Motståndet mot regeringens delbetänkande ”Vårdval i Sverige” är kompakt, från norr till söder, från öster till väster och oavsett politisk sammansättning.
Förslaget innebär att regeringen vill tvinga landstingen att införa fri etableringsrätt för privata vårdgivare, vilka också ska ha rätt till offentlig ersättning. Det är samma princip som gäller inom det hårt kritiserade och nu också snart reviderade ”Vårdval Stockholm”. Stockholms läns landsting är också det enda av Sveriges 21 landsting som stödjer förslaget, vars remisstid nu är slut.
Det borgerliga Region Skåne avvisar förslaget som ytterligare en lag som inskränker det kommunala självbestämmandet och poängterar att hälso- och sjukvården måste utformas i en demokratisk process som återspeglar folkviljan i det egna området. På samma principiella grunder avvisas förslaget av landstingen i Sörmland, Kalmar, Örebro och Norrbottens län.
Landstinget i Gävleborgs län varnar också för att en fri etablering kan leda till en överetablering i Gävleområdet på bekostnad av ”affärsmässigt olönsamma orter”, det vill säga i glesbygden. Farhågor som delas av bland andra landstingen i Värmland och Jämtland. Dalarna varnar för att ett frisläppande av marknadskrafterna på detta sätt kan leda till en ”oönskad koncentration av resurserna och därmed en stor ojämlikhet i tillgången till vård”.
Västerbotten läns landsting påpekar att glesbygden redan med dagens system har svårt att rekrytera vårdgivare och betonar att det även i städerna finns risk för en ”överflyttning från socioekonomiskt svaga områden till mer resursstarka områden” – något som visats i utvärderingen av Vårdval Stockholm.
Den borgerliga majoriteten i styrelsen för centralorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, överlämnade nyligen sitt yttrande till regeringen. Uttalandet kan tyckas motsägelsefullt. Inledningsvis välkomnas regeringens arbete för att stärka patientens ställning inom hälso- och sjukvården. Men på punkt efter punkt stödjer man samtidigt landstingens kritik. En nationell lösning avvisas som ses som ett starkt ingrepp i det regionala självstyret. Och fri etablering ”förvärrar problemet med hälsans ojämlika fördelning” och kan även innebära en förskjutning av hälso- och sjukvårdens utveckling ”från demokratin till framför allt de privata vårdbolagen”.
Anders Andersson, kristdemokratiskt landstingsråd i Kalmar län och ledamot i SKL:s styrelse ger inget tydligt besked om han tycker att Vårdval i Sverige ska drivas igenom eller inte:
– Det finns plusfaktorer i förslaget och även sådant vi inte gillar. Jag vill att SKL:s förslag ska gå igenom, säger han.
Från Norrbotten hörs andra tongångar:
– Förslaget kan inte genomföras. Regeringen måste lyssna på landstingen och där finns ju ett kompakt motstånd, även från tunga borgerliga sjukvårdspolitiker, säger Kent Ögren, socialdemokratiskt landstingsråd och landstingsstyrelsens ordförande i Norrbotten.
Men regeringen avser att gå vidare med det hårt kritiserade förslaget.
– Vi ska analysera remissvaren, det gör vi alltid. Det kan komma att bli förändringar, men principen om ett obligatoriskt vårdval kommer att finnas kvar, säger kristdemokraten Tobias Nilsson till Arbetaren. Han arbetar som politisk sakkunnig på socialdepartementet.
Vårdval i Sverige
Delbetänkandet ”Vårdval i Sverige” lades fram i april och skickades sedan ut på remiss.
Av sammanlagt 93 har flertalet tunga remissinstanser varit avvisande, skeptiska eller avvaktande. Bland dem Socialstyrelsen, som har det yttersta ansvaret för hälso- och sjukvården, som anser att förslaget är illa underbyggt och vill utreda konsekvenserna ytterligare.
De enda remissinstanser Arbetaren funnit som entydigt tagit ställning för förslaget är sådana som kommer att kunna få direkt ekonomisk vinning av det, som Svenskt Näringsliv och Föreningen Vårdtagarna.
Den 1 december lämnas förslaget till riksdagen. Senast 1 januari 2009 ska beslut fattas och vara helt genomfört under samma år.