I veckan kom det första kända corona-relaterade dödsfallet bland personal i äldreomsorgen. En person anställd inom hemtjänsten i Skellefteå, som jobbade i ett område med konstaterad smitta, har avlidit i covid-19.
Det är en otroligt sorglig milstolpe och precis som den franske författaren Edouard Louis häromåret ställde frågan Vem dödade min far – när han sökte de politiska besluten som låg till grund för hans fars ohälsa – måste vi nu ställa frågan: vem dödade den hemtjänstanställda i Skellefteå?
Vilka har bestämt att det ständigt ska skäras ned på äldreomsorgen?
Vilka politiska beslut har skapat en situation där så många riskerar att smittas av en dödlig sjukdom när det går till jobbet? Vilka politiska beslut har skapat den akuta situation av stress och press som gör att många inte känner att de kan göra sitt jobb på ett bra och säkert sätt?
Vilka har bestämt att det ständigt ska skäras ned på äldreomsorgen? De skyldiga är många och har flera partifärger. De finns i flera tidigare regeringar och de finns bland de riskkapitalbolag som dammsuger välfärden på vinster.
Var ska vi börja? På 90-talet? Med de då nya budgetregeler, införda av Socialdemokrater, som bestämde att kostnaderna för välfärdstjänster inte ska växa i takt med ekonomin? Att pengar till välfärden inte ska räknas upp i takt med löne- och prisökningar, utan istället ska ett effektiviseringstryck (men också det berömda ”reformutrymmet”) skapas.
Eller ska vi börja vid alliansregeringens första år vid makten när Lagen om valfrihet – som gjorde att kommunala verksamheter tvingades konkurrera med riskkapitalbolag – röstades igenom av samtliga riksdagsledamöter från allianspartier och en socialdemokrat?
Eller med alla de skandalösa utförsäljningarna av hemtjänster och äldreboenden, så kallade avknoppningar, ofta till grova underpriser?
Eller Anders Borgs alla jobbskatteavdrag som urholkade kommuners budgetar?
Allt detta hänger ihop och har bidragit till att skapa en äldreomsorg där Arbetsmiljöverket så sent som i mars rapporterade att man hos SAMTLIGA inspekterade arbetsköpare mellan 2017 och 2019 har funnit brister. Det har bidragit till att skapa en arbetsmiljö där larmen från skyddsombud om brister i arbetsmiljön fördubblades mellan 2015 och 2017.
Sedan har vi skickat i väg dem till pandemins frontlinjer med bristfällig skyddsutrustning.
Luft har pressats ur scheman när minuter ska jagas, 80-talets fyra besök för hemtjänsten om dagen har växt till tolv. Det är mindre kontroll och mer press. Om och om igen har vi sett larmrapporter om den ökade stressen i äldreomsorgen. Stressen har ökat ohälsan i yrkesgruppen, och det har gjort denna yrkesgrupp än mer utsatt när den nu på daglig basis exponeras för en farlig smitta.
Vi vet att stress kan orsaka hjärt- och kärlsjukdomar och högt blodtryck. När Arbetsmiljöverket 2012 undersökte arbetsmiljöns bidrag till hjärt- och kärlsjukdom konstaterade man att områden där det sannolikt finns många fall av arbetsrelaterad hjärt- kärlsjukdom är inom vård och omsorg. Hjärt- och kärlsjukdom och högt blodtryck är båda riskfaktorer för att bli allvarligt sjuk eller dö i covid-19.
Vi har, som samhälle, genom stress, press och underbemanning, gjort den här yrkesgruppen extra utsatt på grund av ökad ohälsa. Sedan har vi skickat i väg dem till pandemins frontlinjer med bristfällig skyddsutrustning. Äldreomsorgens anställda som kanonmat i kriget mot corona.
Vi har också den senaste veckan rapporterat om bristen på skyddsutrustning för personalen i äldreomsorgen. Hur arbetssituationen var för den hemtjänstanställda som avled vet vi ännu inte, men det larmas från många håll om bristen på skyddsutrustning.
SVT rapporterade i veckan om anställda i äldreomsorgen som fått nej från chefer när de velat använda munskydd vid besök hos alla äldre, inte bara konstaterat smittade. I samma reportage berättade en annan person om en chef som vägrat testa personalen med hänvisning till att det skulle visa att de flesta är smittade redan – och då kommer ingen kunna jobba. På många håll i landets äldreomsorg går det inte att ta höjd till en större andel sjukskriven personal, organisationerna är så slimmade.
Krisen i äldreomsorgen började inte med corona, krisen har varit här länge men larmen gått ohörda. Det får vara slut med det nu.