Arbetaren kunde i förra veckan berätta hur ett nätverk av Socialdemokratiska pr-konsulter lobbar för att Berns ska slippa ta ansvar för vad företagets olika bemanningsföretag har gjort.
I snart två decennier har bemanningsföretag i Sverige fått verka helt fritt som ett kryphål i arbetsrättslagarna – även under socialdemokratiska regeringsinnehav.
Men i flera andra europeiska länder har socialdemokrater velat reglera bemanningsbranschen hårdare, i Norge var man år 2009 till exempel med och införde en lag om solidariskt ansvar. Lagen innebär att huvudentreprenörer alltid är ansvariga för att underentreprenörer betalar ut lön och semesterersättning. Om så inte görs, blir huvudentreprenören ersättningsskyldig.
En lag som slår fast principen att makt ger ansvar.De svenska arbetsrättslagarna, som började införas på 1970-talet, har den gemensamma utgångspunkten att arbetsköparen leder och fördelar arbetet och behåller resultatet, vinsten, av detsamma.
Hela systemet är därför omoraliskt. Men genom att skriva in ett mindre juridiskt ansvar för arbetsköparna, har det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen i samförstånd med borgerliga partier och arbetsköparnas organisationer lyckats ge systemet legitimitet i folks ögon.
Lagstiftningen ska visa på att med makt följer även ansvar. Den som äger kapital kan tjäna hur många miljarder som helst på att köpa in arbetskraft. Villkoret är dock att man följer de regler om arbetsmiljö, turordning och information till facket innan beslut om uppsägning med mera som finns i lagar och kollektivavtal.
”Det här handlar om sju städare som aldrig varit anställda på Berns”, sa socialdemokraten Harald Ullman i SVT Morgon. Men den synen på vad som är ett anställningsförhållande har inte varit tanken bakom lagarna Haralds parti stiftat. I både medbestämmandelagen och lagen om anställningsskydd slås fast att ”arbetstagare enligt lagen” är den som blir anlitad för att göra arbete mot betalning. Städarna på Berns gör arbete mot betalning.
När lagarna stiftades fanns inte bemanningsföretag men de skulle även omfatta egna företagare som leds och fördelas av det uppdragsgivande företaget. Enligt arbetsmiljölagen har Berns, det vill säga det företag som bestämmer över arbetsplatsen, störst ansvar över arbetsmiljön. Alltför långa arbetspass, för kort vila och dåliga lokaler att sova i är Berns ansvar, trots att de arbetare som drabbats varit inhyrda.
När bemanningsföretag legaliserades under borgerlig regering 1993 upphävdes inte de samförståndsinriktade arbetsrättslagarna men ett kryphål hittades i dessa. Berns har hela tiden kunnat kringgå arbetsrättsligt ansvar för sin inhyrda personal.
Arbetsmiljöansvaret har Berns visserligen fortfarande, men bemanningsföretagen gör det möjligt att så fort anställda hävdar sina rättigheter säga upp dem på grund av arbetsbrist.
Det sista bemanningsföretaget personalen överförts till, NCA, flyttade alla sina fackligt organiserade anställda till Berns hotell. Sedan flyttade Berns sin lilla fasta städpersonal till hotellet. NCA sa upp alla fackligt organiserade på grund av arbetsbrist och istället hyrdes oorganiserad personal in på Berns salong.
Det är alltså inget konstigt med syndikalisternas blockad mot Berns. Blockaden riktas mot det företag som har ansvar för missförhållandena och möjlighet att ändra på dessa. Berns försök att, tillsammans med socialdemokratiska pr-konsulter, framställa sig som ett oskyldigt offer håller inte.
Socialdemokraterna i Sverige måste sluta framställa Berns och andra företag som anlitar bemanningsföretag som offer. Och istället driva på för lagar som tvingar företagen att åter börja ta sitt ansvar.
