På promenaden längs Amiralsgatan mot Nobeltorget har jag nästan som rutin att kika innanför portarna för att se om det är en bostadsrättsförening, om jag har fastnat för fasaden. Oftast är det många olika företagsnamn som står både innanför och utanför portarna längs stråket. När jag knappar in föreningsnamnet på Google för att se vad det är för hyresvärd står det: “Vi är ett av Sveriges största privata bostadsbolag. Vi erbjuder boenden på orter över hela Sverige.”
Hur kan jag ha missat den här privata hyresvärden också? Det verkar finnas hur många som helst?
Efter år av andrahandslägenheter köpte Yusra Imsheiel till slut ett eget boende i Malmö.
Jag funderar på om det går att “smöra” till sig en hyresrätt i Malmö. Det är lätt att få intrycket att processen snabbas upp genom att skriva in sig i privata kösystem. Yusra Imsheiel är inget undantag. Hon är 27 år och sökte efter en lägenhet i Malmö under 2018 då hennes studier var avklarade i Lund. Precis som många andra hade hon hört att privata hyresvärdar inte går efter kötid – och hon tänkte att med sin stabila ekonomi skulle det åtminstone inte ta lika lång tid.
‒ Jag har haft en stabil inkomst och har alltid uppfyllt kvalifikationerna. Jag sökte ettor och tvåor som hade låga hyror också. Men jag blev aldrig kallad till någon visning, berättar Yusra.
Det enda jag fick istället var erbjudanden om boende i utbyte mot sex.
Yusra Imsheiel
Yusra är inte ensam i känslan av att inte veta vad hyresvärdar går efter när de letar hyresgäster. Ovissheten om att inte veta vad en kan göra för att öka sina chanser till en bostad har varit som ett schackspel. Ett ständigt försök i att fundera ut hur en kan öka sina chanser till det som är målet – att åtminstone bli inbjuden till en visning.
‒ Jag la upp en egen annons på Blocket för att jag har fått höra att privata hyresvärdar brukar kolla efter framtida hyresgäster där. Jag känner flera som har blivit kontaktade på det sättet. Det enda jag fick istället var erbjudanden om boende i utbyte mot sex, säger Yusra.
Flera myndigheter har genom åren larmat om en utbredd diskriminering på bostadsmarknaden. Hyresgästföreningen genomförde en studie 2006 för att synliggöra diskriminering på bostadsmarknaden. De använde sig av en metod som heter situation testing - där olika personer med olika etnisk tillhörighet utger sig för att efterfråga samma lägenhet. I analysen presenterades ett tydligt mönster av diskriminering av de som sökte lägenhet och hade utländskklingande namn.
Även om metoden har använts sparsamt i Sverige, märks avsaknaden av kunskap gällande vilka rättigheter en faktiskt har på bostadsmarknaden, det är nästan som att det finns en konsensus i Malmö att ju trevligare en är i motivationsbrevet (ja, du läste rätt) – desto större chans är det att den privata hyresvärden väljer just dig.
– Det är klart att en hyresvärd ska få bestämma vem som ska bo hos dem, men det ska inte vara baserat på rasistiska fördomar.
Keisha Taylor är 38 år och är också bosatt i Malmö sedan tolv år tillbaka. Hon hyr sin lägenhet av en mindre privat fastighetsförvaltare och vägen till ett förstahandskontrakt gick bland annat genom flera rekommendationsbrev.
‒ Jag har tänkt mycket senaste tiden på att flytta till ett annat område i Malmö då jag märker att jag är färdig med att bo mitt i stan. Då jag har hyrt av samma hyresvärd länge presenterade jag mig i mejlet – och har stått utan svar länge.
Keisha Taylor som jobbar inom kulturbranschen heter egentligen något annat.
Jag märker att det bara är svenskar som flyttar in och ut på min gata.
Keisha Taylor, hyresgäst
Keisha har velat flytta närmare havet och naturen och ställt samma fråga upprepade gånger i mejlen till sin hyresvärd utan någon återkoppling. Hon testade då att fråga sin väninna, som har ett svenskklingande namn och som hyr av samma fastighetsägare fast på en annan adress att fråga samma fråga som henne. Identiska mejl. Identiska meningar. Fast med olika namn. Dock blev hennes vän obekväm med att göra detta och mejlet skickades aldrig iväg. Sedan dess har Keisha Taylor gett upp med att försöka byta lägenhet via sin fastighetsägare. Detta var våren 2016.
‒ Jag bor kvar på samma ställe och har fortfarande inte fått något svar. Min gata är väldigt gentrifierad och jag märker att det bara är svenskar som flyttar in och ut på min gata. Då tänkte jag att om det är hög rullans här borde väl det vara samma sak någon annanstans hos samma hyresvärd.
Keisha sitter längs in i cafeét vid Triangeln och jag skriver och lyssnar koncentrerat. Jag hinner inte få med allt som sägs, för det ligger så mycket besvikelse i hennes tonläge. Vårt samtal påminner mig om Yusras, där jag kunde höra mer än bara en gnutta besvikelse i bådas historier. Det är som att det krävs en blankett där man ska styrka att man är en duktig hyresgäst. Välj mig, jag lovar att jag passar in här trots att jag är rasifierad. Jag kommer inte att sänka standarden i området.
‒ Jag önskar att privata hyresvärdar kunde vara lite mer på min sida. Eller, åtminstone på vår sida. Jag är väldigt nyfiken på hur de väljer sina gäster, det är nyttigt för folk att veta hur selektiva de faktiskt är. Man håller gärna Slottsstaden vitt, säger Keisha Taylor.
För Alex Brander Lund började bostadsresan annorlunda. När hon och hennes vän skulle flytta isär från Västra Hamnen, hade Alex bara haft en kötid på två år i den kommunala bostadskön.
‒ Jag har haft det ganska lätt. Med tanke på att jag jobbar nätter orkar jag inte jaga efter hyresvärdar under dagtid så jag fokuserade på att mejla. Därefter registrerade jag mig hos en hyresvärd, där jag fick svar efter 1-2 veckor. Sen fick jag erbjudande på en visning och fick lägenhet, säger Alex.
Tror du att privata hyresvärdar är selektiva med vilka hyresgäster de vill ha?
‒ Utan tvekan.
Det finns en gemensam erfarenhetsbas i alla berättelser jag hör. Att det ska finnas en mer transparens i vad det är som gäller. Alex är medveten om att hennes namn har underlättat för henne att få ett förstahandskontrakt. De tog en kreditupplysning – sen var de nöjda.
‒ Jag hoppas någonstans att de blir granskade, så att det inte blir den här boendesegregationen som är tydlig, säger Alex.
Alex Brander Lund är 28 år och jobbar som sjuksköterska i Malmö.
När jag och Alex har fikat färdigt så tittar jag mig omkring på Sankt Knuts torg.
Kvarteret är trots sin lilla storlek fylld av fik och hipsters. Jag tänker på det Yusra sa till mig tidigare. “Det är klart att en hyresvärd ska få bestämma vem som ska bo hos dem, men det ska inte vara baserat på rasistiska fördomar.” Jag håller med, till viss del. Men varför ska de få bestämma egentligen. Är det bara för att de har det vi vill ha: attraktiva lägenheter i hipstriga kvarter? Eller är det för att vi är fast i kapitalismens spindelväv?
Vi vill gärna träffa våra sökande så att de passar in i huset med de övriga som bor där.
Jesper Karyd, Karyd fastigheter.
Listan på privata hyresvärdar i Malmö är lång. I vilken ände ska man börja? Antingen är de väldigt svåra att nå eller gett korta svar i hur deras process går till.
‒ Vi vill gärna träffa våra sökande så att de passar in i huset med de övriga som bor där, säger Jesper Karyd, från Karyd Fastigheter som förvaltar lägenheter i Malmö.
‒ Vi är ett privat företag. Vårt mål är att ha så blandade hyresgäster som möjligt, säger Marja Friberg från Haga Gruppen som också förvaltar fastigheter.
Dock underströk Marja att det inte skulle vara fler personer än vanligt som söker lägenheter hos de, eller att det skulle vara några konstigheter med kösystemet.
‒ Det är omöjligt att svara på, jag vet inte riktigt vad du är ute efter. Det beror på vad man får i vakans. Först måste något bli ledigt för att det ska gå att hyra ut, och det är inget som är statiskt. Det är snarare mer tillfälligheter, fortsätter hon.
Jesper Karyd berättar också att det är just de senaste fem åren de har fått ett ökat tryck på många unga som skickar in intresseanmälningar och mejl.
‒ Det är en majoritet unga som hör av sig, mest folk under 35.
De större hyresvärdarna har jag haft väldigt svårt att nå, för det är inte vem som helst som har tiden att svara på hur lägenheter förvaltas – ofta har jag blivit hänvisad till att mycket handlar om just det Marja säger, att det är bara handlar om tillfälligheter.
Linnéa Hult, som egentligen heter något annat, vill inte synas med namn och bild. Hennes väg till ett förstahandskontrakt var genom oklara direktiv.
‒ Jag fick till en början lite kryptiska tips. “Skriv ett personligt mejl”, sade många. Det var väldigt suspekt, berättar Linnéa.
Personligen upplevde Linnéa att hon gav ett slarvigt intryckt när hon sökte sig till privata hyresvärdar. Hon hade missat att komma till kallade visningar och hade inte annan inkomst än studiemedel att bestyrka. När hon gick förbi hyresvärdens kontor för att introducera sig sa de: “Vi ser inte kötid, vi försöker hitta rätt lägenhet till rätt person”.
‒ Det var lite lustigt uttryckt tycker jag. Som om det är en omskrivning för något annat, säger hon.
För Linnéas del räckte det med att skicka en skärmdump på att hon studerar och framstå som en någorlunda ordentlig person. När hon har pratat med människor i sin bekantskap som inte har liknande bakgrund som henne – så kände hon att deras historier skiljer sig mycket från sin egen.
‒ Jag tänkte på hur jag klädde mig och hur jag satte upp håret på visningen, men jag vet inte om det hade någon effekt, säger Linnéa.
Precis som de jag har träffat innan, är det oklarheten i urvalsprocessen som är det mest bekymmersamma.
‒ Om det nu ska vara en urvalsprocess, så känns det orättvist att den är så godtycklig, avslutar Linnéa.
För i slutändan förblir bostadsrasismen ett faktum. Den må vara smygande och osynlig till en början, men så småningom kommer vi inse hur utbredd den faktiskt har blivit.
Privata hyresvärdar har makten att välja sina hyresgäster och vem säger att det kommer att finnas en ledig lägenhet när Abdulrahman Mohammed ringer?
“Var vänlig återkom”, *klick*.
