”Men ett större problem är att flertalet styrande inom S, M, C, MP, L och SD inom lagstiftande och offentligt upphandlad verksamhet i dag passivt göder svartarbete.” Det skriver Kurt Junesjö, arbetsrättsjurist, i en debattartikel i Arbetaren.
Vår förra finansminister och nuvarande statsminister Magdalena Andersson har under flera år anlitat ett städföretag med svartarbetare. Men istället för att rikta strålkastaren mot ett av de stora samhällsproblemen i Sverige, svartarbete, så riktas den mot Magdalena Andersson.
Det är inte oförtjänt eftersom en ledande socialdemokrat borde vara förkämpe för vitt arbete. Men ett större problem är att flertalet styrande inom S, M, C, MP, L och SD inom lagstiftande och offentligt upphandlad verksamhet i dag passivt göder svartarbete.
Några fakta som Fastighets ordförande Magnus Pettersson redovisar med anledning av Magdalenaaffären.
Tio procent av städbranschen är svart. Enligt Skatteverket motsvarar det fyra miljarder kronor. Varför? Fyra anledningar enligt Fastighets:
- 1. Det är lönsamt
- 2. En hel bransch jobbar med det
- 3. ”Schyssta” beställare, kommuner, företag, byggherrar finansierar social dumpning.
- 4. Och det kommer fortsätta så länge de som upphandlar till en bråkdel av normalt pris påstår att de inte fattar något.
De som utnyttjas skrupellöst är, precis som i Magdalenaaffären, utsatta människor från andra länder med orimligt långa arbetstider till halva lönen. Svartarbete omsätter enligt Skatteverket 91 miljarder kronor per år, det vill säga 2,3 procent av BNP och 6 procent av de totala arbetsinkomsterna.
Vilken är Fastighets lösning på denna slavhandel? Bland annat lagstiftning, att offentliga upphandlingar ska ha kollektivavtal som baskrav. Det kravet har Fastighets drivit ända sedan 2004. Då konstruerade sex LO-förbund inom fastighets- och anläggningsbranscherna en modell, Vita Jobb, med krav för kommuner på kollektivavtal vid upphandling. Villkoren utarbetades av facken och Stockholms stads jurister.
Facket anpassade kollektivavtalsvillkoren enligt lagstiftningen och kontrollerade som oavlönade konsulter att de följdes. Modellen användes av Stockholms Stad och Landsting men upphävdes av den borgerliga majoriteten direkt efter valet 2006. Modellen fortlevde bland annat i Malmö ända till slutet av 2010-talet.
Det var bara ett problem med modellen. Nästan ingen kommunalpolitiker ville ha den. När man handlar upp städtjänster finns det två upphandlingsmodeller, justa villkor eller lägsta pris. Och kommunpolitikerna lyssnade artigt på Vita Jobb-informationen men valde oftast lägsta pris.
De som utnyttjas skrupellöst är, precis som i Magdalenaaffären, utsatta människor från andra länder med orimligt långa arbetstider till halva lönen. Svartarbete omsätter enligt Skatteverket 91 miljarder kronor per år, det vill säga 2,3 procent av BNP och 6 procent av de totala arbetsinkomsterna.
Men det fanns hopp. En motion 2013 från S-ledamöter i riksdagen krävde att Vita Jobb skulle användas i offentlig upphandling. Riksdagens borgerliga majoritet avvisade förslaget. Man hänvisade till att Lagen om offentlig upphandling skulle fixa att det blev justa villkor.
Men lagen fick ett smithål stort som en logdörr: ”myndighet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta”.
Resultat: ”Kriminella tar över upphandlingar – lagen ger grönt ljus”
Och vem säger detta? Jo, rubriken finns i Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs tidning 2021.
Så när Magdalena Andersson köper svart städning är hon inte ensam, även om sällskapet inte är särskilt smickrande.
Och vad hände med Vita Jobb? Jo, LO tog över ledarskapet från förbunden och avlivade den snabbt i sin ineffektiva byråkrati.
Men vad kan man då göra? Jo, det finns jättefina obrukade verktyg. Enligt EU-rätten är medlemsstaterna skyldiga att vid upphandling säkerställa att leverantören iakttar” tillämpliga miljö-, social och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga bestämmelser”.
Den nuvarande upphandlingslagen med sin ”bör”- reglering uppfyller inte detta grundläggande krav enligt EU-rätten. Trots detta har en socialdemokratisk regering under ett mer än 7-årigt regeringsinnehav inte korrigerat upphandlingslagstiftningen så att den överensstämmer med EU-rättens krav på kollektivavtalsenliga villkor vid offentlig upphandling.
Men kanske kan statsministerns felsteg in i den svarta ekonomien göra henne mer benägen att täppa till detta avgrundshål i svensk upphandlingslagstiftning?
Så när får vi se LO och de fackförbund som är mest utsatta för denna lönedumpning, Fastighets, Byggnads, och Transport med flera marschera upp till kanslihuset och kräva denna rimliga korrigering av en rodnade statsminister?
Kurt Junesjö, författare, jurist och expert på arbetsrätt
