Vi är många som reagerar med frustration och ilska när vi nås av nyheterna om att stora företag som just nu tar emot enorma statliga stöd, samtidigt väljer att dela ut stora vinster till sina aktieägare.
Coronakrisen belyser många skeva samhällsstrukturer just nu. Därför är det ett bra tillfälle att – med stor respekt för det allvarliga läget, och med utgångspunkt i behovet av sammanhållning mellan politiska aktörer – också syna dessa strukturer och föreslå förändringar för framtiden.
Varför är den nyliberala kapitalismen så oerhört känslig för störningar? Varför ropar multinationella företag på staten när de vanligtvis vill minska dess inflytande och skattebas? Varför måste de arbetstagare som får företag att snurra ta de ekonomiska smällarna samtidigt som aktieägare tilldelas vinster? Hur hänger detta ihop med den snabbt växande ojämlikheten?
Varför prioriteras kortsiktiga vinster framför ekonomisk hållbarhet? Varför belönas solidariska omsorgsyrken så otroligt mycket lägre än yrken som grundas i individuell vinststrävan? Varför har anställda inget som helst inflytande i dessa processer?
Det är också mindre sannolikt att personalägda företag, till skillnad mot konventionella företag, säger upp anställda under lågkonjunkturer.
Feministiskt initiativ driver politik för ökad ekonomisk demokrati, vilket bland annat innebär att vi tycker att fler företag bör ägas demokratiskt av sina anställda. Det kan vara i form av personalkooperativ, eller i större företag som delägare genom personalfonder.
Medarbetarägande har en rad dokumenterade fördelar både vad gäller större välmående, demokratisk och politisk delaktighet liksom ökad jämställdhet och jämlikhet. Just i detta sammanhang är det allra viktigast att lyfta fram att personalägda företag också är bättre på att hantera ekonomiska kriser, eftersom återinvestering och hållbarhet vanligtvis prioriteras framför kortsiktiga vinster.
Det är också mindre sannolikt att personalägda företag, till skillnad mot konventionella företag, säger upp anställda under lågkonjunkturer. I de fall som vinster plockas ut tillfaller de alltså de anställda, vilket kan skapa bättre förutsättningar för privata hushåll att klara av svåra ekonomiska perioder.
Feministiskt initiativ ställer sig bakom Centrum för Personalägande när de skriver:
“När staten nu kliver in för att rädda både börs och bolag bör folket ställa en del motkrav i syfte att tygla spekulationsekonomin och främja ett långsiktigt tänkande. Här är ett utbyggt personalägande en utmärkt dellösning. Eftersom de anställda sällan vill flytta sina arbeten till låglöneländer är det också ett sätt att bevara jobb i landet. Något som är avgörande om vi ska kunna återuppbygga en inhemsk produktion av livsviktiga varor i post-corona-världen.”
Feministiskt initiativ uppmanar riksdagen och regeringen att:
– Förbjuda att företag som får statliga stöd prioriterar vinstutdelning framför anställningar.
– Ställa krav på onoterade företag (över exempelvis 25 anställda) som tagit del av stödåtgärder eller som föreslår lönesänkningar, att ge personalägande i gengäld, t.ex. genom att emittera aktier till en personalfond när situationen har återgått till det mer normala.
– Stötta anställda och företag i denna omställningsprocess, genom kunskap och koordinering på regional nivå.
– Tillsätta en utredning om stöd och styrmedel för utökat personalägande – i både små och stora företag – i syfte att genom demokratisk ekonomi som samhälle stå bättre rustat inför framtida ekonomiska kriser.
– Sätta detta i relation till uppbyggandet av lokal produktion av nödvändiga varor ur folkhälsosynpunkt.
Farida al-Abani, partiledare Feministiskt initiativ
