Gemensamt för alla svenska partier, från Moderaterna till Vänsterpartiet är att de önskar sig en ”human och rättssäker flyktingpolitik”. ”Alla med skyddsbehov ska ha rätt att komma till EU och söka asyl”, tycker Gunnar Axén, moderaternas flyktingpolitiska talesman. ”Slå hål på fästning Europa”, säger migrationsminister Tobias Billström. Genom EU ska allas vår rörelsefrihet öka. Vi ser något helt annat. Framför oss har vi en migrationspolitik präglad av rasism, cynism och kapitalistiska intressen. Nästa vecka samlas EU:s ministrar för rättsliga och inrikes frågor till ett informellt toppmöte i Stockholm. Det handlar om Stockholmsprogrammet, som ska utforma EU:s flykting- och säkerhetspolitik de närmaste fem åren. Eller hur vi i EU ska kunna skydda oss mot dem utanför. Mot knark, sexhandel och andra brott. Och mot illegala immigranter. Men vilka är de? Och framför allt – vilka
Grunden för programmet är Nicolas Sarkozys migrationspakt från 2008 som nu fått uppbackning av EU:s ”Framtidsgrupp”. Den startades på eget bevåg av Tysklands federala minister Wolfgang Schäuble och EU-kommissionären för inrikesfrågor, Franco Frattini. De har tagit fram en önskelista som innehåller utvecklade polisdatabaser, ett centralt befolkningsregister, ökad kontroll av internet, gemensamma deportationsflygplan, mer insatser från militär och polis utanför EU, mer samarbete mellan säkerhetspoliser. Allt är mer och bättre. Säkrare och större.
Ett av förslagen till Stockholmsprogrammet är att invandringen till EU skall utgå från respektive medlemsstats behov. Behöver Sverige programmerare så är det programmerare som ska komma hit och arbeta. Behöver Frankrike läkare så – ja, ni fattar. Välutbildad arbetskraft. Diskare och vårdbiträden finns redan så det räcker. Vidare ska återsändandet, utvisningarna, bli mer effektiva. Det har både Sverige och Frankrike visat prov på genom att massutvisa människor till samma land, ibland med hjälp av droger och handfängsel, i specialchartrade plan.
EU ska få ett gemensamt asylkontor och en viktig del är att flyktingar ska söka asyl redan i sina hemländer eller i länder de passerar på vägen. Genom intervjuer och tester kan man då handplocka flyktingar som passar EU:s arbetsmarknad. Man kan enkelt stänga ute gamla, sjuka eller traumatiserade flyktingar och få hit unga med utbildning. Samarbetet med ursprungsländerna ska bli bättre. Stora resurser ska läggas på att tvinga krisdrabbade länder att ta tillbaka människor de inte kan ta hand om.
Men ”samarbetet” kan också innehålla annat, vilket Tobias Billström tagit upp i Dagens Nyheter: ”Det kan röra sig om att man informerar människor om riskerna med att ge sig ut på havet i bräckliga båtar”. Han tänker då på allt, vår migrationsminister. Till sist ska också gränskontrollerna effektiviseras och gränsbevakningen Frontex få ökade anslag, så att sammanlagt 1820 miljoner euro går till extern gränskontroll till år 2013.
Sammanfattningsvis: Läkarna och programmerarna plockar vi in vid behov. Alla andra hålls ute med effektiva gränskontroller och om någon skulle lyckas ta sig in, så har vi ett så in i helvete effektivt deportationssystem att saken är lätt ordnad ändå. Det låter cyniskt och det är precis vad det är. Den humanitet politikerna talar om finns kanske i formuleringarna, men verkligheten bjuder på något helt annat. De som trots allt lyckas ta sig över gränsen blir illegala och en del av allt det som EU måste skydda sig emot. Knark, terrorism och illegala immigranter – det är ingen slump att man klumpar ihop begreppen. Genom att hela tiden använda organiserad brottslighet och sexhandel som exempel när man pratar om gränsbevakning och hårda tag ger man en illusion av ett stort hot, som de illegala blir en del av.
Det finns ett skäl till att EU:s toppmöten numera är informella. Det finns ett skäl till att man försöker hålla säkerhets- och migrationsfrågorna så långt ifrån varandra som möjligt i debatten, men tätt ihop i besluten. Polisen har redan ringt och frågat oss i Aktion mot deportation om vi kommer att demonstrera.
De kanske är rädda att folk ska förstå att det här inte är ett litet diskussionsmöte om förbättringar av migrationspolitiken. Det är i stället ett av många steg för att resa fler murar mellan ”oss och dem”. Dem – som man med handelsavtal och skuldbördor håller nere i fattigdom och med ”säkerhetskontroller” vägrar att släppa in. Högre murar reses kring fortet EU och dess företrädare hoppas att vi inte ska se vad som sker innan det är för sent.
Men vi ser. Aktion mot deportation vägrar acceptera EU:s rasistiska och marknadsanpassade flyktingpolitik. Vi kommer inte att låta dem genomdriva den i fred. Vår dagordning är: Stäng förvaren, sluta deportera, sätt stopp för våldet och avhumaniseringen.
