“Inför vägtull på bilar från kranskommunerna för höginkomsttagare. Pengarna ska gå oavkortat till de områden som är försummade i Malmö. Jag vill att inkomsten från vägtullarna minst ska räcka till gratis stadsbussar, noll förskoleavgift för låginkomsttagare och köp av bostäder till allmännyttan. Allt annat är för lite.” Martina Engman om klassklyftorna i och runt om Malmö.
På vardagarna kommer de i ljusblå skjorta och dyr bil in till Malmö. Staden de avskyr. Staden som försörjer dem. Vilka pratar jag om? Mellancheferna från kranskommunerna.
För två veckor sedan kom rapporten att 75 000 malmöbor inte är självförsörjande, de hade inte en inkomst över 15 500 kronor. Snabbt var många ute och påpekade Malmös stora problem med utanförskap.
Låt mig presentera roten till problemet: pendlarna från kranskommunerna runt Malmö. De bidrar inte solidariskt till det välstånd som Malmö skapar. Deras skattepengar skulle kunna lyfta andra men går till välmående kommuner utanför Malmö.
För att tala klarspråk: Nydala, Rosengård, Lindängen och andra politiskt försummade områden betalar den näringsutveckling som Malmö Stad gör. Det är taxichaufförerna och undersköterskorna som lägger grunden för Mood managers, Brand ambassadors och Customer Happiness Engineers löner på 50 000 kronor i månaden. Tjänstemännen betalar i hög grad skatt i Lomma, Kävlinge och Vellinge eftersom det är i den kommun de bor i, pengar som inte kommer malmöborna till del.
Det finns mycket i Malmö som behöver bli bättre men då behöver också alla i Malmö få del av den skatteinkomst man är med och skapar.
Sedat Arif (S), ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden i Malmö kommenterade rapporten med att det stora problemet var att jobb som skapades i Malmö inte gick till Malmöbor (Sydsvenskan, 27/6). Så här har det varit länge: redan 2017 berättade professorn i socialt arbete vid Malmö Högskola, Tapio Salonen, att strax över 10 procent av de skapade jobben de senaste tjugo åren hade gått till malmöbor. Slutsaten han drog var att de var dags att se över kommungränserna (Sydsvenskan 3/10 2017).
Att jobb finns är ingenting som kommer ur tomma intet, politiker sliter rätt hårt för att företag ska etablera sig i just deras kommun och lägger skattepengar för att få till rätt företagsklimat, bygger start up-inkubatorer med mera.
För Malmö Stad är det ungefär såhär: Tänk dig att du har en restaurang dit folk kommer och käkar men betalar för maten på ett annat ställe. Tänk dig också att de otacksamma gästerna också klagar på ditt ställe men ändå kommer tillbaka för att äta och betala till någon annan gång på gång.
För det är ett jävla gnäll på Malmö från kranskommunerna: det är för fattigt, för mycket invandrare och skolorna är för dåliga. Bland vissa har det blivit en sanning att “i Malmö kan man inte bo om man har barn” så när de får barn flyttar de till en pendlingsort utanför stan, betalar skatt där men behåller inkomsten och jobbet från Malmö.
Det finns mycket i Malmö som behöver bli bättre men då behöver också alla i Malmö få del av den skatteinkomst man är med och skapar.
Men jag har en lösning: Inför vägtull på bilar från kranskommunerna för höginkomsttagare. Åker de ensamma i bilen – dubbla avgiften. Pengarna ska gå oavkortat till de områden som är försummade i Malmö. Jag vill att inkomsten från vägtullarna minst ska räcka till gratis stadsbussar, noll förskoleavgift för låginkomsttagare och köp av bostäder till allmännyttan. Allt annat är för lite.
Politiker, vad väntar ni på? Blockera motorvägarna – inför vägtullar! Sluta försörj gnällkommunerna Staffanstorp, Trelleborg, Vellinge, Kävlinge och Lomma med gratis skattepengar.
PS. Jag skulle vilja be alla som redan bor i kranskommunerna att inte flytta in till Malmö om (när) vägtullen införs. Ni skulle bara förstöra den goda stämningen.
Om man tar alla som pendlar in till Malmö minus alla som pendlar ut från Malmö blir det 38 000 personer (Sparbanken Skånes rapport Skånsk konjunktur Maj 2021). En mindre skånsk kommun pendlar alltså in till Malmö för att arbeta.