Efter att 15 000 guldgruvarbetare ur Perus ”informella sektor”, med familjer och sympatisörer, under flera dagar blockerat genomfartslederna i Puerto Maldonado skickade delstaten den 14 mars in 700 tungt rustade poliser för att ta hand om situationen. Resultatet blev ett veritabelt fältslag; några timmar senare var tre gruvarbetare döda och 27 skadade, liksom 11 poliser. Men protesterna fortsatte med bland annat ockupation av flygplatsen. Först den 19 mars drog sig demonstranterna tillbaka från gatorna efter att deras fackliga organisation enats med centralregeringen om en gemensam kommission för att studera en legalisering av verksamheten.
Gruvarbetarna i Puerto Maldonado bryter guld i små dagbrott längs Madre de Dios-floden i Amazonas, och protesterna började efter att regeringen tillkännagett att alla gruvor utan tillstånd skulle stängas.
I Puerto Maldonado försvarade demonstranterna gruvdrift, medan myndigheterna åtminstone delvis såg till ekologiska hänsyn (guldbrytningen har lett till allvarliga föroreningar i flodvattnet). Annars har mönstret oftare varit tvärtom. I november förra året utropade den peruanska regeringen undantagstillstånd efter allvarliga sammandrabbningar vid den planerade Conga-gruvan i provinsen Catamarca. Projektet, i amerikanska Newmonts och peruanska Buenaventuras regi, är tänkt att tömma fyra sjöar och möter starkt motstånd från lokalbefolkningen. I februari hölls nya demonstrationer mot Conga-gruvan, denna gång utan strider med polisen.
Kritiker har observerat att landets miljölagar verkar tillämpas mer samvetsgrant mot småoperatörerna vid Madre de Dios än mot de transnationella investerarna i Conga.
I Ecuador, där kinesiskt kapital just nu planerar landets första verkligt storskaliga gruvprojekt i Mirador i Amazonas, har indianorganisationen Conaie organiserat en åtta dagar lång marsch ”till försvar för vattnet” med huvudstaden Quito som mål. Där planerar de att utan tillstånd slå läger i stadens centrala park och överlämna en lista med 19 krav på starka inskränkningar av gruvdriften. De internationellt kända banden Manu Chao och Calle 13 höll den 20 mars en konsert i Quito där de fördömde de transnationella gruvbolagen och uttryckte sitt stöd för marschen. Som svar drog president Rafael Correa ihop demonstrationer med tusentals egna anhängare.
Det isolerade Aysen-området i Patagonien i södra Chile har under veckor hållits i det närmaste ockuperad av tusentals militanta demonstranter, som ett flertal gånger slagits med polisen, och regeringen har hotat att tillämpa landets drakoniska antiterrorlagar mot ledarna för manifestationerna. Protesten riktar sig allmänt mot att regionen uppfattar sig övergiven av staten, men en nyckelorsak är att pengarna från ett nytt stort och lönsamt gruvprojekt väntas försvinna bort över huvudet på lokalbefolkningen.
Också i Argentina har det dykt upp en kraftfull proteströrelse mot exempelvis Famatina-gruvan i provinsen Mendoza, som återuppväckt traditionerna med öppna rådslag och vägblockader från landets radikalare år i början av 00-talet.
I närmare tio år har det på världsmarknaden rått en ihållande och kraftig prisuppgång på i stort sett alla de viktiga metallerna, driven av Kinas industriella tillväxt och spekulanternas letande efter nya placeringsalternativ. Och en stor del av de strategiska tillgångarna finns i Latinamerika: kontinenten har de senaste åren tagit emot 25 procent av alla gruvinvesteringar i världen (medan den själv står för under 5 procent av världens metallkonsumtion). 60 procent av Perus exportinkomster kommer från gruvindustrin.
Som ofta leder en ekonomisk boom också till sociala konflikter. Det handlar om hur de växande inkomsterna ska fördelas, men också om den svåra konflikten mellan utveckling och ekologi. Exempelvis i Bolivia med stora, hittills nästan oexploaterade, tillgångar på litium och järn. President Evo Morales anklagade nyligen miljörörelsen för att vara infiltrerad av USA och den lokala oligarkin.
