Världsmusik spelas från den lilla radion i fönstret. Bredvid ligger en hatthållare fylld av färgglada sjalar. Ett vitt träbord omringas av bruna stolar och några ljus är tända. Runtomkring i källarlokalen bär galgar upp kläder i färgordning.
Lånegarderoben ligger i Stockholmsförorten Midsommarkransen. Den fungerar som en kollektiv garderob där de drygt 120 medlemmarna kan låna tre plagg åt gången i tre veckor. Tjocktröjor, festklänningar, slipsar, vinterjackor och skjortor samsas om utrymmet.
En manlig skyltdocka, döpt till Juan, står lutad mot väggen mittemot kassan. Han är klädd i grå jeans, rutig flanellskjorta och jeansjacka. En bit bort finns ett vitt skynke som fungerar som omklädningsrum.
Lånegarderoben är öppen tre dagar i veckan – resterande dagar används den som ateljé.
– Vi vill att lokalen ska vara en kreativ och kulturell mötesplats. En av tjejerna, Hanna, bor i det här huset och vi tyckte det var ett bra område att ha lokalen på. Det finns en sorts medveten klick här, till exempel kulturföreningen Tellus och andra forum, så det passar in, säger Emelie Dahlström, en av initiativtagarna.
Lånegarderoben öppnade i september 2010, efter att ha visat sig vara en succé när verksamheten testades på en festival.
– Vi har fått prova oss fram, idén var inte fix från början. Vi har fått lära oss på vägen.
Second handföretaget Myrornas centrallager får in 50 ton textilier i veckan. När Emelie Dahlström och de övriga initiativtagarna skulle starta upp Lånegarderoben fick de komma till lagret för att välja ut klädesplagg de ville ta med sig. Även olika mindre designers sponsrar garderoben med kläder.
– När vi får in nyproducerade plagg ställer vi vissa krav på vilket material man har använt och om produktionen av plagget har tagit hänsyn till sociala förhållanden på fabrikerna, säger Emelie Dahlström.
I genomsnitt konsumerar vi 24 kilo textilier, per år och person, i Sverige. Bomullsproduktion kräver stora mängder vatten och kemikalier. För att producera en t-tröja används 70 liter vatten och 200 gram kemikalier. Textilindustrins utsläpp kan innehålla kemikalierester och syreförbrukande ämnen. Vanligt salt används i stora mängder vid färgning och orsakar stora problem när det släpps ut i avloppsvattnet eftersom både yt- och grundvatten får förhöjda mängder salt.
– Det finns en enorm klädkonsumtion, samtidigt finns det många munnar som ska mättas, tänk bara de som plockat bomullen och sytt våra kläder, säger Emelie Dahlström. Då känns det inte så bra att vi bara slänger allt. Bomull är en gröda som får negativa miljöeffekter och bidrar till ett ohållbart samhälle. Folk behöver veta processen bakom plaggen som vi köper så billigt i affärerna.
För drygt ett år sedan åkte hon på en fältstudieresa till Indien och Sri Lanka. Syftet var att göra en studie om arbetsförhållanden och arbetarnas påverkningsmöjligheter på fabrikerna. I Sri Lanka besökte hon tre svenskägda företag där hon träffade arbetarna inne i fabrikerna.
– Vi ville se hur företag jobbar med socialt ansvar. I Indien fick vi inte gå in i fabrikerna utan träffade textilarbetarnas fackliga organisation. Vi pratade om hur de arbetar för att informera arbetarna om deras rättigheter, men fabrikerna var väldigt reglerade. I Sri Lanka var bilden mer positiv.
– Det blir en drivkraft när jag träffat de här personerna som kanske har en anställning, men utan att veta om de kommer få betalt. Kläderna de syr har vi sen på oss. Att möta dem öga mot öga gör att man börjar tänka på hur man ska kunna ändra på det.
En lånekund kommer nedför trapporna och släpper in en pust av kylan utifrån. Hennes namn är Jill Khysing och hon jobbar med ekologiska bröllop. Hon har en påse med kläder som hon ska lämna tillbaka, och strosar sedan runt för att hitta nya plagg.
– Det är en jättebra idé. Såklart av miljöskäl, men det är också roligt. Jag har fått jättemycket glädje av det här, jag hade ett par jeans ett tag och alla tyckte de var så snygga.
Jill Khysing berättar att hon funderar på att ge sin bror ett medlemskap till Lånegarderoben i födelsedagspresent, vilket skulle kosta 400 kronor för sex månader.
– Jag tycker personligen att oavsett vilken drivkraft man än har att komma hit, om det är att man inte har råd, miljöskäl eller att man shoppat ohälsosamt mycket, så är det bra att man reflekterar över det. Det är en hel del studenter som är intresserade av mode men kanske inte har pengar som kommer. Men vi har också äldre damer och herrar, säger Emelie Dahlström.
Med Lånegarderobens kläder medföljer tvättråd – som att tvätta i fulla maskiner och med låga temperaturer. Plaggen återlämnas tvättade, och hittills har ingen incident med utspillt rödvin eller trasiga ärmar skett. Alla verkar ta extra väl hand om kläderna när de är medvetna om att andra också kommer ha dem på sig.
– Vi har något sorts släng och släng samhälle idag, inte ens slit och släng. Vi använder inte våra plagg tills det blir hål i dem, utan vi slänger nya saker hela tiden. En del av textilavfallet är sådant som kanske inte går att återanvända som just kläder, men då finns det andra alternativ. Jag har hört att jeans kan användas som isolering, och det är jätteintressant om det kan få en annan funktion, säger Emelie Dahlström.
