Under Lagena-konflikten i somras strejkade arbetare på ett av Systembolagets varulager mot att de skulle sägas upp och ersättas med inhyrd personal från bemanningsföretag. Dolda kameror filmade, kravallpolis kommenderades mot personal och strejkbrytare smugglades in i täckta lastbilar. Nu ska 10 procent av personalen på Coops lager komma från bemanningsföretag efter överenskommelse med Handelsanställdas förbund.
På ett lager tar man vanligtvis emot kartonger från en fabrik. Kartongerna körs med en truck till en hylla där de får ligga ett tag. Tills det blir dags att köra den till affären. Tämligen odramatiskt kan man tycka om det nu inte är guld eller diamanter som lagras. Men branschen hämtar mer och mer inspiration från både kriminalvården och militären i sin blinda tro att repression ska höja vinsterna. Det är dags att börja spänna av.
På Bonniers boklager Samdistribution berättar personal om ett nytt disciplinärt grepp, ”hemgångskontroll”. Enligt företaget stämmer inte mängden böcker som kommer in till lagret från tryckeriet med antalet som skickas vidare ut. I fikarummen på lagret muttras det om att tryckeriets siffror inte alltid stämmer. Ibland levereras tomma kartonger. Och att det finns en kultur bland cheferna att plocka med sig böcker hem som löneförmån.
Bonnier tror dock att det handlar om lagerarbetare som snor hem böcker. Men övervakningskamerorna som övervakar hela lagret förutom chefernas kontor har inte upptäckt någon stöld. Därför infördes hemgångskontroll.
Första gången det var hemgångskontroll dök två civilklädda kortklippta muskelknippen upp vid lagrets personalutgång. De började visitera alla.
Syndikalisterna på arbetsplatsen frågade vilka de var och vad de hade för rätt att visitera. Legitimationer från ett vaktbolag åkte då fram. Någon information om att anställda hade rätt att säga nej till visitering gavs enligt syndikalisterna inte.
Förbannad satte en syndikalist upp en lapp på anslagstavlan: ”Tack Anders [företagets VD] & co för visat förtroende och respekt”. Bonnier reagerade med en skriftlig erinran, ett hot om uppsägning: ”I ett anställningsavtal har parterna rättigheter och skyldigheter gentemot varandra. För att anställningsavtalet ska fungera i praktiken förutsätts att båda parter fullgör sina skyldigheter. Fredagen den 14 augusti 2009 har du olovandes använt anslagstavlan för att sprida din åsikt. Texten var ’Tack Anders & co för visat förtroende och respekt’ och du hade undertecknat den med ditt namn”.
Inga stulna böcker hittades dock. Försöken med repression drar ett löjets skimmer över dyrt betalda chefer som borde kunna ägna arbetstid åt viktigare saker.
Logiken bakom den repressivare personalpolitiken är tron att en osäkert bemanningsanställd, filmad, individuellt lönesatt, varnad och visiterad lagerarbetare kommer jobba snabbare, lyfta tyngre. Detta bygger på chefernas felaktiga tro att arbetet bara utförs med kroppen, att arbetaren inte är en tänkande människa.
Verkligheten är en annan. När människan får jobba tryggt utan övervakning föds kreativa idéer som gör jobbet effektivare. Under repression jobbar man som en robot enligt regelboken. Baksmällan kommer i form av minskad produktivitet. Coop, Lagena och Bonniers hopp är att personalen lyckas sabotera deras repressiva reformer.
