– Nästa gång vi kommer hit så har vi med oss dynamit, skriker de 600 som på måndagen slutit upp i en demonstration anordnad av syndikalistiska CGT och sjömannafacket CUT i den mellanstora industri- och fiskarstaden Vigo.
Huvudkravet var Folga Xeral, generalstrejk, mot sparplanerna. Förenade vänstern, som annars oftast går med de stora facken, deltog i denna demonstration. Vänstern har börjat tröttna på tomt prat hos de dominerande fackföreningarna, och ser de mer aktiva syndikalisterna som ett alternativ. Medvinden kändes av i demonstrationståget och CGT känner att organisationen har litet av initiativet i den fackliga kampen.
– Även om vi inte är så himla många så får det här det att bränna till hos de andra facken, säger Pardiñas, från CGT:s sektion på stadens enorma Citroënfabrik. De bevakar vad vi gör mer än vad de vill medge.
– De stora facken är kluvna mellan sitt stöd till socialistregeringen och försvaret för arbetarna, menar en av demonstranterna, Juan Pinto, som jobbar i ett taxiföretag där han är den enda syndikalisten.
– Men när de andra anställda ser att vi är de enda som är ute på gatorna så följer de hellre oss än det meningslösa stödet till regeringen som andra fack står för.
CGT har gått ut hårt mot krispaket, arbetsmarknadsreformer och nedskärningar, som alla har ett gemensamt, de slår mot arbetarrörelsen. Den 16 maj genomförde CGT en stor demonstration i Madrid där över 5000 syndikalister sade nej till attackerna på arbetarna och krävde generalstrejk. Demonstrationen, som enligt de stora tv-kanalerna och pressen var det första ordentliga fackliga svaret på regeringens sparförsök, uppmärksammades stort och har blivit en viktig faktor för att pressa de två största facken till att driva kravet på generalstrejk. I den gick också partiledaren för Förenade vänstern, vilket kan ses som ett trendbrott.
Och samma dag som Vigos syndikalister krävde generalstrejk sade de två stora facken, CCOO och UGT, i ett gemensamt uttalande att om regeringen inför en arbetsmarknadsreform som tar ett enda steg till för att försämra arbetarnas rättigheter kommer de inte att tveka att utlysa en generalstrejk. I måndags gick fristen ut för arbetsmarknadens parter att komma överens om en reform. Mötet i måndags var ett misslyckande men regeringen hoppas ändå kunna uppnå konsensus, och kommer att genomföra två nya möten under veckan.
Den 8 juni är en strejk utlyst inom den offentliga sektorn i hela landet. CGT är ett av de fack som utlyst den och ser den som ett avstamp för att längre fram få igenom en allmän strejk i hela arbetslivet.
Krisen i Spanien, som börjar närma sig en nivå med fem miljoner arbetslösa, har gjort att spanska arbetsköparorganisationen CEOE gått ut i en aggressiv offensiv för att försöka tvinga igenom försämringar på arbetsmarknaden. Det CEOE främst riktar in sig på är att göra det enklare och billigare att säga upp anställda. Man vill göra den mest flexibla arbetsmarknaden i EU ännu mer flexibel.
Att göra det lättare och billigare för företagen att säga upp arbetare upprör facken.
– Det leder inte till några nya jobb, säger Fernando Lezcano, talesman för CCOO, som anser att ökad beskattning av höginkomsttagare vore mer effektivt.
CGT arbetar för att genomföra en generalstrejk redan i juni, som berör alla arbetsplatser, inte bara de offentliga, och har hållit flera möten med de stora facken för att uppmana dem att utlysa generalstrejk. CCOO och UGT vet att även om CGT är mindre är dess förmåga till mobilisering bättre och de stora facken förlorar ständigt medlemmar till CGT, som menar att det inte är arbetarnas sak att betala för bankernas och spekulanternas enorma vinster och deras slöseri. Därför får inte reformen försämra arbetarnas situation.
”Det skulle vara både obegripligt och olämpligt för alla arbetares enighet, och svårt att förklara för allmänheten, att bara gå ut i strejk i den offentliga sektorn, när 20 procent av den arbetande befolkningen är arbetslös och andelen otrygga anställningar är oerhört stor”, skriver CGT i sin argumentsamling för generalstrejk.
