Under lördag kväll svensk tid tillkännagav alla större nyhetsmedier att rösttendensen i de avgörande staterna oåterkallerligt går mot majoritet för Joe Biden i USA:s presidentval. Donald Trump bestrider resultaten, men nu de när de erkänts även av många tunga republikaner, högerlutande medier som Fox News och New York Post, och en rad världsledare, ser möjligheten att de skulle ändras i domstol synnerligen avlägsen ut.
Det betyder därmed att fokus till slut flyttas från den man som dominerat nyhetsflödet i USA, för att inte säga i världen, under mer än fyra år, till Joe Biden, Kamala Harris och den regering de nu är på väg att sätta ihop. Blir det någon dramatisk kursändring? Och i så fall i vilken riktning?
De första två utnämningar som Biden tillkännagett är till sin covid-19-arbetsgrupp, Obamas tidigare sjukvårdsminister och en expert från motsvarande Läkemedelsverket. Om pandemin fortfarande inte är under kontroll i januari kan man nog gissa att det blir hårdare restriktioner och större respekt för vetenskapen från den federala regeringen.
Strategin mot coronaviruset är en fråga som skär över ideologiska gränser och inte nödvändigtvis ställer mäktiga intressegrupper mot varandra. Annorlunda är det med mycket annat som diskuterats i USA senaste tiden: klimatpolicy, en grön New Deal, allmän sjukförsäkring och polisreform.
Under söndagen förklarade Bidens kampanjchef, Kate Beddingfield, i en TV-intervju att han är ”fast besluten att genomföra progressiv politik”, och pekade på att hans klimatplan fått stöd av flera miljöorganisationer.
Biden förväntas redan första dagarna bland annat skriva på Parisavtalet om klimatförändringen och USA kommer återkomma som medlem i Världshälsoorganisationen WHO. Så långt det är möjligt via presidentdekret kommer mycket av de senaste fyra årens förändringar att rullas tillbaka. Men kommer det gå längre än så?
Direkt efter att valresultatet landat, kom utspel som pekade på att etablissemanget i Demokratiska partiet – det etablissemang som Biden är djupare förankrad i än de flesta – vill stoppa och vända driften åt vänster.
Bidens valplattform är faktiskt den mest radikala för en demokratisk presidentkandidat på årtionden. Den innehåller löften om höjd minimilön, ett ”offentligt alternativ” till privat sjukförsäkring, delvis avskrivning av studielån och ökat skydd för facklig organisering bland annat. Kolumnisten Michelle Goldberg i New York Times hävdar att ”Biden har alltid placerat sig i mitten av den demokratiska partiet, och det demokratiska partiet har rört sig åt vänster”.
Luke Savage påpekar dock i tidskriften Jacobin att många av förslagen knappast synts i Biden-kampanjens annonser. Och direkt efter att valresultatet landat, kom utspel som pekade på att etablissemanget i Demokratiska partiet – det etablissemang som Biden är djupare förankrad i än de flesta – vill stoppa och vända driften åt vänster.
På en videokonferens under veckan, direkt läckt till media, framförde flera mittendemokrater, bland annat kongressledamoten Abigail Spannberger, att ”talet om socialism och att kapa polisens budget kostat oss röster”. Det är en långtifrån given valanalys, men den fick snabbt spridning och starka intressen i partiet försöker uppenbart plantera den.
Bakom scenen verkar en tung faktor: pengar. Biden och Harris står officiellt för ett offentligt alternativ till privat sjukförsäkring – men samtidigt har de tagit emot mest bidrag bland de demokratiska förkandidaterna från just de privata försäkringsbolag som bekämpat det förslaget. Till pro-demokratiska nättidningen The Hill uppgav anonyma kampanjkällor att det offentliga alternativet ”inte är något han kommer att driva som president”.
Ett förslag om möjligheten att öppna konton på posten som konkurrens med bankerna ska kampanjen i ett möte med finansintressen ha avfärdat som ”bara en uppvisning som man inte ska läsa in för mycket i”, enligt Washington Post. Kamala Harris, som är från Kalifornien, har fått mer bidrag från Silicon Valley än någon politiker tidigare. Biden har också utsett bankmannen och nyliberalen Larry Summers som en av sina tyngsta ekonomiska rådgivare.
Det finns en liten möjlighet att Demokraterna tar kontroll i Senaten om två utslagsval i Georgia går deras väg, men i det ena ser oddsen dåliga ut och det troligaste är en knapp republikansk majoritet åtminstone fram till 2022. Det skulle i så fall vara den perfekta ursäkten för Biden att göra vad han ändå föredrar – så lite som möjligt, menar Meagan Day i Jacobin. Senatens majoritetsledare kommer bli Mitch McConnel, som har en historia av extrem konfrontation och obstruktionism. Biden däremot uppfattades allmänt, även av mainstreamdemokrater, som extremt generös mot Republikanerna när han 2010 förhandlade fram räddningspaketet mot finanskrisen.
Gräsortsorganiseringen har växt kraftigt under de senaste fyra åren och låg bland annat bakom den troliga segern i Georgia genom att mobilisera mängder av nya svarta väljare.
Samtidigt försvarade de fyra radikala demokratiska kongressledamöterna, Alexandria Ocasio-Cortez, Ilhan Omar, Ayanna Pressley och Rashida Tlaib, alla sina platser i representanthuset och har nu fått sällskap av ytterligare två från samma krets, Jamaal Bowman och Cori Bush. Inom vänstern har debatten om att verka innanför eller utanför det demokratiska partiet avgjorts för överskådlig framtid – de har insett att medan USA:s valsystem är ökänt oförmånligt för nya partier, är det faktiskt förmånligt för dissidenter som kandiderar inom ett av de etablerade partierna.
Gräsortsorganiseringen har växt kraftigt under de senaste fyra åren och låg bland annat bakom den troliga segern i Georgia genom att mobilisera mängder av nya svarta väljare. Om eller när Biden börjar backa från sitt eget program kommer han därför säkerligen också att möta motstånd.