Senast i december ska EU:s bemanningsdirektiv vara implementerat på den svenska arbetsmarknaden. På måndagen presenterade regeringens utredare, arbetsrättsprofessor Birgitta Nyström sitt betänkande om hur detta ska gå till.
– Det övergripande syftet är att uthyrda arbetstagare ska tillförsäkras goda arbetsvillkor, sade hon på presskonferensen i regeringskansliet.
– Sedan innehåller direktiven att genomförandet ska ske med så lite ingrepp som möjligt i den svenska modellen.
För att uppnå detta föreslår utredaren att en ny lag – uthyrningslagen – stiftas. I denna slås fast att inhyrd personal har rätt till samma villkor som fast anställda.
– Det centrala i det här direktivet är en likabehandlingsprincip. Den som hyrs ut ska ha rätt till samma grundläggande arbetsvillkor som om vederbörande hade anställts direkt i kundföretaget.
För anställda i svenska bemanningsföretag innebär detta inte några dramatiska skillnader gentemot i dag. Branschen omfattas till 90 procent av kollektivavtal, där denna likabehandlingsprincip redan ingår. För anställda i utländska bemanningsföretag blir dock förändringen desto större. Utländska företag som verkar i Sverige kan i dag – vilket den så kallade Lavaldomen visade – inte tvingas att erbjuda kollektivavtalsenliga löner och villkor. Men just för anställda i utländska bemanningsföretag medger EU:s utstationeringsdirektiv möjligheten att göra undantag från detta, vilket Birgitta Nyström föreslår att Sverige gör.
– Vi har enligt utstationeringsdirektivet möjligheten att göra uthyrningslagen tillämplig på utstationerade utländska bemanningsanställda. Jag föreslår att man gör det, vilket kommer att innebära att de kommer att kunna kräva bättre arbetsvillkor än andra utstationerade arbetstagare.
Detta förslag, att anställda i utländska bemanningsföretag ska garanteras samma villkor som anställda i svenska företag, reagerar dock Bemanningsföretagen kraftigt mot.
– Man ska inte krångla till det med tanke på det behov av rörlighet och kompetensförsörjnings som finns i Europa. Det finns en enkel skyddslagstiftning för just tillfällig utstationering och den är fullt tillräckligt, säger förbundsjuristen Gabriella Sebardt.
Arbetsköparorganisationen menar också att utredaren bara fullgjort den hälften av sitt uppdrag som handlar om arbetstagarnas trygghet, medan hon lämnat den andra hälft, som rör undanröjande av hinder för bemanningsbranschen, därhän.
– Vi är givetvis kritiska, det är ingen nyhet för utredningen. Den viktigaste delen för oss är den som rör erkännandet av bemanningsbranschen och som tar sig uttryck i en översyn av hinder. För att det ska få någon effekt måste det in i lag, säger Gabriella Sebardt.
Det hinder som åsyftas är medbestämmandelagens krav på att förhandla med facket vid inhyrning från bemanningsföretag, vilket utredaren föreslår ska vara kvar. Något som Bemanningsföretagen lovar att ta strid mot och indikerar att organisationen är villig att driva på EU-nivå.
LO-juristen Claes-Mikael Jonsson, som suttit i utredningens referensgrupp, tar dock arbetsköparnas vrede med ro.
– De övertolkar EU-rättens krav och vänder och vrider på den i syfte att maximera de bestämmelser som flyttar fram deras positioner. Och jag tycker att det är svårt att ta dem på allvar när de vill använda det här direktivet för att upphäva och minska tryggheten för bemanningsanställda.
Själv ger han utredaren ett i huvudsak gott betyg.
– Däremot ser vi att hon kunde gjort mera, det gäller framför allt att man kunde tittat mer på permanent bemanning och infört olika typer av begränsningar för hur man använder bemanningsföretag.
Fakta: Bemanningsdirektivet
• Bemanningsdirektivet presenterades ursprungligen av EU-kommissionen år 2002 men har varit föremål för segdragna strider.
• Syftet med direktivet har dels varit att garantera anställda i bemanningsföretag likabehandling, dels att undanröja hinder för bemanningsföretags verksamhet i de många länder där marknaden för uthyrning av personal är reglerad.
• Senast den 5 december ska direktivet vara implementerat i Sverige.
