Solidariska byggare har inrättat en internationell strejkkassa till Joe Hills minne. Ett omedelbart delmål är att samla in pengar till lastbilschaufförer som strejkar vilt på en rastplats i Tyskland.
På en rastplats i Gräfenhausen, i södra Tyskland, har nittioåtta lastbilschaufförer, som kör för ett polskt åkeri, strejkat vilt i över en månad. Förarna kommer från sex olika länder, en majoritet från länder i forna Sovjet.
Grunden till strejken handlar om en lång rad missförhållanden där arbetsköparen inte betalar ut den ersättning som förarna har rätt till.
I ett pressmeddelande från Solidariska byggare – Stockholms byggsyndikat av SAC – står att arbetsköparen lurat lastbilsförarna på mellan 2 500 och 13 000 euro. Sammanlagt saknas över 500 000 euro, vilket motsvarar ungefär 6 000 000 kronor.
Strejkkassa riktad till migrantarbetare
Trots det har det beslutats att det inte får inrättas någon strejkkassa för de strejkande i Tyskland. Under ett medlemsmöte i söndags beslutade Solidariska Byggare att ta saken i egna händer och har nu inrättat ”Solidariska byggares internationella strejkkassa till Joe Hills minne”. En strejkkassa med syfte att ”utvidga vårt kollektiv till dem som annars saknar ett”.

– Det här är en strejkkassa exklusivt för migrantarbetare. Den behövs av två anledningar. Migrantarbetare luras systematiskt på lön och ersättningar på ett sätt som inte förekommer på resten av arbetsmarknaden. De har därför anledning, och laglig rätt, att strejka långt oftare än andra. Samtidigt omfattas få migrantarbetare av det skydd som ett medlemskap i en fackförening innebär, säger Pelle Sunvisson, organisatör och facklig förhandlare för Solidariska byggare och Stockholms LS av SAC.
I pressmeddelandet skriver Solidariska byggare att ”Förarna kommer, liksom majoriteten av oss, från länder i före detta Sovjetunionen. Förutom ursprunget delar vi också erfarenheten av att vara migrantarbetare i Europa. Det är en erfarenhet som inte bara handlar om att våra löner är lägre och våra arbetsvillkor är sämre. Gång på gång tvingas vi dessutom ta till strid för något så grundläggande som lön för utfört arbete. Det är en strid som kan tas på många sätt, men som bäst tas kollektivt.”
– Att ge hungrande människor mat är välgörenhet. Solidaritet är något annat, något större och viktigare. Solidaritet bygger på insikten att de kamper som förs i längden är för oss alla. Inrättandet av en strejkkassa är ett praktiskt solidaritetsuttryck. Förarna i Gräfenhausen plågas av att inte kunna skicka pengar till sina familjer. Det är för dem en strejkkassa behövs, säger Pelle Sunvisson, säger Pelle Sunvisson.
Mål: 1 000 euro till varje förare
Ett omedelbart delmål med strejkkassan är att: ”samla ihop tillräckliga medel för att kunna kompensera samtliga strejkande vid Gräfenhausen med 1000 € för den dryga månad som de har strejkat utan inkomst. Vi har alltså föresatt oss att på mycket kort tid samla in 98 000 €.”
– En strejkkassa måste bli något mer än växelpengar till cigaretter och kaffe. 98 000 euro är mycket pengar för en insamling, men ska ställas i relation till att förarna redan före strejken saknade över 500 000 euro i löner och ersättningar och att de under sex veckor av strejkande förlorat ytterligare 250 000 euro i form av inkomstbortfall.
Den här typen av strejkkassa är unik. Pelle Sunvisson berättar att han inte känner till någon liknande.
– Den del av den europeiska arbetsmarknaden som är öppen för migrantarbetare är i många branscher djupt förslummad. När varken avtal eller lagar kan garantera arbetarnas rättigheter måste kampen tas på andra sätt. Strejk är ett sådant sätt. Det är naturligtvis ett misslyckande för samhället att det ska behövas. Men nu är vi där vi är och eftersom strejkerna är nödvändiga är också strejkkassorna det.