70 000 metallarbetare i ett av världens största industriella centrum, São Paolo, strejkar och lamslår helt flera internationella biltillverkare, som med de små lager som är standard i dagens just-in-time-produktion snabbt fick stanna hela produktionen när ett flertal av underleverantörerna stod stilla. Arbetarnas krav var 9,5-procentiga löneökningar, nästan det dubbla mot arbetsköparsidans bud.
40 000 postarbetare har strejkat under närmare tre veckor och skapat kaos i distributionen. På kravlistan finns både löneförhöjningar och ett stopp för planerna att bolagisera postmyndigheten med möjlighet att ingå partnerskap med privata företag. Strejken slutade med en kompromiss utformad av den brasilianska arbetsdomstolen.
40 procent av landets banker stänger samtidigt när hundratusentals bankanställda lägger ned arbetet, med krav på 5-procentiga lönelyft, mot erbjudanden om bara 0,5 procent.
– Bankerna har råd med att betala vad arbetarna begär, vilket syns på de höga chefslöner som betalas ut, kommenterar Carlos Cordeiro, bankfackets ordförande.
De tre storstrejkerna är bara vad som skett under september. Månaden innan stoppades exempelvis arbetet på två-miljardersrenoveringen av Maracanastadion, där finalen i fotbolls-VM 2014 väntas spelas, av en protest efter att en byggarbetare skadats allvarligt i en explosion på arbetsplatsen – en av flera strejker som drabbat byggprojekten inför VM och OS 2016. Brasilien upplever, enligt en analys i amerikanska Labor Notes, vad som kan vara ”den största strejkvågen sedan 1980-talet”. Financial Times kallar det mer nedlåtande för ”strejksäsongen”, men oroar sig för att reallönerna senaste året stigit med 3,6 procent medan produktiviteten bara ökat någon tiondels procent.
Till skillnad från de samtidiga strejkerna i många europeiska länder handlar det i Brasilien inte i någon högre grad om protester mot nedskärningar, nedläggningar och försämringar – snarare tvärtom. Efter en lätt knäck från den globala krisen, med 0,2 procents BNP-fall 2009, återhämtade sig landets ekonomi kraftigt 2010 med 10 procents tillväxt. Arbetslösheten är låg och efterfrågan på arbetskraft stark, åtminstone i de mer expansiva delarna av landet, och det är just det som är huvudförklaringen.
– Arbetarna i Brasilien är inte rädda för att förlora jobbet, så de är inte rädda för att strejka, förklarar aktivisten Eduardo Siquiera för Labor Notes.
Den starka tillväxten har lett till överhettning och en förhållandevis hög inflation på 7,5 procent. Behovet av att kompensera sig för prisökningarna är ytterligare en orsak till ”vågen”.
Men en omsvängning i det ekonomiska klimatet tycks vara på väg. Under augusti krympte den brasilianska ekonomin med 0,57 procent jämfört med föregående månad, industriproduktionen avstannade och det verkar föga troligt att tillväxten för 2011 kommer nå upp till hittills prognosticerade 4–5 procent.
Enligt en rapport från banken HSBC, som bedömer att hela världsekonomin kommer bromsa in med en tillväxt ”väl under 3 procent” 2011 och 2012, är Brasilien och Indien de utvecklingsländer som ser den snabbaste minskningen i export för tillfället.
President Dilma Rousseff anammade till att börja med företrädaren Lulas strategi att möta den globala krisen genom efterfrågestimulans, offentliga investeringar och sociala program. Landet drog samtidigt till sig mycket spekulationskapital som drev upp värdet på tillgångar – priserna för tomtmark har ökat med 90 procent sedan 2008 – liksom valutakursen.
Men under de senaste månaderna har regeringen växlat strategi: den nya linjen fokuserar på att öka exporten och som ett led i det har valutan devalverats kraftigt på kort tid, från 1,5 reais per US-dollar till 1,75, och enligt ett uttalande från landet finansminister överväger den att låta valutan falla ned till 2 reais per dollar. I Brasiliens grannländer har detta väckt oro då det hotar att exportera problemen och tvinga fram svarsdevalveringar i exempelvis Argentina.
Men en sådan strategi riskerar också att föra med sig ytterligare prisökningar trots att ekonomin bromsar in. Det kan i sin tur leda till nya lönekrav i en situation där kraven blir svårare att tillmötesgå. Vilket i så fall betyder att den nya vågen av strejker kan vara långt ifrån på väg att mattas av.
