I veckan avslöjade den colombianska veckotidningen Semana att vänstergerillan Farc haft svensktillverkade pansarvärnsvapen av modell AT-4 i sin arsenal. Misstankar riktades mot ett par venezuelanska generaler som kan ha försett Farc med en del av de vapen Venezuela köpte från Bofors på 1980-talet. ”Nyheten” – vapnen hittades redan för ett år sedan – fick stort genomslag. Handelsminister Ewa Björling krävde en förklaring från den venezuelanska regeringen. Svenska Freds yrkade på ett omedelbart stopp för vapenexport till Venezuela – trots att detta skett redan 2006 – och Tomas Samuelsson, vd för Saab Bofors Dynamics (som tillverkaren numera heter) fann situationen ”tråkig”.
Hur många vapen det handlade om? Ett tjugotal. Som en jämförelse kan nämnas att Bofors sålde 600000 AT-4 till Förenta staterna under 1980-talet. Vapnen användes under de amerikanska invasionerna av Panama och Granada, samt i det första Irakkriget.
Trots det rådande exportförbudet till krigförande stater har detta inte orsakat tillnärmelselik lika stor skandal.
Under 2000-talet fortsatte svensk vapenindustri kringgå reglerna för vapenexport. Bofors försåg den amerikanska militären med den uppgraderade versionen AT-4 SC som är speciellt framtagen för urban krigföring. Vapnet används sedan 2001 i Afghanistan. Nya stororder kom inför det folkrättsvidriga angreppskriget mot Irak 2003. Senast i maj 2007 köpte Förenta staterna 20000 AT-4 CS för 40 miljoner dollar. Då den amerikanska militären uttryckte önskemål om ytterligare en uppgradering för att vapnen mer effektivt skall kunna slå igenom betong, tegel och jord för att därefter brisera och döda dolda fiender utvecklade Saab Bofors Dynamics med bidrag från den svenska staten en ny version, Enhanced Blast Tandem Warhead. Efterfrågan är så stor att den nya AT-4:an kan komma att tillverkas på licens i andra länder. ”Vi är världsledande”, konstaterade Samuelsson nöjt och framhöll att ”det är de amerikanska kraven som är pådrivande” i produktutvecklingen.
Faktum är att Sverige under kriget mot terror seglat upp som världens åttonde största vapenexportör. År 2008 blev ett rekordår, då exporten ökade med 32 procent jämfört med året innan.
Svensktillverkade vapen har under åren sålts till stater som slåss mot väpnade separatiströrelser (Indien, Pakistan, Burma), som är välkända transitländer för vidareförsäljning (Singapore, Sydafrika), som använt dem i strid i andra länder (Förenta staterna, Storbritannien, Frankrike) eller som nyttjar dem för att upprätthålla sina diktatoriska regimer (Saudiarabien, Bahrain).
Det kan invändas att den svenska vapenindustrin med få undantag inte längre är svenskägd utan har sålts ut till multinationella koncerner med högkvarter i England och Förenta staterna. Detta öppnar för samverkan mellan olika dotterbolag, som i utvecklingen av Excalibur, en GPS-understödd artillerigranat som testats i Irak och saluförs med reklamen ”låg kostnad per död”. Svenska staten har bidragit med 600 miljoner till Excalibur som tillverkas av Bofors och amerikanska Raytheon, men lyder under amerikanska exportregler. I likhet med biltillverkarna Volvo och SAAB är Bofors endast svenskt i termer av varumärke och de statliga subventioner man lyckas utverka. ”Det här är politiska produkter”, betonade Bofors vd. ”Har du inte stöd i ditt eget land, kommer du inte fram i de stora internationella sammanhangen”.
Ledarkrönika
