Finansbolaget Lehman Brothers kollaps för ett år sedan blev startpunkten för den största ekonomiska kris som världen skådat sedan 1930-talet. I USA är arbetslösheten uppe i nästan tio procent, en fördubbling på kort tid.
Den ekonomiska krisen kastar sin skugga också över den fackliga federationen AFL-CIO:s kongress, som hålls i Pittsburgh.
75-årige John Sweeney, avgående ordförande för AFL-CIO, sade i samband med öppnandet i söndags, att den amerikanska fackföreningsrörelsen måste förändras och omorganiseras för att bättre kunna möta dagens och morgondagens utmaningar. Fler måste vara engagerade i kampen för förändringar menade han:
– Det duger inte att hälften av våra medlemmar sitter vid sidan av och tittar på. Kampen för att förbättra ekonomin för alla kommer inte att lyckas om inte varenda en av oss är engagerad och involverad, sade Sweeney i sitt sista stora tal inför medlemmarna i AFL-CIO.
De amerikanska fackföreningarna har kämpat i hård motvind de senaste årtiondena. De åtta åren under president George W Bush präglades av en direkt antifacklig politik. Rörelsen är internt splittrad, elva stora fackförbund lämnade AFL-CIO i samband med kongressen 2005. Antalet fackliga medlemmar har sjunkit i 50 år och rörelsen samlar nu sammanlagt omkring 16 miljoner medlemmar eller runt tolv procent av arbetskraften.
Fackliga optimister börjar dock skönja en del trendbrott: Fackliga optimister börjar dock skönja en del trendbrott: Antalet medlemmar stiger även om det fortfarande handlar om små förändringar. Så sent som för någon vecka sedan kom ny statistik från Kalifornien, den delstat som har flest fackligt anslutna. Där har medlemsantalet ökat med mer än 130 000 personer under det senaste året, ett resultat av den ekonomiska krisen och fler fackliga aktiviteter. Det pågår också samtal om ett enande mellan utbrytarna och AFL-CIO. Enligt vissa uppgifter är åtminstone två av de fackföreningar som gick ur federationen 2005 på väg tillbaka. Dessutom har Barack Obamas seger förra året öppnat dörrarna för facket in till Vita Huset.
Arbetsmarknadsministern Hilda Solis är ett välkänt namn inom fackföreningsrörelsen och i samband med sitt tal till kongressen i måndags slog hon fast att de amerikanska arbetarnas organisationer väger tungt i den nya administrationen. Detsamma sa Barack Obama när han höll tal inför tiotusentals fackligt aktiva i samband med Labor Day nyligen.
John Sweeney efterträds av den 15 år yngre Richard Trumka. Han har genuin arbetarbakgrund med rötterna i Pennsylvanias koldistrikt där han började som gruvarbetare vid 19 års ålder. Han beskrivs som en tuff och karismatisk ledare och har i olika sammanhang poängterat vikten av facklig aktivitet på gräsrotsnivå, han vill satsa på facklig organisering ute på arbetsplatserna och vill att den av tradition vita och mansdominerade fackföreningsrörelsen ska bli bättre på att söka upp och organisera svarta, latinos och andra amerikaner av olika etniska bakgrund. Detsamma gäller nyanlända invandrare.
I sitt tal till kongressen i början av veckan pratade han också om kvinnorepresentationen – ett sorgligt kapitel i många av de amerikanska fackföreningarnas ledningar.
– Kvinnor är inte i minoritet i USA och inte ute på amerikanska arbetsplatser. Alltså ska de inte heller vara i minoritet i ledningen för den fackliga rörelsen, sade Trumka i måndags.
För att markera att facket tar genusfrågan på allvar skapas en ny modell för ledarskap inom AFL-CIO. Richard Trumka kommer att bilda en ledartrojka tillsammans med två kvinnor: Liz Shuler och Arlene Holt Baker.
De viktigaste frågorna för fackföreningsrörelsen i USA just nu är hälso- och sjukvårdsreformen och kravet på en lagstiftning om rätten att organisera medlemmar på arbetsplatserna, den så kallade Employee Free Choice Act. Många hade hoppats att Obama skulle driva igenom båda dessa frågor både enkelt och snabbt, men det har gått oväntat trögt. Motståndet mot den planerade vårdreformen har vuxit under sommaren.
En stötesten är om det ska finnas en statligt driven sjukvårdsförsäkring, som alternativ till de privata bolagen. När det gäller Employee Free Choice Act, har Obama sagt att han inte kommer att skriva under en sådan lag förrän sjukvårdsreformen är klar. Också detta måste betraktas som ett bakslag för facket.
Den fackliga rörelsen, som enat ställde sig bakom Obama i samband med förra höstens val, har hittills visat relativt stort tålamod när det gäller de uteblivna framgångarna. Den nye ordföranden Trumka har dock redan markerat när det gäller hälso- och sjukvårdsreformen:
– Den fackliga rörelsen kommer inte att stödja de kandidater som inte säger ja till det statliga försäkringsalternativet.
