“Enligt Sveriges tidigare ambassadör i Turkiet, Michael Sahlin, är det taktiskt lämpligt av Turkiet att så tvärsäkert anklaga kurdiska grupper för dådet. Många andra Turkiet-kännare håller med och menar dessutom att attentatet knappast liknar PKK:s, eller ännu mindre PYD:s, tidigare metoder.” Johan Apel Röstlund om terrordådet i Istanbul och den svenska regeringens ryggradslösa spel.
Söndagens vedervärdiga terrordåd i centrala Istanbul riskerar att spela den turkiske despoten Erdogan rakt i händerna. För även om ingen organisation ännu tagit på sig ansvaret följer efterspelet ett välkänt mönster.
Men först. Attentatet som dödade minst sex personer, varav två barn, och skadade ett åttiotal är naturligtvis vidrigt men påföljderna lär också bli hemska.
Redan kort efter att bomben på den populära gågatan Istiklal exploderade stängde regimen sociala medier och informationen i de statskontrollerade medierna ströps.
Den hårdföra ledningen i Ankara pekade genast ut PKK och det syrisk-kurdiska partiet PYD som ansvariga utan att några som helst trovärdiga bevis presenterades.
Despoten Erdogan och hans styrande AKP vill ha, och har sedan länge, full kontroll över kommunikationsflödet i det allt mer auktoritära landet.
Den hårdföra ledningen i Ankara pekade genast ut PKK och det syrisk-kurdiska partiet PYD som ansvariga utan att några som helst trovärdiga bevis presenterades. Organisationerna själva tillbakavisar alla anklagelser och förnekar all inblandning. De fördömer också attentatet som utan minsta tvivel riktade sig mot oskyldiga civila mål.
Enligt Sveriges tidigare ambassadör i Turkiet, Michael Sahlin, är det taktiskt lämpligt av Turkiet att så tvärsäkert anklaga kurdiska grupper för dådet.
Många andra Turkiet-kännare håller med och menar dessutom att attentatet knappast liknar PKK:s, eller ännu mindre PYD:s, tidigare metoder. Organisationen riktar oftare sina aktioner mot militära mål och kämpar för närvarade hårt för att vinna omvärldens förtroende. En bomb som så urskillningslöst dödar och skadar civila skulle knappast gynna det kurdiska folkets frihetskamp.
Erdogan själv har flera gånger anklagats för att ge terrororganisationens soldater fri lejd genom landet och hjälp över gränsen mot de kurdkontrollerade områdena i norra Syrien.
Snarare påminner attentatet om terrorsekten IS tillvägagångssätt. IS, som besegrades av just PYD i norra Syrien och vars medlemmar inte sällan använt Turkiet som bas för sina resor till striderna mot kurderna, skulle därför, kan man tänka, ha mycket att vinna på att PKK eller PYD pekas ut som ansvariga.
Erdogan själv har flera gånger anklagats för att ge terrororganisationens soldater fri lejd genom landet och hjälp över gränsen mot de kurdkontrollerade områdena i norra Syrien.
Att han därför nu, precis som många gånger tidigare, anklagar kurderna passar honom som handen i handsken. Det skulle kunna motivera så väl ett militärt intåg i Rojava som ökad repression mot både kurder och övrig opposition på hemmaplan.
Nästa sommar är det nämligen val i Turkiet och Erdogans opinionssiffror sjunker stadigt. Allt fler regimkritiker och oberoende journalister fängslas och förföljs. Ekonomin störtdyker och missnöjet med hans styre är utbrett.
Regimen är därför i stort behov av att sätta fokus på annat. Skulle försöket att peka ut kurdiska grupper som ansvariga för söndagens blodbad lyckas, hoppas Erdogan dessutom få omvärldens stöd.
Allt det här är något att ha i åtanke när den svenska regeringen fortsätter sitt ryggradslösa spel för att smörja diktatorn i hopp om att få igenom Natoansökan.
Fördöm terrordådet i Istanbul. Allt stöd till kurderna i deras kamp för mänskliga rättigheter!