Det finns defensiva skäl att lägga en rödgrön röst i valet. Hoppet om att vallöftena att riva upp alliansens slakt av sjuk och arbetslöshetsförsäkringen infrias. Däremot finns inget hopp om en offensiv vänsterpolitik. Alliansen har lagt in en listig fälla vilket kommer sätta dagordningen även vid regeringsbyte.
Genom försäkringsreformerna har alliansen tagit ut pengar ur ett från arbetsmarknadsavgifterna självfinansierat system, använt dem till jobbskatteavdrag samt avskaffad fastighets- och förmögenhetsskatt. Skickligt har man skapat bilden av en motsättning mellan sjuka arbetslösa och friska med arbete. Att det är möjligt att ta från den ena gruppen och ge till den andra.
Alliansen har byggt in en listig långsiktig fälla i sina reformer. Det bygger på insikten att det viktiga inte är att vinna enskilda val utan långsiktigt flytta fram maktpositionerna.
De rödgröna lär inte våga återställa skattetrycket. Det vore att utmana en för stor opinion av medelklass och någorlunda välbetalda arbetarröster. Så något ekonomiskt reformutrymme utöver återställda försäkringar lär inte finnas. Alltså inga reformer som skulle flytta fram maktpositionen åt andra hållet, till exempel genom att bygga fler hyresrätter. Inte heller finns pengar eller politisk enighet att återta alliansens privatiseringar.
En valseger utan eget reformutrymme kommer slå tillbaka. Fyra år efter en rödgrön valseger kommer alliansen kunna återkomma och lova mer sänkta skatter till friska med anställning. Utan att en regering kan peka på egna reformer som alternativ. Då måste partierna våga satsa på röster från de låginkomsttagare i storstädernas förorter som
i dag inte röstar, i stället för att balansera kring medelklassen.
En sådan reform vore att bygga fler hyresrätter. Det går att finansiera genom att återinföra fastighetsskatten. Sänkt fastighetskatt har inte gynnat de som ska köpa bostad, bara inneburit att den potentielle köparen plötsligt får större ekonomiskt svängrum som medför att de klarar av ett större banklån. Det driver upp bostadspriserna, köparen får inte kvar mer pengar i plånboken. De hamnar hos mäklare, banker och säljare.
Byggs i stället fler hyresrätter ökar konkurrensen om olika alternativa boendeformer. Efterfrågan på att köpa fastigheter sjunker. Och således priserna. En klasspolitik som gynnar låginkomsttagare i behov av hyresrätt, men även medel och höginkomsttagare som vill köpa en fastighet. Missgynnad blir bara den som äger och vill sälja.
För att väljarna ska förstå detta krävs visserligen en stark folkbildningsinsats. Men att återinföra fastighetsskatten och använda intäkterna till fler billiga hyresrätter skulle kunna ge dem förortsröster som nu valskolkar. Samtidigt som det inte behöver betyda allt för många förlorade medelklassröster, om S, V och MP är beredda till en rejäl folkbildningsinsats om hur priserna fungerar på bostadsmarknaden.
Ett vallöfte om bygge av fler hyresrätter från oppositionen finns. Löftet är dock tunt och ingen summa är satt. Det är dags att göra allvar av det och sätta en rejäl prislapp.
