“Ignoransen mot allt som inte stavas stålar är så total och säger egentligen det mesta om den svenska staten och dess syn på århundraden av kolonialism av norra Sverige.” Arbetarens Johan Apel Röstlund om den socialdemokratiska regeringens ja till gruvplanerna i Gállok.
Ärligt talat, räck upp en hand om du är förvånad.
Nä, tänkte väl det.
Mer uppgivet förbannad och på gränsen till apatisk kanske. För alla visste ju redan hur mycket Socialdemokraterna älskar allt som kan plockas upp ur jorden. Det har ju näringslivsministern och den tidigare LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson redan sagt.
De fullkomligt avgudar gruvindustrin och allt som hör den till. En kemisk kärlek rakt av oavsett bolag eller vad det än för med sig. För Sverige i den tid som för länge sedan håller på att rinna ut i våra få orörda vattendrag.
FN har protesterat. Amnesty och flera miljö- och klimatgrupper likaså. Och otaliga sameorganisationer, naturligtvis. Det är ju de som kommer drabbas hårdast av tisdagens beslut.
Och där stod jag ändå med presskonferensen i hörlurarna och hoppades så där naivt som man trots allt ofta gör när sossarna är i farten. Att man inte lär sig .
Ridå, pannkaka och platt fall.
Kortsiktiga vinster för ett kontroversiellt gruvföretag med pengarna undanstoppade bland paraplydrinkarna i något utländskt skatteparadis före ett urfolks rättigheter och deras renbetesmarker.
Beslutet lär visserligen överklagas och än är inte spadarna satta i marken men ignoransen mot allt som inte stavas stålar är så total och säger egentligen det mesta om den svenska staten och dess syn på århundraden av kolonialism av norra Sverige.
För om allt går enligt näringslivsministerns plan riskerar snart ett enormt gruvhål att sluka tusenåriga renbetesmarker. Sjöar kommer att sina och försvinna från kartan. Miljoner gå före miljön, men renar äter inte pengar.
Regeringens ja till de omstridda och långt segdragna planerna på gruvbrytning i Gállok strax utanför Jokkmokk är en fet jävla smäll i ansiktet på den samiska befolkningen och ytterligare ett svek i en lång historia av brutala övergrepp. Allt för lite halvtaskig järnmalm under en beräknad tidsperiod på omkring 15 år. Sedan är skiten uppe ur marken och jobben borta, men naturen lär aldrig bli densamma.
Det skandalomsusade brittiska bolaget Beowulf Mining, med den yttersta tvivelaktige moderaten och den tidigare arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin, eller Dangerzone2010 (googla om ni glömt och vågar) som han brukade kalla sig, som ordförande, gnuggar naturligtvis händerna. Cash is king.
”Man kan ju tycka att alla företag ska sköta sina skatter” mumlade Thorwaldsson lite försiktigt under presskonferensen när han fick en fråga om skatteparadis och företaget som nu ges chansen att bryta marken.
Jag kommer aldrig mer att lyssna på en socialdemokrat som har mage att kritisera Brasiliens högerradikala och klimatförnekande president Jair Bolsonaro och hans kraftigt ökade skövling av Amazonas.
Och hur regeringen ska agera OM Beowulf Mining inte håller sig till de regler som satts upp kunde näringslivsministern inte riktigt svara på. Men ivrig var han, att komma igång. Gärna så snart som möjligt. Skynda fynda. Tack och godnatt.
Hela den här soppan är inget annat än ett eländigt mörker som kommer att få enorma konsekvenser för den sårbara miljön i området och för människor som bor och verkar runt om.
Den ytterst lilla trovärdighet som någonstans ändå fanns blåstes bort lika snabbt Thorwaldsson hinner säga gruva.
Jag kommer aldrig mer att lyssna på en socialdemokrat som har mage att kritisera Brasiliens högerradikala och klimatförnekande president Jair Bolsonaro och hans kraftigt ökade skövling av Amazonas.
Hade vi haft regnskogen, som ofta kallas världens lungor, här skulle regeringen snart huggit ner vartenda träd så länge det funnits en spänn att tjäna.
Det här stinker så fruktansvärt illa. Hoppas protesterna blir stora!