Tidigare i somras besannades alla föräldrar värsta mardröm. En 66-årig man greps för grov våldtäkt på barn i Stockholmsförorten Rinkeby. Enligt polisens husrannsakan är det det största beslaget av barnpornografi som någonsin gjorts i Sverige. Enligt mannen själv kommer det ta polisen år att katalogisera, då övergreppen pågått i decennier.
66-åringen beskrivs som en omtyckt lokalprofil och aktiv figur inom föreningslivet. Ni vet en sån där gubbe som bjuder in till saftkalas och korvgrillning på gården. En sån där given intervjuperson när media kommer på besök i multikulturella Rinkeby.
Enligt studierna som presenteras i kapitlet “The grooming of children“ av Christiane Sanderson, söker sig pedofiler aktivt till utsatta bostadsområden där den sociala tryggheten är låg.
I åratal har han i egenskap av sitt vita alibi vaggat in marginaliserade barn och föräldrar i tron om att han är en harmlös mysfarbror som man kan lita på, en länk mellan svensken och invandraren. Inte en sån där farbror som lockar med barn upp till lägenheten för att sedan våldta dem efter lite playstation och bullar.
Han är den sista man skulle misstänka säger föreningskollegorna på Folkets Hus. Nej, han är den första du ska misstänka säger jag. Låt mig berätta varför.
Monsters don’t get close to children, nice men do.
Citatet är taget ur boken “ The seduction of children” av Christiane Sanderson. Enligt studierna som presenteras i kapitlet “The grooming of children“, söker sig pedofiler aktivt till utsatta bostadsområden där den sociala tryggheten är låg. De ensamstående mammorna fler och barnen mer sårbara och lättare att manipulera än barn som växer upp i mer privilegierade miljöer.
Som barn vill man inte belasta sina föräldrar. Man vill inte ge de något ytterligare att oroa sig över. Man vill inte tala om att man blivit tafsad på av sin barnläkare som nioåring. Man vill inte berätta att ens högstadielärare sexuellt ofredade en som tonåring
Som barn till invandrade flyktingar fick jag se på nära håll hur mina föräldrar fick kämpa med näbbar och klor för att få allt att gå runt. Dyra vinteroveraller och räkningar som aldrig tog slut i kombination med en ansträngd ekonomi lämnar inte mycket utrymme för andra problem om man säger så.
Som barn vill man inte belasta sina föräldrar. Man vill inte ge de något ytterligare att oroa sig över. Man vill inte tala om att man blivit tafsad på av sin barnläkare som nioåring. Man vill inte berätta att ens högstadielärare sexuellt ofredade en som tonåring. I stället försöker många barn dämpa kaoset vilket ibland sker på deras egen bekostnad.
Och den här insikten är pedofilerna mycket väl medvetna om. De vet att vi har föräldrar som hyser en stark lojalitet och tacksamhet gentemot Solidaritets-Sverige. En tacksamhet som gör att förövare som söker sig till de miljöerna faller under radarn och kan operera fritt utan att någon misstänkliggör dem.
De vet också att vissa av oss kommer från kulturer där det inte är lika avslappnat att prata om kroppen och ämnen som rör sexualitet. Akilleshälar som pedofilerna utnyttjar våldsamt och hänsynslöst.
Jag vet, det är vidrigt. Det är så mörkt det kan bli. Men förändring börjar som vanligt uppifrån och det dags att vi börjar rikta samhällslyktan mot problemet. Öka den sociala tryggheten för barn i utsatta förorter. Stärk närvaron av fritidsgårdar och andra pedagogiskt anpassade aktiviteter . Jobba kunskapshöjande tillsammans med föräldrar, barn och lärare. Lär ut verktyg för hur man identifierar grommers. För den kunskapen finns och måste nå ut till betydligt fler hem.
Sommaren är fortfarande här och än leker många barn på sina gårdar, kanske är det en och annan korvgrillning eller saftkalas på gång. Låt alla barn få vara trygga barn. Låt den 66-årige pedofilen i Rinkeby bli den sista som faller under samhällets radar.