Motstånd lönar sig

Även papperslösa är kvinnor

Papperslösa kvinnor tillhör en av de allra mest utsatta grupperna i samhället och hos myndigheterna möts de av kalla handen. Men gräsrotskampanjen Ain’t I a Woman har nu fått Göteborgs kommun att ta sitt ansvar.

Den 19 januari fattade Göteborgs kommunstyrelse beslutet att även papperslösa kvinnor ska ha rätt till stöd hos kvinnojourerna. Nu måste kommuner skjuta till medel till det arbete kvinnojourerna hittills utfört ideellt.
– Papperslösa kvinnor och den utsatta situation de lever i var en icke-fråga. Med kampanjen har det blivit en politisk fråga, säger Cattis Laska från nätverket Ain’t I a Woman.
Gräsrotskampanjen startades våren 2010 med målet att ge papperslösa kvinnor som utsatts för övergrepp samma rätt till stöd hos de etablerade institutionerna som andra kvinnor i samhället. Förutom kampanjarbete har de också aktivt arbetat med att stödja migrerande kvinnor.

I Sverige lever någonstans mellan 5 000 och 20 000 kvinnor utan uppehållstillstånd. Förutom att de utnyttjas på arbetsmarknaden lever papperslösa kvinnor ofta under osäkra sociala omständigheter där de riskerar att utsättas för våld och sexuellt övergrepp. Men av myndigheterna har ingen hjälp funnits att få.
– Nu arbetar vi vidare för att papperslösa kvinnor ska få tillfällig asyl vid rättsprocesser och att man tar extra hänsyn till kön i asylprocessen, säger Cattis Laska.

Riksorganisationen för kvinnojourer, ROKS, har ställt sig bakom kampanjen, men även Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet, varav det senare motionerade till Göteborgs kommunfullmäktige. Beslutet i Göteborg förväntas nu bli vägledande för andra kommuner. Cattis Laska känner vind i seglen.
– Det här visar absolut att det lönar sig att göra motstånd. Utan motståndsrörelser och politisk kamp sker ingen förändring.

Axel Green
[email protected]

Rättvisare viner på Systemet

Radikala fackföreningar ska delta i utformandet av en uppförandekod för sydafrikanska vinproducenter. Nu tvingas vingårdarna tillåta facklig organisering.

Efter intensiva påtryckningar från kampanjen Rättvis Vinhandel lovar nu importören Vingruppen att den ska uppmana sina sydafrikanska leverantörer att garantera drägliga villkor för arbetarna på vingårdarna. De sydafrikanska vinföretagen uppmanas att teckna avtal med organisationen WIETA, som verkar för att säkra grundläggande villkor för vinarbetarna, och tillåta facklig organisering.

Med löner som knappt går att leva på och i bostäder som ägs av företagen lever arbetarna som livegna på vingårdarna. Efter att det sydafrikanska lantarbetarfacket Sikhula Sonke slog larm om historien bakom vinerna på Systembolaget startades kampanjen Rättvis Vinhandel av Afrikagrupperna och den syndikalistiska sektionen på Systembolaget, DFSA. Tillsammans såg de till att representanter för Systembolaget och de svenska importföretagen fick träffa vinarbetare när de besökte Sydafrika för att titta på gårdarna. Björn Persson, vd för ett av företagen i Vingruppen, tog starkt intryck och kräver idag WIETA- ackreditering av sina sydafrikanska leverantörer.
– Det är jätteroligt, vi ser det här som en vinst. Det kommer stärka möjligheterna för förändringar på gårdarna som blir WIETA-ackrediterade, säger Emy Åstrand från Rättvis Vinhandel.

Kampanjens mål har varit att få systembolaget att anta uppförandekoder och involvera de berörda arbetarna på gårdarna i granskningen av hur dessa följs. Vingruppen importerar 20 procent av den totala mängden sydafrikanskt vin som säljs på Systembolaget och Emy Åstrand ser det som en viktig delvinst.
– Vi kommer fortsätta dialogen med Systembolaget, deras nuvarande kod är enbart ett företagsinititativ. Men vi kommer också fortsätta jobba mot importföretag och har inlett arbete med fackföreningar i Chile.

Axel Green
[email protected]

Hamnarbetarna tog strid och stärktes

Göteborgs kommunstyrelse ville ha slut på alla ”fackliga bråk i hamnen”. Med försämringar, pr-byråer och avskedanden hoppades kommunen att hamnarbetarna skulle ge sig utan strid. De hade fel.

Efter år av konflikter mellan hamnarbetarna och ledningen i Göteborgs hamn har nu arbetsvillkoren blivit återställda. Av de 61 som avskedades under stridigheterna har alla som ville – 58 stycken – blivit återanställda på fasta tjänster.
– Arbetsgivaren sade att de skulle sätta ned klackarna och visa vem som bestämde i hamnen. Men de har misslyckats. De har inte försämrat arbetsvillkoren och inte blivit av med någon personal heller, säger Erik Helgesson, ledamot i Hamnfyrans styrelse.

Striden i Göteborgs hamn inleddes för fyra år sedan och blev en långdragen historia. Med argumentet att produktiviteten skulle öka införde hamnledning ett antal åtgärder som att dra in hamnarbetarnas fikaraster, lönesänkning och arbetstidsförlängning. Hamnarbetarna svarade med stridsåtgärder och konflikten trappades upp.
I februari 2009 varslades 155 anställda om uppsägning med hänvisning till bristande orderingångar. Hamnarbetarförbundet som representerar 80 procent av hamnarbetarna utestängdes från förhandlingarna. Istället förhandlade ledningen med minoritetsfacket Transport och till slut avskedades 50 fast- och 11 visstidsanställda. En av dem var Tomas Olsson.
– Det var fruktansvärt. Jag tyckte att det kändes orättvist och några andra jobb fanns inte för mig. För oss fanns inget annat alternativ än att ta fajten. Hade inte facket funnits hade ingen hängt kvar.

Arbetsköparsidan var väl förberedd, skapade en förhandlingsavdelning och beviljades ekonomiskt stöd från Svenskt Näringsliv. Men även om hamnen i dag har privatiserats är de som avskedades, sedan i mars, tillbaka på jobbet med fasta anställningar. Hamnarbetarna gjorde det som LO-fack bundna av fredsplikt inte kan, tog strid mot vad de menade var ”påhittad arbetsbrist” och tog som mest ut 130 personer i strejk varje dag. Kommunledningen har också fått be om ursäkt för att den anlitat pr-företag med uppdrag att svartmåla hamnarbetarförbundet i media. Erik Helgesson säger att trots att han stundtals varit orolig är både han och hans arbetskamrater i dag både stolta och nöjda.
– Målsättningen med kampanjen var att slå sönder arbetsvillkoren och Hamnarbetarförbundet. Resultatet har blivit det motsatta. Vi överlevde och är i dag istället jävligt starka inför framtida strider.

Axel Green
[email protected]

Juridisk seger utan papper

Arbetsköparen vägrade att betala ut lön till de fyra papperslösa anläggningsarbetare han anlitat. När han också vägrade att förhandla tog Göteborgs LS fallet till Arbetsdomstolen, en process som bevisade att även papperslösa kan hävda sina rättigheter juridiskt.

– Han gormade och skrek på oss när vi bad om en förhandling, säger Erik Mägi, jurist och ombud för Göteborgs LS av SAC. Så vad vi gjorde var att stämma honom för förhandlingsvägran, vilket innebar ett skadeståndskrav på 20 000 kronor.
Det var denna händelse, och inte den rörande lönen, som slutligen hamnade i Arbetsdomstolen.
– Att han vägrade förhandla kunde vi bevisa, berättar Erik Mägi.
En vecka före det att huvudförhandling skulle äga rum, där mycket talade för att arbetsköparen skulle bli dömd, valde denne att förlika och betala ut den resterande lönen till arbetarna.
– Hade han blivit dömd hade han fått betala skadeståndet, samt våra och sina egna rättegångskostnader, som hade blivit högre än summan för den outbetalda lönen, säger Erik Mägi.
Dessutom hade konflikten om lönen kvarstått, förklarar Erik, och Göteborgs LS hade valt att gå ut i pressen med historien.

Även om regeringsrättens ordförande tidigare fastställt att papperslösas ärenden kan drivas juridiskt så har facken tvekat. Detta på grund av de risker som en rättsprocess skulle innebära för de papperslösa.
– Eftersom överenskommelserna med arbetsgivaren oftast är muntlig så innebär det att ett vittnesmål är det enda beviset, säger Erik Mägi. Men om man som papperslös dyker upp för att vittna i ett offentligt sammanhang finns risken att man blir arresterad och utvisad.
I fallet med händelsen i Göteborg fanns ett vittne, Mohammad Lasaki, som hade blivit beviljad asyl under processens gång och kunde därför träda upp i vittnesbåset utan att riskera att bli utvisad. Så är det långt ifrån alltid, men fallet visar ändå att det finns ett visst skydd även för den som vistas i landet utan tillstånd.
– Vi visade att papperslösa också kan kräva sina rättigheter, precis som alla andra, säger Mohammad Lasaki.

Viktor Andersson
[email protected]

Hyresgäster räddade Skottet

De 252 lägenheterna i Skottet förblir i det allmännas ägo. Hyresgäster som ville att fastigheten skulle ägas av allmännyttan organiserade sig och lyckades bevisa att bostadsrättsföreningen fuskat för att nå en majoritet.

I slutet av mars fattade beslutade styrelsen för det allmännyttiga bostadsbolaget Stockholmhem beslut om att hyreslägenheterna i fastigheten Skottet på Södermalm i Stockholm inte får ombildas till bostadsrätter.
– Vi är påtagligt lättade, säger Mia Grebäck, en av aktivisterna i kampanjen Rädda Skottet.
”Sabotörer”, har bostadsrättsföreningen Skottet kallat Mia Grebäck och de andra hyresgästerna som motsatt sig ombildningen.
– Vi lyckades visa på att bostadsrättsföreningen använt sig av tvivelaktiga metoder för att uppnå sin majoritet, säger Mia Grebäck. De hade använt sig av 18 falska ombud, och helt enkelt fuskat sig till en majoritet

Under tre års tid har konflikten bidragit till en påfrestad grannsämja, och stor oro hos dem som önskat förbli hyresgäster. Mia Grebäck bor i fastigheten, och arbetar dessutom i en lokal matbutiken i kvarteret.
– Det var en kvinna som stod i kassan och grät glädjetårar när hon fick veta att Stockholmshem förblir vår hyresvärd, berättar Mia. Det har varit stora känslor inblandade, det har gällt våra liv, säger hon.

Rädda Skottet är bara en av många kampanjer som har drivits, och ännu drivs, mot ombildning av hyresrätter till bostadsrätter runt omkring i Stockholm.
Många är kampanjerna som under samlingsnamnet ”Rädda”, följt av ett namn på en hyresfastighet, har tagit strid mot ombildningsprocesser. Bara på Södermalm kan man nämna ett antal framgångsrika kampanjer mot ombildning, så som ”Rädda Linjalen” och ”Rädda hela Piskan”.
– Om ingen hade sagt nej och stopp så hade det här varit bostadsrätter nu, säger Mia Grebäck.

Viktor Andersson
[email protected]

Strejkade vilt och vann

Sopföretagen Liselotte Lööf och Resta fick ta tillbaka sina förändringar i lönesystemet efter hårt motstånd från de anställda. Nu kämpar sopåkarna vidare för att införa ackordsystemet i hela landet.

Efter att företagen Resta och Liselotte Lööf vann den kommunala upphandlingen om sophämtningen i Stockholmsområdet, krävde företaget att åkarna skulle acceptera ett nytt lönesystem för att få återanställning. Istället för ackordslön skulle nu månadslön införas. Något som inte accepterades av sopåkarna som gick ut i vild strejk. Efter ytterligare strejker och sammanlagt mer än ett års konflikt tecknades slutligen avtal mellan Transport och de två sopentrepenörerna. Ackordet blev kvar.
– Man måste kämpa för man får inget gratis, man måste ta det. Annars får man finna sig i det arbetsgivaren tycker är bra. I vårt fall var det väldigt mycket mindre i lön och mer att göra, säger Martin Andersson, en av sopåkarna som strejkade.

Historiskt har arbetare kämpat för att bli av med ackordsystem, bland Stockholms sopåkare är det tvärtom. Med ackordlönen får sopåkarna betalt för den mängd sopor de hanterar. Efter att dagens skörd är bärgad, är arbetsdagen slut.
– Det är en ekonomisk fråga, men det handlar om arbetsmiljön också. Det är det enda rättvisa lönesystemet i vår bransch och dessutom genusneutralt. Det är lika lön för lika arbete, säger Martin Andersson.

Nu har sopföretaget Resta gått i konkurs och istället drivs hanteringen av en ny entreprenör, men ackordet är fortfarande på plats. Nu rustar sopåkarna för en central konflikt med arbetsköparna för att införa ackordet i hela landet och Martin Andersson är hoppfull.
– Näringslivet väntar på varsel. Vi står på tå och är mycket redo att ta strid.

Martin Andersson heter egentligen något annat, men vill inte figurera med namn med anledning av den stundande konflikten.

Axel Green
[email protected]

Bergatrollens fick en sal

”Tomma hus är allas hus”, ropade hundratals människor under den ockupationsvåg som drog fram över Sverige under 2009 och 2010. Kulturföreningen Bergatrollen var en av de grupper vars kamp resulterade i ett eget hus. Nu har snart ett år gått sedan Magasinet blev deras.

Namnet på föreningen är taget efter den ort, Stora Berga utanför Nyköping, där gruppen ockuperade ett kommunalägt hus i två omgångar. Ockupationerna var en protest mot bostadsbristen i Nyköping.
Husockupationerna och den lokala kampanj föreningen drev ledde ända till kommunens förhandlingsbord, och till ett löfte om ett eget hus. Under kampanjens gång valde föreningen att ändra fokus från bostäder till ett allaktivitetshus.
Magasinet, en drygt 1 000 kvadratmeter stor lokal i centrala Nyköping, har sedan 1 juli 2010 stått i föreningens namn.
– Det är fortfarande mycket jobb kvar med renoveringen, säger Arvid Pein, aktiv i Bergatrollen. Men just nu håller vi på och bygger ett kök.
– Det är tänkt att vi ska kunna ha en kaféverksamhet, tillägger han.

Bergatrollen har fått hjälp med renoveringen, både av Nyköpings kommun och Sörmlands museum, med miljövänliga och traditionella renoveringstekniker. Till och börja med var det praktiska saker så som brandsäkerheten som behövde ordnas.
– Det är ju gammal magasinsbyggnad, så den är inte byggd för den verksamhet som vi tänker ägna oss åt, säger Arvid Pein.
En scen är byggd, och Bergatrollen har redan hunnit arrangera en mängd spelningar. Förutom konserter har workshops hållits i Magasinet, som också blivit hem för Hemslöjdsföreningen.
– Det slöjdas en hel del här, säger Arvid Pein.

Helgen 11 – 12 juni bjuder Bergatrollen in till en större träff om stadskamp. Magasinet blir under helgen en mötesplats för människor från hela landet som kommer att diskutera och byta erfarenheter om husockupationer.
– Det viktigaste är att man inte ger upp, man måste gå hela vägen, säger Arvid Pein. Lyckas man inte första gången, då är det bara att försöka igen. Man måste vara envis.

Viktor Andersson
[email protected]

Stopp för Fas 3 i Västerås

Efter larm om att utförsäkrade som placerats i arbetsmarknadsåtgärden Fas 3 utnyttjades som gratis arbetskraft fick Kommunals sektionsstyrelse i Västerås nog. Med ett fackligt veto stoppade den alla Fas 3-placeringar inom vård och omsorg.

– Vi sade nej och att vi i framtiden aldrig kommer godkänna några placeringar, säger Nicklas Gustafsson, arbetsmarknadsansvarig på Kommunals sektion 11.
Från arbetsplatserna i Västerås ringde medlemmar till Kommunals sektionskontor och berättade att arbetsköparna utnyttjade Fas 3-placerade till att utföra reguljärt arbete. När Arbetsförmedlingen ville placera en person på en arbetsplats där personalneddragningar precis genomförts, och ville ha sektionens samtycke, var det droppen som fick bägaren att rinna över.
– Många av de inom vård och omsorg och som är ute i Fas 3 har tidigare jobbat på deltid. Nu ska de jobba på 65 procent av deltidslönen, det blir ju ingenting, säger Nicklas Gustafsson.

När Arbetsförmedlingen vill placera en person som hamnat i jobb och utvecklingsgarantins Fas 3 ska detta ske i samråd med det fack som har kollektivavtal. I reglerna står det att de placerade bara ska utföra arbete som annars inte blivit gjort, inte ersätta reguljär personal. Om facket misstänker att detta kommer att ske har det vetorätt. Fram tills nu har denna möjlighet inte utnyttjats, något Nicklas Gustafsson finner märkligt.
– Jag tror att många känner en uppgivenhet och inte har tänkt på den här möjligheten. Men vi måste göra vår fackliga plikt och säga stopp, det här är ju slavjobb. Jag tror och hoppas att fler följer vårt exempel.

Axel Green
[email protected]

Publicerad Uppdaterad
2 weeks sedan
Arbetarens redaktionskollektiv Christin Sandberg, Amalthea Frantz och Vendela Engström tilldelas priset Årets redaktör 2025 av Frilans Riks. Foto: Mika Kastner Johnson, Privat

Redaktionskollektivet på Arbetaren är Årets redaktör 2025

Redaktionskollektivet på tidningen Arbetaren – chefredaktör Amalthea Frantz tillsammans med redaktörerna Vendela Engström och Christin Sandberg – har utsetts till Årets redaktör 2025. Redaktionen har trots påtagliga utmaningar fortsatt sitt arbete med ”värdighet, integritet och publicistiskt mod”, skriver Frilans Riks i motiveringen.

Arbetarens redaktionskollektiv tilldelas priset Årets redaktör 2025 av Frilans Riks.

– Vi är mycket glada för det här priset med sin fantastiskt fina motivering. Det tilldelas redaktörerna, men jag menar att alla anställda på tidningen ska ta åt sig av äran, säger Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren, i samband med att priset delades ut under Frilans Riks årsmöte på måndagen.

Redaktörerna får priset för att de ”trots påtagliga utmaningar – inklusive juridiska processer, indraget presstöd och begränsade ekonomiska resurser” – har fortsatt sitt arbete med ”värdighet, integritet och publicistiskt mod”, skriver Frilans Riks, Journalistförbundets frilansklubb, i ett pressmeddelande.

Enligt prisjuryn visar redaktörerna ”en konsekvent respekt för frilansare och kollegor, vilket gör dem till ett föredöme i branschen”.

– Frilansskribenterna är värdefulla för oss, som är en liten Stockholmsbaserad redaktion. De besitter specialkunskaper, är ovärderliga tentakler ut i landet och ger oss möjlighet att ibland göra nedslag i underbevakade områden i världen, säger Amalthea Frantz.

My Vingren är Årets frilans 2025

Frilansjournalisten My Vingren tilldelas priset Årets frilans 2025. Hon får priset för sin orädda och uthålliga granskning av våldsbejakande högerextremism.

– Det är extra hedrande att dela årets utmärkelser med frilansen My Vingren som länge granskat den våldsamma ytterhögern, säger Amalthea Frantz.

My Vingren ”driver sitt arbete med ett engagemang som vida överstiger den ersättning hon får, och gör det med både journalistisk skärpa och personlig ödmjukhet”, skriver Frilans Riks i motiveringen, och fortsätter:

”My är inte bara en driven grävande reporter, utan också en kollegial röst i frilanskollektivet – alltid generös med råd, stöd och resurser.”

Arbetarens redaktion, representerad av Tuija Roberntz, Amalthea Frantz och Johan Apel Röstlund tog emot priset Årets redaktör 2025 på Frilans Riks årsmöte måndagen den 7 april 2025.

Integritet, mod och solidaritet

Båda vinnarna visar, enligt Frilans Riks, prov på ”det bästa inom svensk journalistik: integritet, mod och solidaritet”.

Abdullatif Haj Mohammad, som representerar juryn från Frilans Riks, säger att urvalsarbetet har varit både lustfyllt och krävande.

– Vi har lagt stor vikt vid att noggrant läsa och gå igenom varje nominering som kommit in. Det är en ynnest att få ta del av så mycket stark, modig och angelägen journalistik – men det gör också urvalet till en svår och ansvarsfull uppgift, säger Abdullatif Haj Mohammad.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
3 weeks sedan
Tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm kan ha ett nytt arbete i sikte. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT, Christine Olsson / TT. Montage: Arbetaren

Landerholm ny vd för kritiserat hamnbolag


Den före detta nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm, som nyligen fick avgå från sin befattning efter en rad skandaler, kan snart bli ny vd för hamnjätten Gothenburg Roro Terminal. Detta i ett försök från företagets sida att höja anseendet efter skandalen med uppsägningen av fackbasen Erik Helgeson.

Henrik Landerholm, som nyligen fick avgå från sin befattning som nationell säkerhetsrådgivare efter en rad skandaler, kan snart kanske se fram emot ett nytt högprofilerat jobb: Han föreslås bli ny vd för hamnjätten Gothenburg Roro Terminal, som nu vill höja sitt anseende efter skandalen med uppsägningen av fackbasen Erik Helgeson.

Hamnföretaget Gothenburg Roro Terminal har varit i starkt blåsväder på senaste tiden efter att ha sagt upp hamnarbetaren Erik Helgeson, vice ordförande för Hamnarbetarförbundet, från företaget. Som skäl angav de illojalitet, samt att Helgeson skulle ha brutit mot säkerhetsskyddslagen. I bakgrunden ligger turerna som uppstod i samband med Hamnarbetarförbundets varsel av blockad mot krigsmateriel till och från Israel.

Gothenburg Roro Terminal har mötts av stark kritik på grund av uppsägningen, men också för att de i de fackliga förhandlingarna inte kunnat visa på vilket sätt Helgeson som anställd brutit mot säkerhetsskyddslagen. Det har lett till en förtroendekris i opinionen som företaget nu hoppas kunna råda bot på.

– Rekryteringen av Landerholm är inte helt i hamn ännu, men vi ser det som ett väldigt lyft för företaget att den verkar kunna bli verklighet, att vi nu tycks kunna lägga till honom och docka in hans kompetens i bolaget, säger Primo Aprilo, presstalesperson för Gothenburg Roro Terminal. Han fortsätter:

– Vi menar att vi äntligen kan få en chans att visa att vi hanterar de nationella säkerhetsfrågorna med det allvar de förtjänar.

Nytt uppdrag som motsvarar kvalifikationerna

Henrik Landerholm fick efter att ha fått sparken från uppdraget som nationell säkerhetsrådgivare ett nytt uppdrag på Moderaternas riksdagskansli med att hjälpa en av partiets arbetsgrupper. Men den rollen har beskrivits som en tillfällig reträttpost. Som vd för Gothenburg Roro Terminal skulle Landerholm åter få ett uppdrag som motsvarar hans erfarenheter, menar Aprilo.

– Det är ju ett gyllene tillfälle att en person med den kompetens Landerholm besitter finns tillgänglig på arbetsmarknaden, och vi kan se att hans sätt att sköta de nationella säkerhetsfrågorna ligger väl i linje med den grad av professionalitet som präglar vårt företag.

Källor på Gothenburg Roro Terminal som Arbetaren varit i kontakt med kan dock berätta att förslaget att låta Henrik Landerholm bli bolagets nye vd inte kommer som en överraskning. De senaste veckorna ska Landerholm ha utfört flera uppdrag för företaget på konsultbasis.

Primo Aprilo bekräftar efter viss tvekan uppgifterna:

– Det stämmer i någon mån. Han åtog sig faktiskt som fristående konsult uppdraget att hantera det säkerhetsunderlag som ligger till grund för uppsägningen av Erik Helgeson. Tyvärr ledde olyckliga omständigheter till att alla originalhandlingarna i ärendet gick förlorade i samband med en taxiresa som han gjorde till vårt huvudkontor. Det är faktiskt den yttersta orsaken till att vi hittills inte kunnat presentera ett konkret underlag för uppsägningen av Helgeson.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
4 weeks sedan
Tingsrätten konstaterar att Kajsa Ekman återfått sin anställning och att ATAB inte har brutit mot semesterlagen. Foto: Johan Nilsson / TT

Tingsrätten avslår i stora delar Kajsa Ekmans yrkande om skadestånd

Stockholms tingsrätt har meddelat dom i målet mellan Kajsa Ekman och Arbetaren Tidnings AB.

Nu har domen efter Kajsa Ekmans nya stämning mot Arbetaren Tidnings AB, ATAB, kommit från tingsrätten. 

Tingsrätten avslår i stort Kajsa Ekmans yrkanden i mål T 19996-23. Hon har yrkat att ATAB ska betala henne skadestånd på sammanlagt 574 456 kronor och ersätta hennes rättegångskostnader. Tingsrätten tilldömer Kajsa Ekman ett skadestånd på 15 000 kronor och att hon får stå för sina egna rättegångskostnader.

Kajsa Ekman anser att ATAB inte efterlevt domen från 2023 där tingsrätten ogiltigförklarade hennes uppsägning. Ekman menar att hon inte återfått anställningen alternativt avstängts från sin tjänst, samt att ATAB brutit mot semesterlagen när ATAB lade ut semester till henne sommaren 2023. Hon valde därför att stämma tidningen igen.

Tingsrätten konstaterar att Kajsa Ekman återfått sin anställning och att ATAB inte har brutit mot semesterlagen. Tingsrätten anser dock att en avstängning skett under en veckas tid och dömer ATAB att betala ett skadestånd på 15 000 kronor. Skadeståndet för avstängningen sätts till 15 000 kronor i stället för Ekmans yrkade på 100 000 kronor eftersom tingsrätten anser att kränkningen varit begränsad. 

Nu har parterna tre veckor på sig att överklaga. Annars gäller domen från och med 18 april 2025.

Tidningen Arbetaren hänvisar till vår ägare SAC för frågor i detta skede. 
[email protected]

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Строитель Иван Семенов из Украины входит в правление профсоюза «Солидарные строители»и рассказывает о трудовых правах на русском языке в собственном канале на YouTube и TikTok. Foto: Volodya Vagner 
Foto: Volodya Vagner, Tomas Oneborg/ TT. Montage: Arbetaren

Ivan Semenov:
Синдром лягушки: что мы упускаем на рынке труда?

Игнорирование постепенного ухудшения ситуации на рынке труда заставляет нас осознавать масштабы проблемы только тогда, когда уже слишком поздно что-либо делать, пишет Иван Семенов и считает, что именно из-за этого рабочие должны принять участие в защите своих прав.

Недавно я прочитал статью в газете Arbetaren о том, как молодежное крыло одного из крупнейших профсоюзов резко раскритиковало соглашение между профсоюзом и работодателями. Конфликт касался повышения заработной платы на 3% для строителей.

С точки зрения молодых активистов это соглашение было тихим компромиссом между профсоюзом и крупными компаниями — предательством интересов работников. На первый взгляд, их аргументы кажутся вполне обоснованными. Во время высокой инфляции в 2023 и 2024 годах повышение заработной платы на всего 3% недостаточно для компенсации реальных потерь покупательной способности. Кроме того, на рабочих местах, где нет коллективных договоров, зарплаты могли оставаться неизменными.

Unga Byggare: 3 procent lön är 100 procent svek

Тем не менее, не следует забывать, что многие строители, особенно те, кто работает в частных компаниях без профсоюзной поддержки, были рады даже такому небольшому повышению зарплаты. Для них это было небольшим, но все же шагом вперед.

Эта ситуация заставила меня задуматься о хорошо известной метафоре, называемой синдромом лягушки. Если бросить лягушку в кипящую воду, она сразу попытается выпрыгнуть. Но если вода будет нагреваться постепенно, лягушка останется в воде, пока не станет слишком поздно.

Эта метафора — не только яркая история, но и точное описание того, как мы воспринимаем постепенные изменения. Когда ухудшения происходят медленно, они часто остаются незамеченными, пока ситуация не достигнет критического уровня.

Постепенные изменения, которые мы игнорируем

Маленькие, но постоянные ухудшения условий труда и жизни легко остаются незамеченными, если смотреть на них с краткосрочной перспективы. Например, наши доходы ежедневно обесцениваются из-за инфляции, но мы, возможно, не замечаем этого, пока не столкнемся с внезапным экономическим кризисом.

Вместо того чтобы сосредотачиваться только на номинальных цифрах, мы должны обращать внимание на более конкретные показатели, такие как:

  • • соотношение цены квадратного метра жилья и средней месячной зарплаты,
  • • рост арендной платы в сравнении с увеличением заработной платы,
  • • стоимость обеда в соотношении с часом работы.
    Эти факторы позволяют более объективно оценить, как меняются наши условия жизни на протяжении длительного времени.

Ivan Semenov:
Чтобы добиться перемен, нужны совместные усилия!

Перспектива на десятилетия

Один из важнейших уроков синдрома лягушки заключается в необходимости анализа долгосрочных тенденций. Вместо того чтобы смотреть только на изменения с года в год, следует рассматривать развитие на протяжении 5, 10 или даже 20 лет. Такая перспектива позволяет увидеть не только небольшие колебания, но и большие изменения, которые формируют реальность для будущих поколений.

Например, индекс цен на недвижимость в Стокгольме увеличился с 100 до 494 с 1990 по 2024 год, что означает рост в 4,94 раза. В то же время, согласно данным из Statistikdatabasen SCB, средняя зарплата строителя в 1990 году составляла 17 056 шведских крон. Если бы средняя зарплата росла пропорционально росту цен на недвижимость, она составила бы 84 257 шведских крон в 2024 году.

Риски и решения

Игнорирование постепенных изменений приводит к тому, что мы осознаем масштаб проблемы только тогда, когда уже слишком поздно что-то изменить. Если мы не будем обращать внимание на уменьшение покупательной способности или ухудшение условий труда, в будущем это может создать огромный разрыв между потребностями работников и возможностями экономики.

Чтобы предотвратить это, важно, чтобы работники продолжали бороться за свои права. Это может начинаться с малого: организовываться на рабочих местах, поднимать местные вопросы и требовать решений.

Коллективное сознание и действия

Синдром лягушки учит нас быть внимательными к деталям и анализировать изменения в более широком контексте. Работники, профсоюзы и общество в целом должны постоянно задаваться вопросом: действительно ли улучшения, которые мы видим, являются реальными, или мы просто привыкаем к постепенному ухудшению ситуации?

Если мы научимся измерять «температуру воды» не только в настоящем, но и будем смотреть на то, как она менялась за десятилетия, у нас будет шанс выпрыгнуть из кипящей воды вовремя и начать действовать.

Ivan Semenov:
Трудовые права на грани: как ”читеры” меняют рынок труда в Швеции

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
I filmen I’m still here skildras Eunice Paivas kamp för sin försvunne make under militärregimen. Foto: Triart film

Diktaturmotstånd i en familj som andra

Den brasilianska regissören Walter Salles film har väckt uppmärksamhet världen över, och inte minst i Brasilien rusar människor till biograferna. I’m still here är en mörk berättelse, men den ger en bild av ett segt motstånd och är en tro på förändring.

Svenskar med lite allmän politisk historiekunskap om latinamerikansk efterkrigstid borde ha hygglig koll på den våldsamma militärkuppen i Chile den 11 september 1973, varifrån omkring 8 000 flyktingar kom till Sverige. Kanske har man någon kunskap om att Argentina levde under en oerhört brutal militärdiktatur 1976–1983, och att många uruguayaner kom som flyktingar till Sverige efter att militären fått allt större inflytande från slutet av 1960-talet och militärjuntan styrde landet skoningslöst fram till 1985.

Finalen av den brasilianska politiska böljegången under 1950–1960-talen, grovt beskrivet mellan en strängt konservativ, polis- och militärstödd höger å ena sidan och försök till reformistisk socialdemokrati å den andra, med starka marxistiska strömningar, är mindre känt. Den vänsterradikale fackföreningsledaren och presidenten João Goulart (Partido Trabalhista Brasileiro) försökte ta tyglarna, genomföra reformer och utöka rösträtten till analfabeter och egendomslösa. Facken ökade sin aktivism och vänstergrupper började beväpna sig.

De nya militärledarna vid flygplatsen Santos Dumont i Rio de Janeiro den April 3, 1964, i väntan på att den nya presidente, Ranieri Mazzilli, ska anlända från från Brasilia. Foto: Joao Gucho/TT

Militärkuppen kom i månadsskiftet mars–april 1964; regeringsbyggnaderna i Brasilia och Rio de Janeiro besattes. Politiker, fackförenings- och bondeledare och vänstersympatisörer arresterades, förhördes under tortyr och försvann. 

Sambamusik och sport

Detta var en tid då svenskar reste till landet och spelade in film, hittade till sambamusiken och kom hem och gav en närmast romantisk bild av fattigdom och prostitution på stranden nedanför favelorna uppe på berget. Och så fotbollsresorna förstås!

Den brasilianska regissören Walter Salles film I’m still here börjar med en kvinna som under en simtur blickar upp mot himlen och ser en helikopter som hovrar över stranden – en oroväckande inledningsbild för den som skaffat sig bilder av hur militären i de olika diktaturerna gjorde sig av med (i bästa fall) neddrogade fångar från hög höjd.

Filmen, som har premiär i Sverige den 21 mars, berättar om medelklassfamiljen Paiva som lever i en bullrig och kärleksfylld tillvaro i ett trevligt hus i den bekväma stadsdelen Leblon nära stranden med samma namn, i Rio de Janeiro. Året är 1971 och de fem barnen håller på att växa upp och hitta kärlek och inriktning, de yngre leker på stranden och hittar en hund. Föräldrarna planerar att bygga ut huset. Men små händelser antyder militärens närvaro; en konvoj militära lastbilar passerar stranden.

Kriget i Ukraina har skapat debatt mellan de två vänstertidningarna Proletären och Flamman. Leonidas Aretakis och Marcus Jönsson.

Synen på Ryssland splittrar den svenska vänstern

Under en biltur blir de äldre tonåringarna stoppade i en poliskontroll när de är ute en kväll – vänstergerillagrupper har utför ett attentat och bankrån, och den amerikanske ambassadören har kidnappats. Snart tas pappa Rubens till förhör, och han försvinner för gott. Också mamma Eunice och en äldre dotter förs med ögonbindel till dagar av traumatiserande utfrågningar. Snart står det klart att familjen kan glömma sin tillvaro bortom politiken, de har dragits in i en skrämmande verklighet där allt handlar om att hålla ihop, knipa igen och hålla sig undan vidare misstankar och repressioner.

Vänsterdemonstration i Brasilien i april 1964. Foto: TT

I’m still here är baserad på den sanna historien om hur den tidigare vänsterpolitikern Rubens Paiva fördes bort från sitt hem och om hur familjens liv förändrades i grunden.  Liksom Walter Stilles film Dagbok från en motorcykel (2004), som berättar om den unge Che Guevaras rund- och bildningsresa i genom Latinamerika innan han träffade Fidel Castro och de tillsammans drog igång den kubanska revolutionen 1959, är I’m still here en politisk berättelse som förstärker sitt budskap genom att sätta människan, hennes engagemang, tvivel, och konsekvenserna av hennes upplevelser i centrum. 

Iran: Stoppa dödsstraffen för kvinnorättsaktivister

Porträttet av Che var romantiserat och svårigheten för oss, 60 år senare i ett land långt borta, att bedöma autenticiteten i familjen Paivas öde är uppenbar. Trots att filmen är baserad på sonen Marcelo Rubens Paivas självbiografiska bok som utgår från hans forskningar i dokument från militärregimen. 

Men just filmatiseringen av ett för många relativt okänt militärstyre i allmänhet och detta fall i synnerhet, ger att berättelsens allmängiltiga – och aktuella – inslag blir tydliga. 

Normaliseringen till underkastelse

Människor i stora delar av världen, också svenskar, lever på ett sätt under våldets och gränslöshetens lagar, och försöker leva som om vi inte gjorde det. Eunice Paiva vädjar till militärpolisen som intar familjens hus, för bort hennes man, hennes dotter och henne själv, att de inte ska skrämma barnen. Hon bjuder dem på kaffe och följer med i bilen när hon uppmanas att göra det. Hon hjälper sin dotter på med den svarta huvan som de blir tilldelade. ”Det blir bra”, är det enda hon kan upprepa när hon kort får tala med sitt barn. Filmen skildrar varje steg på vägen in i normaliseringen av underkastelsen. 

Brasilianska kavalleriet med dragna sablar attackerar unga studenter vid en kyrka i Rio de Janeiro i april 1968, efter en mässa för en demonstrant som dödats en vecka tidigare. Foto: TT

Är det inte vad de flesta av oss har att komma med? Det blir bra. Det ordnar sig. Vi kanske föreställer oss att vi inte har något val, eller att vi utför en strategisk handling. Att vi kanske har en styrka som vi döljer för de som begår övergreppen, så att de inte är beredda när vi tar fram den.

Människor i länder där filmen haft premiär har uppenbart känt igen sig och Fernanda Torres nominerades till en Oscar för sitt intensiva porträtt av Eunice Paiva. När filmen fick en Oscarsstatyett för bästa utländska film jublade publiken på galan, och medier världen över. De kände igen motstånd och glimten av ljus i en mer än dyster global verklighet som präglar samtiden.

Waler Stilles film berättar en mörk historia, men den visar också på sätt att förhålla sig när gränserna för det anständiga överskrids. Sammanhållning och uppehållande av tro på mänsklighet är det som ger den personliga kraften till att utföra motstånd. Eunice Paiva underkastade sig inte, hon utbildade sig till advokat och blev en stridbar kraft mot brott begångna under diktaturen. Rubens Paiva kom aldrig hem igen, ”kanske kastades han från en helikopter”, som en av hans vänner säger.

Fernanda Torres som Eunice Paiva. Skådespelerskans egna föräldrar tillhörde de som arresterades och genomgick hårda förhör under militärregimen. Foto: Triart film

Det är förstås lätt att dra paralleller till vår tid. Varieties of Democracy-institutet (V-Dem) vid Göteborgs universitet konstaterar i årets demokratirapport att 72 procent av världens befolkning lever i diktaturer, samtidigt som demokratin backar i allt fler länder. Ändå är utvecklingen inte en naturlag, vilket Walter Salles film påminner om.

När känslan av hopplöshet lägger sig över allt kan det ändå vara en tanke att det finns människor mitt i våldet som sparar bilder och andra bevis. Det i en övertygelse att det finns ett slut på förtrycket, och att mänskligheten tar vid. 

En kvinna sörjer en dödad anhörig efter Israels attacker mot Gaza den 18 mars 2025

Vapenvilan i Gaza bruten: Hundratals dödade i israeliska attacker

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Jodie Stephen, CGT, H&M Barcelona
Jodie Stephen arbetar på H&M:s kundtjänst i Barcelona. Hon är även ordförande för syndikalistiska CGT:s företagsråd på H&M i Barcelona. Foto: Julia Lindblom, Volodya Vagner

H&M varslar fackligt förtroendevald i Barcelona

I dag ska H&M:s kundtjänstanställda i Barcelona rösta fram fackliga representanter till företagsrådet på arbetsplatsen. Det syndikalistiska facket CGT, som vuxit rejält på arbetsplatsen, anklagar H&M för facklig repression i och med att klädjätten varslat CGT-medlemmen och rådets ordförande bara dagar innan valet.

Förra året gick ett hundratal anställda på H&M:s kundtjänst i Barcelona ut i en flera månader lång strejk med krav på bättre arbetsvillkor och löner. Strejken som organiserades av den syndikalistiska fackföreningen Confederación General del Trabajo, CGT, riktades även mot en tilltagande digitalisering och alltmer minutiös övervakning av de anställdas prestation.

När de inte fick gehör för deras krav från H&M:s lokala ledning i Barcelona tog CGT-klubben med sig kraven till huvudkontoret i Stockholm i en protestaktion samordnad med systerfacket SAC Syndikalisterna.

CGT och SAC protesterar utanför H&M

Barcelonas strejkande H&M-arbetare i protestaktion i Stockholm

Veckan efter Stockholmsaktionen avslutades strejken med en kompromiss som bland annat innebar en löneförhöjning på 160 euro (motsvarande drygt 1 800 kronor) i månaden, en extra semesterdag, samt bättre sjukförsäkring.

Stor del av personalen har har gått med i CGT

CGT har haft en fackklubb på H&M:s kundtjänst i Barcelona sedan 2019. De anställda representeras där i ett företagsråd med plats för nio fackliga representanter. 2019 hade CGT ingen av platserna, men bara två år efter att klubben startade var 5 av representanterna från CGT, resterande representanter har tillhört facket Comisiones Obreras. 

CGT-medlemmen Jodie Stephen är ordförande för rådet och eftersom det gått fyra år sedan det förra valet är det val igen den 19 mars. Hon berättar att Comisiones Obreras inte fått till en lista med kandidater till valet, vilket innebär att alla platser kommer att gå till CGT. 

– Det här är resultatet av det arbete CGT gjort under de senaste åren. På H&M i Barcelona har vi ökat medlemsantalet med 300 procent sedan 2019, säger hon.

Strejken på H&M i Spanien fortsätter

Men att en stridbar fackförening vuxit sig stark på arbetsplatsen är inget H&M uppskattar, menar Jodie Stephen som i söndags mottog ett varsel om uppsägning. Enligt henne har arbetsköparen angett bland annat ”illojalitet mot kollegorna” och ”missbruk av förtroende” som anledning.

CGT fördömer H&M

I ett pressmeddelande den 17 mars skriver facket “CGT är den enda fackföreningen som H&M fruktar eftersom vi inte säljer ut oss, inte håller tyst och inte backar.”

Jodie Stephen tror att varslet är ett sätt för H&M att sätta ett exempel, sprida rädsla inom företaget och signalera att ”det här händer om du kämpar för dina rättigheter”. 

– Jag tror att de vill göra mig till syndabock eftersom jag är både CGT-medlem och ordförande i företagsrådet, säger hon. 

”Vi i Confederación General del Trabajo, CGT, fördömer bestämt det fackliga förtryck som H&M utövar mot CGT, och följaktligen mot hela arbetsstyrkan”, skriver CGT i pressmeddelandet.

Enligt en ny spansk lag har en anställd 48 timmar på sig att motbevisa anklagelserna om de varslas av “disciplinära skäl”, berättar hon. Går H&M vidare med varslet väntar protester.

–  Beroende på vad som händer nu kommer facket agera genom direkt aktion, säger hon.

När Arbetaren ringer chefen för kundtjänsten i Barcelona hänvisar hon alla frågor till H&M:s centrala presstjänst.

“Tyvärr kommer vi inte att kunna ställa upp på en intervju i detta ärende. Att vara en rättvis arbetsgivare och respektera rättigheterna för arbetstagarrepresentanter är grundläggande för oss som företag. Däremot avstår vi från att kommentera enskilda fall som rör våra kollegor”, skriver H&M:s presstjänst i ett mejlsvar till Arbetaren.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Olga, Natalia, Alena och Victoria vittnar om arbetsförhållandena på restaurangen där de jobbat.  Foto: Johan Apel Röstlund

Facklig blockad pressar sushi­restaurang till för­handling

Förhandlingar har återupptagits mellan facket Stockholms LS och en sushirestaurang som anklagas för att ha utnyttjat ukrainska arbetare. – Vi tror vi närmar oss en lösning på konflikten, säger Emil Boss, förhandlare på Stockholms LS.

Arbetaren har tidigare skrivit om hur fyra ukrainska krigsflyktingar vittnat om trakasserier och utebliven övertidsersättning på en välbesökt sushirestaurang i centrala Stockholm. Förra veckan satte facket Stockholms LS, som de fyra ukrainska restaurangarbetarna är medlemmar i, sushirestaurangen i blockad. Detta efter att förhandlingarna mellan fack och restaurangägaren strandat.

Blockaden utvidgades snart till att även omfatta en restaurang med samma ägare i Kungens kurva. Utöver medlemmarna som arbetat på restaurangen i centrala Stockholm har även två andra av fackets medlemmar, som arbetat på restaurangen i Kungens kurva, inte heller fått ut den lön de har rätt till, enligt facket.

Förhandling återupptas med sushirestaurangen

Under fredagsförmiddagen uppgav Stockholms LS att att dagens blockad är inställd.

Emil Boss frimärke 2022
Emil Boss, förhandlare på Stockholms LS. Foto: Axel Green

– Bolaget har visat god vilja och vi tror att vi närmar oss en lösning på konflikten. Förhandlingarna har återupptagits, säger Emil Boss, förhandlare på Stockholms LS.

Besked om huruvida konflikten får en lösning eller om blockaden återupptas väntas i början på nästa vecka.

Emil Boss är glad för den positiva respons facket fått, både från de medlemmar som deltagit i blockaderna men också i mejl från restaurangens kunder.

– Personer som brukar luncha på de här restaurangerna tackar för informationen.

Stockholms ls av SAC blockerar en sushirestaurang intill Hötorget

Facket sätter restaurang i blockad – anklagas för att ha utnyttjat ukrainska arbetare

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Alexandra Sundberg på Röda korset och Anna Jirstrand Sandlund på Sara kulturhus kommenterar konkursbeskedet från Northvolt. Foto: Johan Seger, Magnus Lejhall/TT, Patrick Degerman

Röster från Skellefteå efter konkurs­beskedet: ”Vi ska inte lägga oss platt”

Hur påverkas Skellefteå av Northvolts konkurs? Arbetaren ringde upp Röda korset, Sara kulturhus och en lunchrestaurang för att höra vad de tänker om beskedet.

Röda korsets second hand-butik och mötesplats ligger centralt i Skellefteå och är öppen dagligen. Det har gått två dagar sedan Northvolts konkursbesked, och här är batterifabriken ett stående samtalsämne.

– Det är något alla pratar och funderar kring, på olika sätt. Jag upplever att Skelleftebor över lag är ganska lugna: Skellefte fanns här innan och Skellefte kommer finnas efter, men det är klart att det finns en uppgivenhet, säger Alexandera Sundberg, verksamhetschef på Röda korset i Skellefteå, när Arbetaren ringer upp henne under torsdagen.

Northvolts batterifabrik i Skellefteå under onsdagen. Foto: Jonas Westling/ TT

Hon träffar också de som drabbas mer direkt. Personer som är medborgare utanför EU och beroende av arbetet för att få stanna i Sverige.

– Där är det mycket oro, ångest och sorg.

Röda korset stärker upp med extra insatser

Efter pandemin startade Röda korset upp Mötesplats “Vän i Skellefteå”, en plats öppen för alla. Hit har bland annat människor som varit anställda vid Northvolt kommit.

Alexandra Sundberg, verksamhetschef på Röda korset i Skellefteå. Foto: Johan Seger

– Vi har haft flera av de som jobbar, eller är familj till de som jobbar, här. Vi har följt dem genom resan och följt dem när det var mycket oro kring vem som får stanna och vem som ska få gå. Vi förlorade en del av våra vänner då. Och nu står vi där igen.

Arbetaren har tidigare rapporterat om hur 1 600 anställda på Northvolt sades upp i september, vilket följdes av ytterligare uppsägningar i oktober.

– Vi kommer att fortsätta ha “Vän i Skellefteå” öppet. Och vi stärker upp ikväll (torsdag kväll, reds. anm) med extra insatser om det är många som kommer.

Dels kommer volontärer från “Vän i Skellefteå” vara på plats men även utbildade krisstödjare för dem som behöver ett djupare samtal.

– Vi kan inte lösa situationen, men vi kan lyssna och finnas där som medmänniskor och kanske ge lite perspektiv i det första kaoset och sorgen, säger Alexandra Sundberg.

Eftersom uppehållstillståndet är beroende av att ha ett arbete, så kan konsekvensen bli att många blir av med sina uppehållstillstånd.

– Nu pratar man om att man ska försöka driva Northvolts verksamhet vidare. Men alla blir uppsagda och sedan kommer man att återanställa där det behövs. Risken är ju att den sortens återanställningar inte kvalificerar för ett uppehållstillstånd för arbete. 

Sara kulturhus om ökat behov av att samlas kring kultur

Åsa Pettersson arbetar på restaurang Truckgatan. Hon tror att konkursen kommer att påverka Skellefteå mycket.

– Om de ska lägga ner kommer det påverka massor. Lediga bostäder och villor, priser som sjunker. Ja, jag tror det har en stor effekt, säger hon när Arbetaren ringer upp strax efter lunchtid.

Sara Kulturhus i Skellefteå. Foto: Pontus Lundahl/ TT

Anna Jirstrand Sandlund är vd på Sara kulturhus. Kulturhuset i trä som är döpt efter författaren Sara Lidman invigdes 2021 och rymmer såväl konsthall och spaavdelning.

– Jag tänker att det är ett oerhört tråkigt besked. Både för Skellefteå och länet, men framför allt för Sverige och hela Europa eftersom man vet att den här elektrifieringen är så central i den gröna omställningen. Det handlar ju om också om Europas konkurrenskraft, säger hon och fortsätter:

Anna Jirstrand Sandlund, vd på Sara Kulturhus. Foto: Patrick Degerman

– Det är många av våra invånare som kommer känna oro och vara ledsna över det här beskedet. Jag delar verkligen deras känslor.

Hon pekar på att det är 3 000 personer som jobbar på Northvolt och att alla har någon relation till Northvolt.

– Jag känner mig samtidigt stolt över det arbete som gjorts, alla som har jobbat stenhårt med det här. Även vår kommunledning som jobbat för att skapa goda förutsättningar, säger hon. 

Skellefteå kommun ställer krav på staten

I ett pressmeddelande skriver Skellefteå kommun att ”det är viktigare än någonsin att nationella aktörer sätter in avgörande insatser för att säkerställa att kompetens och batteriproduktion blir kvar i Sverige, att nya ägare kommer på plats så fort som möjligt och att produktionen kan upprätthållas under den tiden.”

Anna Jirstrand Sandlund hoppas att kunna kraftsamla så att fabriken kan fortsätta leverera batterier.

– Vi har ju 3 000 människor här på plats som kan göra batterier. Vi är den enda platsen i Europa som har den möjligheten. Vi ska inte lägga oss platt utan jobbar för att det blir på det sättet, säger Anna Jirstrand Sandlund.

Arbetare på Northvolt och Peter Carlsson avgående vd på Northvolt

Northvolts ”gröne Jesus” lämnar arbetare med skulder

När omvärlden känns osäker ser hon även att kulturhuset kan spela en roll.

– Oavsett om det blir en ekonomisk nedgång på kort eller lång sikt, tror vi att behovet av att samlas kring kultur kommer att vara fortsatt stark. I sådana här tider tänker jag att vi som Sara kulturhus kan vara en viktig plats för gemenskap och framtidstro. Att samlas kring något så tidlöst som musik, teater och konst, påminna sig om glädjeämnena och ta en stunds paus från vardagen för att uppleva kultur.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Martin Berg på Hamnarbetarförbundet
Martin Berg är hoppfull inför nästa veckas förhandlingar med Sveriges hamnar. Foto: Thomas Johansson/TT och Adam Ihse/TT

Hamnarbetarnas krav: Stärk skyddet för förtroende­valda

Hamnarbetarförbundet presenterar nu sina krav inför nästa veckas avtalsförhandlingar med arbetsköparsidan. Högst på listan står frågan om förstärkt skydd för fackets förtroendevalda. Det här i skuggan av det uppmärksammade varslet av förbundets vice ordförande Erik Helgeson.

– Det är inte rimligt att våra storföretag skiter i föreningsfriheten för att kunna köpa ut våra förtroendevalda för småsummor, säger Martin Berg som är Hamnarbetarförbundets ordförande, till Arbetaren.

Det är i en video på sociala medier som de första kraven framställs. Det här eftersom arbetsköparen Sveriges hamnar än så länge förklarat att de inte haft tid att ses för ett första möte. Men på onsdag nästa vecka, den 19 mars, ska parterna träffas. Förutom en höjning av grundlönen på 2 000 kronor kräver facket bland annat att skyddet för de förtroendevalda ute på kajerna stärks.

– Det handlar om sättet företagen agerar mot de förtroendevalda som ju representerar alla våra medlemmar. Det ska inte gå att köpa ut dem för skitsummor som man nu försöker göra med Erik, säger Martin Berg.

Slottskogen LS stöd Hamnarbetarförbundet

Många uttalar stöd för Helgeson, men inte LO

Sedan varslet av Erik Helgeson har Hamnarbetarförbundet fått stor uppmärksamhet. Både i Sverige och internationellt och stöduttalanden från andra fack runt om i världen fortsätter att strömma in till förbundet.

Martin Berg tror därför på möjligheten att få till ett stärkt skydd för de fackligt aktiva.

– Det hoppas jag verkligen att vi får till och det är en väldigt viktig fråga och vår fulla rätt att kräva. Så det ska vi lägga fram på onsdag när vi ses för en första förhandling.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 month sedan
Många anställda på Northvolts batterifabrik i Skellefteå vet fortfarande inte om de får behålla sina jobb
Under onsdagen kom beskedet: Northvolt har ansökt om konkurs. Foto: Pontus Lundahl/TT

Northvolt i konkurs: ”Priset betalas av våra medlemmar”

Under onsdagsmorgonen kom beskedet. Batteritillverkaren Northvolt har gått i konkurs, ett besked som kastar ut tusentals anställda i en osäker framtid.

“Det är uppenbarligen mycket som har gått fel, och priset betalas nu av våra medlemmar. Ansvaret för detta behöver klarläggas”, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson i ett pressmeddelande.

Det krisdrabbade elbatteribolaget Northvolt har inte lyckats säkra de ekonomiska medel som behövts för att rädda företaget. Varken planerna på rekonstruktion i USA, som syftat till att skydda bolaget från konkurs, och ytterligare likviditetsstöd från bolagets långivare har inte varit tillräckliga. 

I ett pressmeddelande skriver bolaget:

”Som många företag i batterisektorn har Northvolt upplevt en rad svåra utmaningar de senaste månaderna som urholkat dess finansiella ställning, inklusive stigande kapitalkostnader, geopolitisk instabilitet, efterföljande störningar i leveranskedjan och förändringar i efterfrågan på marknaden.”

Under onsdagsmorgonen lämnades ansökan om konkurs in till Stockholms tingsrätt. Enligt Svt jobbar 5 000 personer i dagsläget på Northvolt, de flesta i Skellefteå. Konkursen drabbar även anställda i Västerås och Stockholm.

”I slutändan, med begränsad tid och tillgängliga ekonomiska resurser, kunde företaget inte nå de avtal som krävts för att säkra sin framtid”, skriver Northvolt i pressmeddelandet. 

Arbetare på Northvolt och Peter Carlsson avgående vd på Northvolt

Northvolts ”gröne Jesus” lämnar arbetare med skulder

Konkursbeskedet berör cirka 1 800 av IF Metalls medlemmar. 

“När den akuta fasen i det arbetet är avklarat finns det många frågor kring händelseutvecklingen som kommer att kräva svar”, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson i pressmeddelandet.

Även många av Unionens medlemmar drabbas. Facket har strax under 1 300 medlemmar på bolaget.

“Det är såklart ett tungt besked och en väldigt mörk dag för alla oss som varje dag jobbat hårt och hoppats att bolaget ska ta sig igenom denna tuffa tid”, säger Shaneika Jeffrey, vice ordförande för Unionen-klubben på Northvolt Ett i Skellefteå.

Sveriges Ingenjörer har cirka 650 medlemmar på företaget i Stockholm, Västerås och Skellefteå.

“Det här är ett oerhört tufft besked för våra medlemmar, som slitit hårt för att rädda företaget. För den gröna omställningen och för svensk konkurrenskraft skulle det vara förödande om de investeringar och den kompetens som förvärvats inte togs till vara. Europa behöver en batteritillverkning i världsklass”, säger Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer i ett pressmeddelande.

Största konkursen i modern svensk historia

Konkursen är den största i modern svensk historia, och en av de största historiskt sett. 

Härnäst kommer en konkursförvaltare, utsedd av domstol, se över processen inklusive försäljning av verksamheten och dess tillgångar. 

I samband med en konkurs kan konkursförvaltaren besluta om statlig lönegaranti, för att säkerherställa att de anställda får lön.

Många anställda på Northvolts batterifabrik i Skellefteå vet fortfarande inte om de får behålla sina jobb

Fackets ilska mot ledningen på Northvolt: ”Så många frågor”

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln