta/Turkiet: Kamp i ekonomisk frizon
Novamedfabriken ligger i en ekonomisk
frizon i Turkiet. Oljearbetarnas fackförening, Petrol-Is,
organiserade arbetarna på fabriken.
Kvinnliga arbetaraktivister från Turkiet kommer att delta på ESF i Malmö för att dela med sig av sina erfarenheter och träffa andra kämpande kvinnokollektiv.