Electrolux utövar utsvältningstaktik mot de avskedade arbetarna i Ciudad Juárez som krävde skydd mot covid-19, skriver aktivisten Tony Karlsson som har varit på plats i Ciudad Juárez och Edmé Domínguez, docent på Göteborgs universitet som utreder kvinnornas situationen på Electrolux i Mexiko. De kräver att företaget ger alla arbetarna vad de har rätt till i avgångsvederlag och att de inte förlänger rättsprocessen med trix och knep.
Det har nu gått över 13 månader sedan Electrolux i Mexiko avskedade ett hundratal maquiladora-arbetare i Ciudad Juárez. Arbetarna hade protesterat och sökt dialog med företaget med krav om skyddsåtgärder mot covid-19 och att anläggningen skulle stängas ner helt såsom det deklarerade nationella hälsonödläget den 30 mars föreskrev.
Den 13 april förra året förväntade sig arbetarna svar på kraven. I stället blev de ställda inför ett ultimatum att antingen underteckna en frivillig uppsägning och få ett lagvidrigt lågt avgångsvederlag eller bara gå därifrån tomhänta. Detta utan möjlighet till betänketid och möjlighet att rådfråga någon. De flesta skrev under den “frivilliga uppsägningen” med vetskap om att en rättsprocess är tidskrävande och komplicerad.
En vecka senare efter att två arbetare hade dött av covid-19 beslutade sig dock Electrolux för att stänga ner anläggningen. I dagsläget har minst ett tiotal arbetare avlidit av covid-19 på Electrolux.
Efter att Sveriges Radio den 6 maj förra året uppmärksammade fallet inledde Electrolux en intern utredning med externa utredare i samarbete med företagsgruppens fackförening Unionen.
Sju månader efter att arbetarna avskedades presenterade Electrolux resultatet av utredningen. En av företagets åtgärder var att ta kontakt med de avskedade arbetare för att erbjuda dem ekonomisk kompensation.
Resultatet av utredningen välkomnades av Unionen och Unionenklubben på Electrolux i Sverige som meddelade att de fortsätter dialogen med Electrolux. Den globala fackföreningen IndustriAll poängterade att ”de avskedade arbetarna måste få vederbörlig kompensation”.
Veckorna innan jul förra året började Electrolux kontakta 99 avskedade arbetare. I dagsläget borde alla som Electrolux har lyckats få kontakt med fått ett erbjudande om kompensation.
De som redan vid uppsägningstillfället skrev under en “frivillig uppsägning” och som inte heller startade en process mot företaget hade inte mycket annat att göra än att tacka och ta emot det som de blev erbjudna.
Men de 32 som drev en process mot företaget i förliknings- och skiljenämnden stod inför valet att acceptera en förlikning eller fortsätta rättsprocessen med krav om fullt avgångsvederlag. Inför den svåra ekonomisk situationen de har befunnit sig i, genom att bli avskedade mitt under pandemin, utan att ha fått någon ekonomisk kompensation överhuvudtaget och svårigheter med att hitta ett nytt jobb har även en efter en av dem gjort en överenskommelse med företaget.
I dagsläget återstår minst åtta arbetare som driver en rättsprocess mot Electrolux. Sex av dem har arbetat på företaget under cirka 15 år. De har inte på långa vägar fått ett erbjudande som motsvarar ett avgångsvederlag för oberättigad uppsägning, vilket inkluderar tre månadslöner och 20 dagslöner för varje anställningsår. De har dessutom rätt till uteblivna löner från och med uppsägningsdatumet till dess att ett rättsligt beslut tas i deras favör.
Orlando, en av de som har drivit en process mot företaget blev nyligen tvingad att ge upp.
“Åh nej, även jag blev tvungen att acceptera det lilla de gav mig eftersom jag befann mig i en nödsituation och det verkar som om att rättsprocessen fortfarande kommer att ta mycket lång tid. Över ett år av väntan och väntan. Oschysst av företaget att förlänga processen.”
Orlando som hade jobbat i nästan 12 år på Electrolux blev erbjuden cirka 37 000 kronor när han avskedades. Detta accepterade han inte. Den 5 april i år skrev han dock under en “frivillig uppsägning” och fick cirka 57 000 kronor.
“De gav mig nästan bara hälften mot vad jag skulle ha. Jag borde ha fått 268 000 peso (cirka 113 000 kronor).”
Emiliano som fortfarande driver en process mot Electrolux och som hade jobbat i nästan 15 år på företaget fick ett ännu lägre bud. Han blev erbjuden cirka 21 000 kronor då han avskedades och cirka 37 000 kronor senare under förlikningen. Detta visar på att Electrolux inte erbjuder alla arbetare kompensation efter samma norm.
Eftersom Electrolux har genomfört en utredning om bakgrunden till händelserna i april förra året borde det inte finnas mycket att krångla om under rättsprocessen. Det borde stå klart att när arbetarna protesterade fanns det nästan inga skyddsåtgärder alls. Det var då även känt att smittan var igång på företaget. Även om få arbetare kom till tals i utredningen är deras vittnesmål viktiga.
Därför bör Electrolux offentliggöra utredningen om bakgrunden till uppsägningarna.
Electrolux har påstått att de hade tillstånd för att tillverkning av kylskåp skulle betraktas som samhällsnödvändigt och vara undantaget nedstängningen av all verksamhet under hälsonödläget. Hur är det möjligt? Och Electrolux tillverkar även frysskåp, tvättmaskiner och torktumlare i Mexiko. I vilket fall som helst hade Electrolux inte tillstånd att fortsätta verksamheten när arbetarna protesterade. Efter en nedstängning från den 20 april började sedan Electrolux att köra på full fart från den första juni förra året då den “nya normaliteten” ersatte hälsonödläget. Detta trots att Ciudad Juárez har varit satt under näst högsta coronavarning orange under vissa perioder.
I ett land som Mexiko kan inte misstanken om korruption uteslutas.
Därför bör Electrolux visa upp tillståndet de säger sig ha för att deras verksamhet skulle betraktas som samhällsnödvändig och redogöra för vad tillståndet gäller och hur motiveringarna från företaget och myndigheterna lyder.
En arbetsrättslig process i Mexiko är både en komplicerad och långdragen historia och tar i genomsnitt fyra år. Arbetsgivarnas taktik är att svälta ut arbetarna till underkastelse och få dem att acceptera en förlikning som är lägre än de har rätt till. Tyvärr har Electrolux valt att följa den taktiken.
Att Electrolux erkände att det gick fel vid uppsägningstillfället för att erbjuda dem ekonomisk kompensation var en facklig framgång. Samarbetet mellan sociala aktivister i Sverige, Electrolux-arbetare i Mexiko samt Unionen och IndustriAll bäddade för det.
Men det är både sorgligt och skamligt att Electrolux med de redovisade höga vinsterna och med den fina uppförandekoden presenterat på 24 språk inte kompenserar alla avskedade arbetarna för en ogrundad uppsägning. De har ju gett uttryck för att de ämnade att “helt och slutligen lösa alla tvister relaterade till uppsägningen”. Att avskeda arbetare under hälsonödläget var även ett brott i sig.
Därför kräver vi att Electrolux erbjuder alla arbetarna vad de har rätt till i avgångsvederlag och inte förlänger rättsprocessen med trix och knep.
Edmé Domínguez, mexikanska bosatt i Sverige, docent på Göteborgs universitet med inriktning mot latinamerikastudier som utreder kvinnornas situationen på Electrolux i Mexiko.
Tony Karlsson, social aktivist, som är i kontakt med de avskedade arbetarna och har varit på plats i Ciuadad Juárez.