I mitten av juli samlades anarkister på en stor internationell träff i Saint Imier i Schweiz. Detta för att fira 150-årsjubiléet av historiens första frihetliga syndikalistiska International. SAC fanns på plats för att knyta kontakter och sprida information på 2000-talets hittills största anarkistiska möte.
– Vi såg ett stort intresse för vår organisering och våra böcker, säger generalsekreteraren Gabriel Kuhn.
Platsen, den lilla kommunen Saint Imier i Juraregionen i Schweiz, var väl vald. Det var här som den första frihetliga Internationalen grundades 1872. Detta efter att Mikhail Bakunin, en av anarkismens förgrundsgestalter och föregångare till den syndikalistiska rörelsen, hade uteslutits ur den socialistiska Internationalen.
– Träffen anordnades till minne av den här stora händelsen och milstolpen i anarkismens historia. Och det på en plats som än i dag har en engagerad anarkistisk rörelse med ett eget centrum, säger Gabriel Kuhn, svenska SAC Syndikalisternas generalsekreterare, och en av dem som representerade SAC via den internationella kommittéen.
Arrangemanget, som gick under namnet ”antiauktoritär sammankomst”, skulle egentligen ha hållits redan förra året, men blev framskjutet på grund av coronarestriktioner.
Inga mål men viktiga möten
Det fanns inga uppställda mål eller större programpunkter förberedda av arrangörerna. Under fem dagar kunde i stället alla som ville anordna en föreläsning, workshop eller ett samtal på eget initiativ.
– Det var diskussioner kring allt från ”är det mer politiskt att lifta än att åka tåg” till situationen i Rojava, och dessa tillfällen gav kanske inte så jättemycket. Däremot var det ett utmärkt tillfälle att träffa andra syndikalister, säger Gabriel Kuhn.

Trots det ”väldigt öppna och spretiga” arrangemanget tycker Kuhn att det var bra att SAC deltog. Till exempel hölls en syndikalistisk samling en kväll, på initiativ av den tyska fackföreningen FAU. Dessutom pågick en stor bokmässa parallellt med mötena, och där hade SAC ett eget bord.
– Det var över 5000 anarkister på plats, så det var ett bra tillfälle att möta folk som var intresserade av anarkism och syndikalism och knyta kontakter och fördjupa kontakter som vi redan hade ute i Europa.
Enligt Kuhn upplevde både han och Amalthea Frantz, som också var på plats som representant för SAC:s internationella kommitté, att SAC Syndikalisterna har ett bra rykte i världen.
– Det fanns ett stort intresse för vår organisering och våra böcker. Men det var också fint på ett mer personligt plan. Exempelvis så dök det upp en äldre man som berättade att han hade gått i en skola i Frankrike på 1940-talet som finansierades av SAC och att han hela livet sökt information om vad det var för skola och hur omständigheterna kring den såg ut. Nu jobbar vi på att kunna ge honom mer information, säger Kuhn.
Anarkisternas rörelse lever
Det höga deltagarantalet visar på ett stort engagemang bland anarkister i Europa.
– Anarkismen i Europa är i allra högsta grad levande och attraktionen i anarkismens idéer finns kvar, säger Kuhn.
Något som inte minst är viktigt i ett europeiskt politiskt landskap som håller på att bli alltmer auktoritärt.
– Den röda tråden är den anti-auktoritära hållningen, som inte alltid förvandlas till praktik i den anarkistiska rörelsen. Men det är det som samlar folk, och tillsammans vårdar de därigenom de historiska idéerna, tar dem på allvar och som anarkister är de även beredda att strida för dem.
– På så vis utgör anarkisterna som samlades i Saint Imier en reservoar för anarkismen i Europa i dag.
Anarkisterna är dock delade i synen på organisering.
– Jag tror jättemycket på organisering. Det menar jag är nödvändigt, säger Gabriel Kuhn, SAC:s generalsekreterare.