“Svenska politiker har de senaste sju åren haft en otroligt strikt hållning gällande flyktingmottagandet. Det är som att krigen i Mellanöstern setts som en kronisk sjukdom som det inte går att göra något åt. Att politiker som vägrat ta emot flyktingar helt plötsligt ska ta emot flyktingar från Ukraina, får en att baxna – rasismen blir återigen tydlig.” Yasmine Abdullahi om rasismen i flyktingmottagandet.
Rysslands krigföring i Ukraina har visat sitt rätta ansikte med sin brutalitet och aggressivitet. I samband med att kriget intensifieras ser vi nu allt fler flyktingar i Europa. Förra veckan uppgav Migrationsverket att över 2000 ukrainare sökt asyl i Sverige sedan invasionen, och de första flyktingarna har redan anlänt i Sverige. De är varmt välkomna och påminner oss rika länder om hur starka resurser vi har.
Det som däremot har lämnat en enormt dålig eftersmak i all bevakning medialt samt politikers uttalanden är hur stödet till och rapporteringen om Ukraina är förvriden och rasistisk. Vi har sett hur Polen och Rumänien slutit upp vid gränserna och tagit emot ukrainare med öppna armar. De möts inte av betong, taggtråd och hårda handskar. De som flyr krigen i Syrien, Somalia, Afghanistan uppmanas att vänta. De kommer att tillåtas passera först efter de vita, kristna familjerna.
Västerländska journalister står helt handfallna över ukrainska flyktingars svåra situation när de rapporterar. De är civiliserade människor som flyr i bilar, och kunde vara din granne, sägs det. De ser inte ut som flyktingar, de är ju blonda och blåögda och deras vardag har förändrats över en natt. Tidigare har vi sett hur EU har gjort allt i sin makt för att stoppa flyktingar från Asien och Afrika. Det är fullt, det finns ingen kapacitet, sägs det.
Även om det talas om en närhetsprincip från våra politiker, är argumenten som föreslås gällande varför det är vårt ansvar att öppna gränserna otydliga. Den hårdbevakade rapporteringen av invasionen visar också retuscherade porträtt på familjer, inte döda barn. Det här hyckleriet får det att vrida sig i kroppen.
Det hyckleri som pågår och den etniskt selektiva medkänslan får en att tappa hakan. EU har de senaste åren utvisat tusentals människor till Afghanistan och Irak, samma politiker i Sverige har understrukit hur världens rikaste kontinent inte har råd eller kapacitet. Efter denna tvärvändning, blir resonemanget makabert ur ett människorättsperspektiv.
Svenska politiker har de senaste sju åren haft en otroligt strikt hållning gällande flyktingmottagandet. Det är som att krigen i Mellanöstern setts som en kronisk sjukdom som det inte går att göra något åt. Att politiker som vägrat ta emot flyktingar helt plötsligt ska ta emot flyktingar från Ukraina, får en att baxna – och rasismen blir återigen tydlig.
Det hyckleri som pågår och den etniskt selektiva medkänslan får en att tappa hakan. EU har de senaste åren utvisat tusentals människor till Afghanistan och Irak, samma politiker i Sverige har understrukit hur världens rikaste kontinent inte har råd eller kapacitet. Efter denna tvärvändning, blir resonemanget makabert ur ett människorättsperspektiv. Hyckleriet blir här väldigt genomskinligt.
Flera stora trafikföretag låter även ukrainska flyktingar åka tåg och färja gratis inom Europa för att hamna i säkerhet. Resurserna finns, men samma princip används inte till de som vandrat över 5000 km – för att sedan misshandlas vid gränserna eller mötas av en retorik där de beskrivs som en invasion av insekter. Historielösheten är påtaglig när internationell media och svenska politiker pratar om Ukraina.
Den rasistiska människosyn som råder inom EU går inte att avfärda. Det är viktigt med den solidaritet vi nu ser i samhället och människor som flyr Ukraina måste få hjälp. Samtidigt måste asylrätten värnas och gälla för alla. Främlingsfientligheten, rasismen och anti-svartheten som utspelar sig i skrivande stund måste noteras och ifrågasättas. Vi alla är lika, men vissa är mer jämlika än andra.
