För fyra år sedan, i Totnes på den brittiska landsbygden, startade Transition Town-rörelsen – som på svenska kallas Ställ om-rörelsen. Nu ansluter sig mängder av städer och stadsdelar världen över. Idén är att se en framtid utan fossila bränslen som oundviklig, eftersom oljetoppen och de kraftigt ökade priserna kommer att skaka världsekonomin i grunden. Arbetaren träffade Transition Town-rörelsens grundare, Rob Hopkins, i London. Han kallar rörelsen ett ”avvänjningsprogram för oljeberoende”.
Varför tror du rörelsen sprider sig?
– Folk kommer inte till den och känner sig skuldbelagda. Jag tror att vi i miljörörelsen väldigt ofta förlorar känslan för hur vårt sätt att föra kampanjer faktiskt utestänger en enorm mängd människor. Vi har den här idén att eftersom vi har rätt, kommer alla andra i världen att fatta grejen om vi bara säger det tillräckligt många gånger, tillräckligt högt. Vad vi försöker göra i Transition-rörelsen är något som lockar dig oavsett om du är en gammal dam eller kommunanställd. Om vi hade startat med en lista med allt vi är emot skulle vi inte ha befunnit oss i närheten av var vi är i dag.
Hur får man med folk på att förbereda ett liv bortom oljeberoendet?
– Börja med de små sakerna. Skaffa dig praktiska kunskaper. Se efter i din bekantskapskrets. Är någon trädgårdsodlare? Kan någon laga saker? Grejen med Transition Towns är att de skapar de här nätverken. En viktig del av oljeberoendet har varit att göra oss mindre praktiskt kunniga och mer sårbara. Det har också brutit ner våra sociala nätverk. Folk kan bo på en gata där de inte känner en enda människa.
The Transition Handbook var den femte mest lästa boken bland parlamentsledamöter i Storbritannien förra året. I den skriver du om vikten av alternativa berättelser. Hur ser din berättelse om framtiden ut?
– Vi har övergått till en ekonomi som är i grunden lokal. Den övervägande majoriteten av det vi konsumerar i vardagen produceras lokalt. Vår ekonomi har återgått till att vara kompetent. Folk gör saker som faktiskt är nyttiga. Vi är i mindre grad konsumenter och i högre grad producenter. Det är renare, lugnare, långsammare.
Det förekommer kritik mot att ni är nästan enbart vit medelklass i Transition-rörelsen. Hur ser du på det?
– Det är säkerligen inte ett unikt problem för oss, utan finns hos de flesta miljögrupper. En viktig sak är att Transition-idén är väldigt, väldigt ung och det här är ett problem vi är akut medvetna om. Den första vågen av initiativ startade i lantliga, engelska marknadssamhällen och det är egentligen bara det senaste året som grupper startats i storstäderna. Och de jobbar verkligen med detta.
Transition-idén fick du under en permakulturkurs (permakultur är ett odlingssystem med naturens växtsätt och mångfald som förebild) på Irland för några år sedan. Det moderna storstadslivet av i dag däremot, som är verkligheten för en stor del av jordens befolkning, handlar knappast om matodling och lokala valutor. I din framtidsvision: vad kan behållas från den livsstil många stadsbor har i dag?
– Det vet jag inte – jag bara ställer frågan: Hur kommer samhället se ut när oljan kostar 200 dollar per fat, 300 dollar per fat? (I dag är priset 71 dollar per fat.) Vad kommer fortfarande att fungera? Jag vet inte, men det är frågan som måste ut. Det är frågan folk aldrig ställer sig. Transition Towns handlar om att bygga resiliens, förmågan att utstå chocker i våra samhällen. Och om du har en stad byggd på stormarknad, försäkringsbolag, mobilringsignaler och cappuccinos – medan du för 50 år sedan levde av lokal torghandel, egen tillverkning och praktiska kunskaper – vilken skulle vara mer resilient?
– Vi kan antingen bestämma oss för att se övergången som en möjlighet, eller som någonting skrämmande. Oljan har tagit oss upp för en berg-och-dal-bana. Just nu sitter vi på toppen och skälver och tittar ner på den läskiga nedfarten. Men när du väl börjar åka befinner du dig i en ny situation och du anpassar dig, utvecklas, skapar något nytt. Det är detta människor är så bra på att göra.
Vad säger du till exempelvis ekonomer som ifrågasätter idén om att återgå till lokala ekonomier?
– Det finns de som säger att det är oansvarigt att ifrågasätta idén om att alla i världen ska kunna leva som i till exempel Sverige. Då skulle jag säga att det är långt mycket mer oansvarigt att argumentera för, och självgott anta, att sättet vi lever på nu skulle vara för evigt – när det är så fenomenalt beroende av billig olja. Vi lever i en värld av illusioner. Jag skulle säga till ekonomerna: vad är er plan B?
– Om du sätter en ekonom och en geolog bredvid varandra kommer geologen att säga: oljan i jorden, som gör ekonomisk tillväxt möjlig, är en ändlig resurs. Det viktiga är när du kommit halvvägs genom resurserna för då kommer produktionen att minska och det är inget vi kan göra något åt. Ekonomen kommer att säga: det spelar ingen roll. För när vi når oljetoppen kommer marknaden att stimulera nya signaler och folk kommer att uppfinna saker och sen uppfinner de ännu fler saker och så sker övergången till alternativa energikällor – och allt blir bra.
Storbritanniens klimat- och energiminister Ed Miliband har nämnt Transition Towns som ett exempel på folkrörelser han tror på. Ni bjöd in honom till er konferens nyligen, men inte för att tala, utan för att lyssna och lära. Vad var det viktigaste från det mötet?
– Att han känner att han inte kan ifrågasätta idén om ekonomisk tillväxt. Att det i hans position vore politiskt självmord.
Men han vill det?
– Nej, han tror fortfarande att man kan ha en ekonomi med små koldioxidutsläpp och ekonomisk tillväxt. Vi menar att det kan man inte.
Så detta är striden att utkämpa de närmaste åren?
– Jag tror inte att vi ser det som en strid. Vi ser det som en möjlighet att förändra hans sätt att tänka.
Fakta / Tolv steg till omställning
Ställ om-rörelsen har i dag 170 officiella medlemmar, städer och stadsdelar, i Storbritannien och flera andra länder som USA, Kina, Japan och Tyskland.I Sverige finns ett nationellt nätverk: www.transitionsweden.se.I The Transition Handbook: from oil dependency to local resilience av Rob Hopkins listas ”De tolv stegen till omställning”:1. Bilda en tillfällig styrgrupp.2. Öka det lokala medvetandet om oljetoppen, peak oil, och klimatförändringarna. 3. Skapa nätverk med andra lokala organisationer, grupper etcetera. 4. Håll ett stort uppstartsmöte och lansera orten som Transition Town.5. Bilda arbetsgrupper för exempelvis mat, energi, transport. 6. Använd deltagande tekniker som open space under mötena. 7. Anordna synliga, praktiska manifestationer: trädplantering, anläggning av solpaneler etcetera. 8. Ta del av och sprid lokal, praktisk kunskap om byggande, permakulturodling etcetera. 9. Bygg en bro till lokala myndigheter.10. Hedra de äldre. Intervjua och lär från personer med praktiska kunskaper. 11. Var öppen och låt processerna utvecklas åt de håll de går. 12. Skapa en lokal handlingsplan för energinedgång, en vision för en energisnål och resilient lokal framtid.
