Timanställd är ett begrepp som för de flesta är förknippat med den totala osäkerheten, att betraktas som en mänsklig slit- och slängvara. En telefon som i bästa fall ringer varje morgon för att berätta om det blir jobb och försörjning just idag, men kan sluta ringa för alltid i morgon. Arbetaren rapporterar denna vecka om konflikten på SJ där företaget genomdrivit både obetald utbildning och uniform för timanställda, som tas ut på Idol-liknande uttagningar. I hamnen i Göteborg är betydelsen delvis annorlunda av ordet timanställd. De så kallade ”blixtarbetarna” är ur vissa aspekter den starkaste gruppen på arbetsplatsen. En rak turordning för inringning upplöser arbetsköparens rätt att fritt fördela arbetet. Ett tydligt tecken på att maktförhållandet är annorlunda än på de flesta arbetsplatser.
Tyvärr är exemplen på större arbetsplatser i Sverige med starka stridbara arbetarkollektiv få. Men de är viktiga då de fungerar som inspirationskällor för arbetare och organisatörer överallt. Och de är farliga. Därför utsätts dessa kollektiv för ett hårt tryck inte bara från den egna arbetsköparen. Högre upp ser Svenskt Näringsliv, politiker och LO-toppen dem alla som hot som bemöts gemensamt. Problemet är att kollektiven ofta måste värja sig ensamma. Ett exempel som länge varit omtalat var Stockholmsbagarn, där den lokala klubben inom LO-förbundet Livs var drivande. Hotet desarmerades dock. Företaget lyckades i samarbete med Livs centralt lägga ner bagarn. I dag hittas exemplen uteslutande utanför LO. Ett är Hamnarbetarförbundets Hamnfyran i Göteborg.
Vad som nu händer i Göteborg är en välorganiserad politisk attack för att bryta upp det starka hamnarbetarkollektivet. För Socialdemokraterna sticker det i ögonen att hamnarbetarna till största delen valt att inte organisera sig inom LO-förbundet Transport. Än så länge står det oavgjort. Politikerna har inte lyckats få personalen att välja rätt fackförening trots många brända skattemiljoner i en medvetet framprovocerad konflikt. Den ledde under våren till en övertids- och nyanställningsblockad efter att 130 personer, mestadels medlemmar i Hamnfyran, varslades om uppsägning samtidigt som organisationen utestängdes från förhandlingen och fråntogs sin rätt till facklig verksamhet under arbetstid. Nu är Hamnfyran återigen med i alla förhandlingar och har facklig arbetstid. Men konflikten används av politikerna som ursäkt för privatisering där hamnen och blixtarbetarna ska delas upp och försvagas. Hamnarbetarförbundet har en alternativ lösning som till skillnad från Socialdemokraternas ”union busting” inte skulle kosta skattebetalarna en krona. Att förbundet kommer in som fullvärdig avtalspart i kollektivavtalet.
Som syndikalister är vi skeptiska till kollektivavtal. Fredsplikten som följer riskerar att bakbinda facket. Men Hamnarbetarförbundets förslag på avtal kommer ändå vara väldigt annorlunda från LO:s såkallat kollektiva avtal. I Hamnarbetarförbundet godkänns alla uppgörelser först efter allmän medlemsomröstning. Nu behövs allt stöd till de kämpande i Göteborg. Seger skulle kunna ge det första kollektiva, i ordets rätta bemärkelse, kollektivavtalet i Sverige på mycket länge. Och oavgjort kommer fortsatt visa att timanställda inte behöver vara en slit- och slängvara som måste gå igenom Idol-uttagningar.
