[BOK] Frigörelsen
Jan Selling
Carlssons, 2020
I Sverige lever mellan 50 000 och 100 000 romer. Det, som Jan Selling, docent och forskare vid Södertörns högskola, skriver i sin bok Frigörelsen, ”första beviset på romsk närvaro i Sverige” var 30 familjer som anlände till Stockholm 1512, och som sades komma från ”Lilla Egypten”.
Förföljelserna började bara ett par år senare, men har under århundradena varvats med perioder av ömsesidigt beroende mellan landsortsbefolkningen och kringresande hantverkare och beskydd i många områden. Så sent som 1999 erkändes romerna, som egentligen består av flera olika grupper, som en svensk minoritet med rätt till skydd som sådan. Men den övervägande bilden är mörk, skriver Selling.
Det är sympatiskt när en forskare berättar om hur de olika forskningslinjerna ser ut och om för- och nackdelarna med dem. Detta gör Jan Selling, som själv är gadjo (ickerom) men som forskat och arbetat med romer kring romers historiska plats i världen och i Sverige, och nu kommer med sin andra bok i ämnet, Frigörelsen. Den ska, som han skriver, läsas som en fortsättning på Svensk antiziganism (2013), men står bra för sig själv. Han diskuterar emancipation, som i att uppnå lika rättigheter som i verklig frigörelse.

Här finns vittnesmål över hur majoritetssamhällets olika projekt för att assimilera eller utesluta romer (båda koloniala förhållningssätt) inte bara fått konsekvenser för gruppen utan hur de enskilda personernas liv och tankevärldar påverkas av att varje dag utsättas för ”intresse” beroende på att man tillhör en stigmatiserad grupp.
Romer har varit föremål för myndigheternas omsorg i århundraden, och den har varit särskilt intensiv under 1900-talet, med diskriminering, stigmatisering, och exotisering, samt naturligtvis skuldbeläggning för det egna förtrycket, pågick i samhällets olika skikt – officiella såväl som sociala.
En fråga vilka styrkor och svagheter de skilda förhållningssätten innebär. Jag förstår det som att det pågått och pågår en ständig kamp för att själv ta företräde i definitionen av identiteten.
Boken är en historiegenomgång av romer i Sverige, och förstås romers historia i Europa som en bakgrund. Här finns kända berättelser om progromer, förföljelse och folkmord av romer, genom århundradena. Att låta sig assimileras genom tryck har inte inneburit verklig frigörelse, och har som Selling påpekar inte hjälpt då fientligheten, som i nazityskland, blandats med biologisk rasism. I Francos Spanien var själva ordet för rom förbjudet fram till 1975. Mellan 2200000 och 500000 romer mördades i koncentrationsläger av nazisterna.

Samtidigt började små frön spira för en medborgarrättsrörelse, trots en kraftig repression mot romer efter kriget. Den internationella romska rörelsen stadfästes i 1950-talets Paris. Grunden för romernas emancipation ligger i organiseringen och motståndet. Inte minst genom kulturen.
För den som intresserar sig för minoritetsgruppers rätt i samhället i allmänhet och för företeelser som avslöjandet 2013 av polisens mångåriga registrering av romer i Malmö, eller 2010-talets ”tiggeridebatt” och andra samtida tragedier är Jan Sellings bok en stadig vän att hålla i handen för att läsa på. Översiktlig och respektfull utan den exotism som präglat så många verk av detta slag som jag tagit del av under de senaste decennierna.
Här finns också efterord av Hans Caldaras, musiker, författare och debattör, och politikern Soraya Post med personliga erfarenheter och reflektioner kring antiziganism och aktivism.
Soraya Post inleder med några ord om hur motvinden kan se ut: ”När du föds som rom förlorar samhället ganska kvickt det initiala överraskningsmomentet i sin diskriminering och nedvärdering av dig. Strax förväntar du dig att bli kränkt, med all säkerhet värre än sist. Förhoppningar om förändring kan då te sig väldigt främmande.”