Den nuvarande samhällsutvecklingen visar på behovet av antifascistisk och antirasistisk organisering – inte minst inom arbetar- och fackföreningsrörelsen, skriver chefredaktör Vendela Engström. Foto: Arbetaren, Skärmdump, Wikimedia Commons, Skärmdump

Vendela Engström:
Vikten av antifascism ökar i takt med SD:s makt

Efter att Arbetaren rapporterat om att Sverigedemokraterna Dalarna bjudit in en tidigare NMR-aktivist som föreläsare förefaller det som att riksdagspartiet gett ut reporterns telefonnummer till den tidigare NMR-medlemmen, i stället för att svara på ansvarsfrågorna från tidningen.

Ok, vi tar det från början. Christian Peterson är en inflytelserik influencer inom den svenska extremhögern.

Det tog exempelvis inte många dagar från att han i våras filmade och lade ut adressen till ett migrantläger i nordvästra Stockholm tills dess att aktivister ur den militanta nazistsekten Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) kom dit och vandaliserade de boendes tillfälliga hem. En medveten strategi givetvis och något som alldeles uppenbart visar på de nära banden mellan de många aktörerna inom svensk högerextremism.

När Peterson nyligen bjöds in till Sverigedemokraternas dalaavdelning för att föreläsa rapporterade Arbetaren om det. Inga konstigheter och vanlig journalistik. Men bollen var snabbt i rullning och efter att Arbetarens reporter sökt representanter för SD tycks någon hos partiet ha lämnat ut reporterns telefonnummer till Christian Peterson.

I stället för att riksdagspartiet svarar på Arbetarens frågor får reportern sms från den så kallade ”Förtalsombudsmannen”. 

Det förefaller alltså som att ett riksdagsparti gett reporterns telefonnummer till en tidigare NMR-medlem, i stället för att svara på ansvarsfrågorna. 

Låt den meningen sjunka in.

Normalisering av extremhögern

Sverigedemokraternas normalisering av radikalhögern och dess metoder går i linje med Kalla faktas avslöjande av hur partiets kommunikationsavdelning använder sig av anonyma konton för att sprida desinformation.

På detta sätt vill partiet öka motsättningarna mellan olika grupper genom ett narrativ av ”vi och de” – ”svenskar och invandare”. Även vänsterpersoner och andra meningsmotståndare pekas ut som ett hot.

Det är här Christian Peterson kommer in i bilden. Han är självutnämnd expert på ”vänsterextremism”. Ett begrepp som tycks vara väldigt brett för en person som hänger ut allt från poeter till klimataktivister och tidningen Brand.

Enligt Expo har Petersons projekt ”Förtalsombudsmannen” ett uttalat syfte – att tysta meningsmotståndare genom civilrättsliga förtalsstämningar. 

Att en av SD:s lokalföreningar okommenterat samarbetar med en högerextrem aktivist som strävar efter ett tystare samhälle, samtidigt som partiet duckar frågor om detta bör väcka debatt på riksnivå.

SD = Rasister

Under SD:s 14 år i riksdagen har de flyttat gränserna för vad som går att säga och göra. Med det har rasismen normaliserats samtidigt som partiets politik anammats av andra högerpartier. 

Men vi glömmer aldrig vilket parti Sverigedemokraterna är.

Även om Moderaterna och Kristdemokraterna verkar ha gjort det. För de partierna finns det ett annat ord: Medlöpare.

I ett upprop i DN den 22 september vittnar 74 forskare och journalister om hur hot, hat och trakasserier riktade mot deras yrkesgrupper har ökat. Hur samhällsklimatet på senare år blivit allt hårdare.

”För några av oss har det lett till stort personligt lidande och till att vi tvekar att göra det vårt yrke kräver – undersöka fakta, granska makten och förmedla kunskap.”

Risk att röster tystnar

I förlängningen riskerar det här att leda till ett samhälle där röster tystar och där demokratin i förlängningen slocknar. 

En person som betalat det yttersta priset för att säga ifrån mot den nynazism där SD har sina rötter var syndikalisten Björn Söderberg. I år är det 25 år sedan han mördades av nazister efter att ha avslöjat att nazistledaren Robert Vesterlund valts in i styrelsen i en lokal fackklubb, där de båda jobbat. 

Den nuvarande samhällsutvecklingen visar på behovet av antifascistisk och antirasistisk organisering – inte minst inom arbetar- och fackföreningsrörelsen. 

Ett kallare samhällsklimat kräver många modiga röster – och det kommer kräva andra som vågar stå bakom de som säger ifrån.

Publicerad Uppdaterad
7 timmar sedan
SD lämnade ut Arbetarens reporters nummer till tidigare NMR-medlem. Foto: Skärmdump substack, Skärmdump SD dalarna, Wikimedia Commons. Montage: Arbetaren

Arbetaren söker SD – får SMS från ”Förtals­ombudsmannen”

Under helgen hade SD Dalarna besök av den självutnämnde ”Förtalsombudsmannen” Christian Peterson. När Arbetaren söker partiet får man inga svar, däremot ett oväntat SMS.

Arbetaren sökte under måndagsförmiddagen SD:s pressavdelning och SD Dalarna för en kommentar angående att de bjudit in en person med kopplingar till NMR att föreläsa för partiets lokalavdelning.  

SD:s pressavdelning hänvisade till partidistriktet i Dalarna och Arbetaren har vid upprepade tillfällen sökt Rasmus Giertz, SD Dalarnas ordförande.

Runt fyra timmar efter att Arbetaren har sökt Rasmus Giertz för första gången får Arbetarens reporter meddelanden från ett nummer tillhörande Christian Peterson. Sms:en, som Arbetaren får innan måndagens artikel är publicerad, är två bilder. På den ena står det ”C’mon, do something” på den andra syns en hund vilandes på asfalt.

Numret har i flera år använts av Christian Peterson för att samla in pengar på sociala medier. Bland annat genom projektet Förtalsombudsmannen.

I tidskriften Expo beskrivs projektets metod: Christian Peterson söker upp uttalanden eller inlägg i sociala medier från personer han ser som meningsmotståndare, för att sedan stämma personen bakom uttalandet.

Det framstår alltså som att Sverigedemokratierna, i stället för att svara på tidningens frågor, ger ett icke-offentligt telefonnummer till Christian Peterson.

SD svarar inte

Arbetaren söker Sverigedemokraterna både på riksnivå och i Dalarna för att få svar på hur det kan komma sig att Christian Peterson plötsligt hör av sig till det nummer som tidningen använder när de ringer SD.

Sverigedemokraternas presstjänst anser att det är ett ärende på lokal nivå och hänvisar till distriktet och SD Dalarna.

Arbetaren har sökt ordföranden för SD Dalarna utan resultat.

Publicerad Uppdaterad
1 dag sedan
En man i 25-årsåldern omkom efter en arbetsplatsolycka på Forsmarks kärnkraftverk
Den unga mannen fördes med ambulanshelikopter till sjukhus där han bara några dagar senare avled till följd av sina skador. Foto: Christine Olsson/TT

Svenska arbetsplatser: Fyra döda på mindre än en vecka

Den man som i slutet av förra veckan skadades under ett svetsarbete vid Forsmarks kärnkraftverk har nu avlidit. Dödsolyckan är därmed den fjärde på mindre än en vecka på svenska arbetsplatser.

Det var på fredagsförmiddagen förra veckan som en man i 25-årsåldern skadades svårt i samband med ett svetsarbete vid kärnkraftverket Forsmarks tredje reaktor i norduppland.

Mannen, som var anställd av Forsmark, fördes med ambulanshelikopter till sjukhus där han under helgen har vårdats med svåra skador. Under tisdagen kom dock beskedet att han avlidit.

Polisen och Arbetsmiljöverket har utreder nu händelsen och en teknisk undersökning av olycksplatsen har gjorts, enligt P4 Uppland.

Dödsolyckan var den fjärde på bara några dagar vid svenska arbetsplatser och hittills i år har minst 29 personer omkommit på sina jobb, enligt Arbetsmiljöverkets statistik.

Publicerad Uppdaterad
2 dagar sedan
Montage med Christian Peterson mot en bakgrund där det står Välkommen till SD Dalarna och nazistflaggor.
Tidigare NMR-aktivisten Christian Peterson talade i helgen för SD Dalarna. Foto: Skärmdump, Wikimedia Commons, Skärmdump. Montage: Arbetaren

SD Dalarna bjöd in föreläsare med NMR-bakgrund 

I helgen föreläste den så kallade Förtalsombudsmannen, Christian Peterson med bakgrund i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, för Sverigedemokraterna i Dalarna.

”Igår hade jag det stora nöjet att föreläsa för Sverigedemokraterna i Dalarna om vänsterextremism och det hot som denna rörelse utgör”, skriver han i ett inlägg på sin blogg. 

2018 var Christian Peterson aktiv i NMR och gick 2019 över till Alternativ för Sverige som han lämnade efter partiet misslyckats i valet 2022, berättar Jonathan Leman, researcher på Expo.

– Därefter satsade han helt på medieaktivism med olika anmälningskampanjer, säger Jonathan Leman.

På frågan om hur Sverigedemokraterna ställer sig till att partiets lokalförening i Dalarna bjudit in en tidigare NMR-aktivist som föreläsare svarar partiets presstjänst att ”Då detta är ett ärende av lokal karaktär hänvisar vi er till distriktet Sverigedemokraterna i Dalarna.”

Arbetaren har upprepade gånger försökt kontakta distriktets ordförande Rasmus Giertz, utan resultat.

I riksdagsvalet 2022 ökade SD Dalarna med nästan 5 procent och fick nära 26 procent av rösterna. Efter valet valdes SD Dalarna in tidigare riksdagsledamoten Kent Ekeroth som oppositionsråd i regionen. 

Lokalföreningen har hamnat i blåsväder flera gånger på senare tid, som senast i somras när P4 Dalarna kunde avslöja att SD Dalarna handlat för en halv miljon kronor – utan att kunna redovisa vad pengarna gått till. Pengarna har partiet bland annat fått som skattefinansierat partistöd från region Dalarna. 

I somras underkände även partiets revisor fjolårets bokföring till följd av det saknade underlaget, vilket ledde till att regionfullmäktige stoppade utbetalningen av årets partistöd. Trots kvittokaoset klubbade regionstyrelsen igenom partistödet i mitten av september.

Christian Petersons nuvarande koppling till NMR

Jonathan Leman lyfter hur Christian Peterson fortfarande har kopplingar till NMR genom bland annat uthängningsidan Avmaskerat som NMR startade 2020.

– Han hyllar, samverkar med, donerar pengar till och uppmuntrar andra att stödja dem. Han uttrycker stöd för både för NMR och aktivklubbarnas gatuaktivism.

Nyligen förlorade Christian Peterson en förtalsstämning mot Expo-reportern Morgan Finnsiö. Tidningen Journalisten skriver att Morgan Finnsiö delade Christian Petersons inlägg på X med kommentaren ”Säg att du hatar svarta utan att säga att du hatar svarta.” Christian Peterson delade en artikel om den svenska slavkolonin Saint-Barthélemy, åtföljt av en emoji med hjärtögon.

Jonathan Leman. Foto: David Lagerlöf

Jonathan Leman säger att Sverigedemokraterna tidigare delat en publicering från Christian Peterson från partiets officiella konto på Twitter, nuvarande X, och han har även blivit intervjuad på den SD-kopplade nyhetsplattformen Riks.

Att partiet nu tar in Christian Peterson som talare följer, enligt Jonathan Leman, en trend där tidigare där gränsdragningar högerut monterats ner.

– Förut pekade SD ut olika medier, och aktörer inom den högerextrema miljön som extremister, antidemokrater, fascister och nazister, säger Jonathan Leman och exemplifierar med hur man 2015 sparkade ut ungdomsförbundet.

Enligt Jonathan Leman sammanfaller förändringen med att Moderaterna och Kristdemokraterna öppnade dörren för samarbete med Sverigedemokraterna.

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Palestinademonstration i Borås under augusti månad. Foto: Adam Ihse/TT

Frågan om Palestina­rörelsen måste börja i Gaza

Högerns misstänkliggörande av den palestinska solidaritetsrörelsen flyttar fokus från sakfrågan – vad som faktiskt sker i Palestina, skriver medlemmar i Allt åt alla Göteborg i en debattartikel.

När man diskuterar Palestinarörelsen finns det bara ett ställe att börja. I Gaza. Krigsbrott känns för lamt, för futtigt, för att beskriva vad som sker där. Det är en sådan överväldigande ström av fasor som aldrig tar slut, ett folkmord, en etnisk rensning och ett försök att radera en kultur. Gaza är reducerat till ett sönderbombat ruinlandskap, en öken av grus, damm och blod. Bombade skolor, bostadshus och sjukhus, människor krossade under rasmassor, en påtvingad svält.

Detta systematiska våld har även spillt över till Västbanken, där de israeliska bosättarnas övergrepp, mord och fördrivningar av palestinier eskalerat sedan krigets början. Detta måste vara utgångspunkten för varje diskussion. Detta är vad Palestinarörelsen vill få stopp på. Ett slut på folkmordet, ett slut på avhumaniseringen av palestinier och ett fritt Palestina. 

Trots det har den svenska debatten sedan den 7 oktober handlat om något helt annat. Högern är helt panikslagna inför Palestinarörelsen och minsta uttryck för solidaritet med det palestinska folket. Deras primära strategi är att gång på gång försöka kortsluta debatten genom att likställa Israel med alla judar, och all kritik av folkmordet med antisemitism. Därför är det viktigt att än en gång understryka att det är en världsbild som bara antisemiter och sionister kan skriva under på. Antisemitism är ett reaktionärt och rasistiskt gift som måste bekämpas varhelst det visar sig. Det finns gott om judiska personer och judiska organisationer, till exempel Judar för Israelisk-Palestinsk fred, som tar avstånd från Israels folkmord, men de rösterna drunknar i det onyanserade och rasistiska uppmålandet av konflikten som de goda demokratiska israelerna mot de onda barbariska palestinierna.

Avhumanisering av palestinier

Avhumaniseringen av palestinier involverar att separera våra liv från deras. Därför är det så viktigt för försvararna av Israels folkmord i Gaza att visa att det inte finns några oskyldiga där, att Hamas gömmer sig bakom dem, att dem du visar ditt stöd skulle ge sig på dig om du är HBTQI-person och/eller kvinna. Islamofobin flödar som en mörk underström i allt detta, samma islamofobi som svenska muslimer dagligen får utstå. Målet är att skapa bilden av att de inte är som oss. Palestinarörelsen vill göra precis tvärtom. Tillskriva palestinier deras människovärde och rätten till liv, till en tillvaro fri från ockupation, våld och förtryck. 

Hamaskramare, antisemiter, islamister, våldsdyrkare. Allt detta och mer är epitet som tillskrivs Palestinarörelsen i allmänhet och vänstern i synnerhet. Detta är allt som oftast baserat på lögner eller anekdotisk bevisföring, en enskild persons uttalande eller klädsel, som sedan smetas på rörelsen som helhet. Denna hets radikaliserar vissa högersinnade personer och ger dem den legitimitet de anser sig behöva för att ta till våld. Som bilattacken i Borås, utförd av en högerextrem 68-åring. Det var ren tur att ingen blev allvarligt skadad. Hetsen kan även ta formen av drev, där den blåbruna högern i en gemensam attack ger sig på enskilda personer.

De ideologiska dimridåerna som förskjuter debatten och reducerar oss till ett gäng rabiata judehatare måste upprätthållas, för att diskvalificera allt vi säger. För vad skulle hända om vi har rätt? Att palestinier är precis som oss, värda vår solidaritet? Att de inte förtjänar att mördas, torteras och fördrivas? All legitimitet kring folkmordet, kring all död, skulle bli makaber om de ideologiska dimridåerna skingrades. Då skulle det bli klart att det handlar om ett organiserat massmord på ett instängt folk som inte har någonstans att ta vägen. Som dör av påtvingad svält och sjukdomar, likväl som av bomber och kulor. 

Diskussionen om Palestinarörelsen måste börja och sluta med vad som sker i Palestina, ingen annanstans. Vi betackar oss från högerns billiga retorik och desperata försök att förskjuta debatten från sakfrågan. 

Ludvig Antonsson, Allt åt alla Göteborg
Johanna Söderman Wigh, Allt åt alla Göteborg
Kristian Schultz, Allt åt alla Göteborg

Publicerad Uppdaterad
5 dagar sedan
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) med budgetpropositionen och höständringsbudgeten under promenaden från finansdepartementet till riksdagen. Foto: Jessica Gow/TT

Regeringen bygger klyftor i stället för broar

Dikt om regeringens budget skriven av Marie Dissanayake från Piteå.

Där sitter de i sin höga borg
Ger sig själva skattelättnader 
Och de fattiga mera sorg

Bygger klyftor i stället för broar
Ger de mindre bemedlade
Mer som oroar

Marie Dissanayake, lärare i grundskolan i Piteå.

Gör att fler lever under fattigdomsnorm
Medan de sitter trygga 
I sin högborg

Jag kan inte förstå
Hur detta ska gå
Rika blir rikare
Och de fattiga mindre än små

Det är en form av mobbning
Som överheten bedriver
Där all medkänsla och gemenskap
Man river

Förutom den bland sina gelikar
De hånar, bespottar 
Medan de äter och fikar

Sådant som är bekostat av oss
Vi måste sätta ner foten
Och börja slåss

För ett jämlikare samhälle
Med mindre klyftor
Måste sätta överheten och politiker 
I andra sysslor

Låta dem gå i den fattiges skor
Se hur de kämpar och hur de bor
Kanske de då skulle ändra strategi
Min högsta önskan men nog en utopi

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Läkaren, krönikören och författaren Jona Elings Knutsson har skrivit en dagsvers om oppositionens svar på förslaget om höjda bidrag för återvandring. Foto: Vendela Engström, Adam Ihse / TT

Sossarna myser åt återvändar­bidraget

Regeringens förslag om höjda bidrag för återvandring har inte stött på något större motstånd från oppositionen. Jona Elings Knutsson i en dagsvers om nationalism, asylrätt och populism.

Allt går att köpa för pengar 
I den världsordning som kallas fri
När vården nu står utan sängar
Vad ska nästa statssatsning bli?

Jo medlen ska gå att betala
att medmänniskor ska ge sig av 
Kamrater som ej lyckats kvala
till nationalistiska krav

Oppositionen de hurrar
Just så ska ju slipstenen dras 
Sossarna myser och kurrar
Asylrätt var bara en fas

Rasism är ju poppis, javisst
I en avvägd och helt lagom dos
Så tänker en sann populist
Sieg heil med din rödaste ros

Publicerad Uppdaterad
1 vecka sedan
Professor Berit Ås.
Berit Ås 1928–2024. Foto: Pål Hansen

Hon smidde ett användbart verktyg av härskarteknikerna

Den norska politikern, stortingsledamoten och partiledaren för Sosialistisk venstreparti 1975–1976, har avlidit 96 år gammal. Inte minst hennes arbete kring manliga härskartekniker har blivit legendariskt.

Berit Ås 1976. Foto: Henrik Laurvik/TT

Berit Ås var i grunden lärare. Från mitten av 1950-talet forskade hon i arbetspsykologi, något som under 1990-talet resulterade i en professur.

Samtidigt var hon en stridbar och kraftfull politiker, en brinnande feminist, först på kommunal nivå för Arbeiderpartiet och därefter som partiledare – Norges första kvinnliga – för Sosialistisk Venstreparti, som hon också var med och grundade.

Hon har berättat att hon redan som fyraåring försökte organisera gråsparvarna hemma på gården och hon ägnade sig åt favoritämnet ledarskap och maktfrågor under hela sitt liv.

Född 1928 var hon först med mer än partiledarskapet. 1971 genomförde hon tillsammans med andra kvinnor en strykningskupp som gav kvinnlig majoritet i bland annat Oslos kommunledningar, och hon var en stark kraft i kampen mot en norsk anslutning till EG, en strid som blev framgångsrik.

Politiserade härskarteknikerna

Inte minst har Berit Ås har gått till historien genom att vara den som i slutet av 1970-talet plockade upp och politiserade den norska psykologen Ingjald Nissens nio härskartekniker, som denne från början definerade år 1945.

Berit Ås spred fem av dessa över hela den feministiska rörelsen. Hon gjorde dem till ett användbart verktyg inte minst i arbetslivet;  genom att hålla upp aktuellt antal fingrar för att signalera vilken av härskarteknikerna som var i användning för tillfället kunde kvinnor stötta varandra. 

Genom att definiera och påvisa hur härskarteknikerna användes strukturellt kunde forskare världen över arbeta vidare för att hitta motstrategier, bland annat de fem bekräftarteknikerna. 

Berit Ås fem härskartekniker är osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning samt påförande av skuld och skam. Hon arbetade vidare med listan och utökade den genom åren, ofta tillsammans med andra forskare.

Ami Lönnroths intervjubok Förbannad är jag ganska ofta, samtal med Berit Ås (Ordfront 2008), är en läsvärd berättelse om hennes uppväxt och politiska liv. 

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Johan Pehrsson håller för öronen framöver en affisch som det står Liberalerna på.
Liberalernas partiledare Johan Pehrson. Foto: Anna Tärnhuvud/TT, Pontus Lundahl/TT. Montage: Arbetaren

”Varför finns Liberalerna?”

”Liberalerna har sedan 2022 varit en del av makten och deras regeringsunderlag vilar på Sverigedemokraterna. Ett parti med djupa rasistiska rötter.” Erfan Kakahani från Sundsvall är vänsterpartist och inte liberal, men i denna debattartikel tillåter han sig att drömma om hur en dag i deras skor hade sett ut.

Jag är inte liberal, men om jag var det, föreställer jag mig att en dag skulle kunna se ut så här. Liberaler, ni får gärna rätta mig om jag har fel.

Du vaknar, klär dig och ser dig själv i spegeln. Du är stolt liberal. Frihetens, demokratins och individens rättigheter är dina ledstjärnor. Du påminner dig själv om att du står på rätt sida av historien. Känslan av stolthet fyller dig när du tänker på allt ditt parti står för.

Och så börjar dagen.

Erfan Kakahani.

Första mötet handlar om att skrota flygskatten – så att de som redan har råd att flyga kan flyga ännu mer. ”En seger för friheten,” tänker du för en stund, tills du minns alla forskare och klimataktivister som varnar för att vår planet är på väg att förstöras. Men vad gör väl det? Du tröstar dig själv med att kärnkraften kanske blir klar om trettio år.

Privatiseringspolitiken

Nästa punkt på dagordningen? Folkbildningen. Den svenska demokratins stolthet, som når ut till en miljon människor varje år. Kvinnor, lågavlönade och asylsökande – alla får hjälp att utbilda sig och hitta sin plats i samhället. Men idag ska du godkänna att en tredjedel av finansieringen dras in. ”Det handlar om prioriteringar,” mumlar du, men du vet egentligen att det är ett svek mot allt du en gång stod för.

Sedan kommer skolfrågan. Du kallar er själva stolt för skolpartiet, samtidigt rasar Sverige i internationella kunskapsmätningar. Privatiseringarna har blivit en katastrof – åtta av tio svenskar vill ha bort det system ni försvarar. Du är dock ideologiskt övertygad. Trots att verkligheten säger något annat.

Privatiseringarna har nått också andra områden: järnvägen, posten, apoteken – allt har blivit sämre och dyrare. Trots detta fortsätter du att försvara privatiseringspolitiken, som om ideologin är viktigare än den uppenbara verkligheten.

Varför finns vi?

Innan arbetsdagen är slut är det dags att hantera angiverilagarna. Du vet att dessa nya lagar, som bryter mot grundläggande demokratiska principer, går emot allt du en gång trodde på. De är en del av Sverigedemokraternas övervakningspolitik. Du ser hur den öppna och fria politiken du en gång kämpade för nu är en kuliss framför ett repressivt system.

Kvällen kommer och du känner en tomhet som är svår att ignorera. Du har stått upp för en politik som inte längre har något med liberalism att göra. Du har böjt dig för Sverigedemokraternas agenda och bidragit till att underminera de värderingar du en gång höll kärt.

Och så är det dags att gå till sängs. Du känner en viss stolthet över att ha varit med och styrt, att du är en del av makten. Du släcker lampan och ögonlocken blir tunga, men då kommer tankarna som gnager i dig varje kväll, de viskar frågan som du inte kan ignorera: ”Varför finns vi?”

Erfan Kakahani, vänsterpartist i Sundsvall

Publicerad
2 veckor sedan
Bild på Henrik Johansson med diskrum i bakgrunden.
”Tigandet var tystnadens skrik” är ord som talar till mig från andra sidan graven. Foto: Anna Klara Åhrén, Anders Wiklund / SCANPIX

Henrik Johansson:
Jag började skriva på grund av restaurang­momsen

”Ingen frågade oss, vi fick aldrig vara experter, inte ens när det gällde våra egna liv.” Henrik Johansson om restaurangmomsen, varför han skriver och vikten av att lyfta berättelser underifrån.

Jag är författare. Då och då dyker den där frågan upp. Varför jag började skriva. Det kan vara i intervjuer eller på skrivarlinjer. Egentligen är det en fråga som kräver ett längre svar: med om och men och kanske. Men i ett av svaren finns restaurangmomsen med.

Jag spolar tillbaka. För fjorton år sedan hade restaurangmomsen sänkts i Frankrike och Finland och som en bea till pommes dök debatten upp i Sverige också. Anders Borg var finansminister och var helst en skattekrona kunde gå till privata intressen var han där och försökte minska statens inkomster. Borg räknade med att en sänkning skulle ge 3 500 nya jobb och kosta 5,4 miljarder i utebliven skatt (ingen journalist frågade om en kostnad på drygt 1,5 miljoner per jobb var rimligt, men så är de ju inte matematiker heller).

Själv jobbade jag som kock på ett av Petter Stordalens hotell. Här pågick momsdebatten över skärbrädor och hackad lök, över en öl vid bardisken när vi kockar slutat för dagen och servitriserna hade några timmar kvar på skiftet. Argument stöttes och blöttes, upphöjdes och sänktes i takt med kaffe och tempo. Skulle en rätt som nu kostade 125 kronor verkligen sänkas till 112 kronor? Skulle inte bara mer pengar hamna i krögarnas fickor?

Att en fråga som angick oss debatterades i tv och tidningar var engagerande, men det var också här besvikelse förvandlades till ilska. Jag såg tv-debatter och läste tidningar, men våra röster fanns aldrig där. Vi som jobbade på golvet fick aldrig komma till tals. Journalisterna frågade ekonomer, krögare, politiker, Anders Borg och hans moster.

Varför frågade ingen oss?

Men ingen frågade oss, vi fick aldrig vara experter, inte ens när det gällde våra egna liv.

Egentligen var jag inte förvånad. Jag var gammal nog att veta hur samhället fungerande, men det var ändå så tydligt, så påtagligt, när det handlade om den bransch där jag själv jobbade. Jag reagerade med ilska. Varför frågade ingen oss? Men svaret på den frågan kan också vara: ingen frågar oss för att vi inte existerar, våra åsikter, vi själva, är inte intressanta. Inget vi gör eller säger har ett värde.

”Tigandet var tystnadens skrik” är ord som talar till mig från andra sidan graven. Meningen är myntad av författaren, gruvarbetaren och Arbetarenskribenten Kurt Salomonson som gick bort i juni och jag tänker på vad det gör med människor att vara utsatta för ett offentligt ointresse, att aldrig bli tillfrågad, aldrig bli lyssnad på. Man tystnar, inte för att man inte har något att säga, utan för att ingen lyssnar.

Salomonson syftade på hur på hur han kunde skriva om sin hemby först när han flyttat därifrån.

Det är inte nödvändigt att överge en bransch för att kunna skriva om den, men vad som är nödvändigt är detta: att ta ord och plats, att lyfta berättelser underifrån, att låta människor vara experter på sina egna liv, att vara expert på sitt eget liv, att lita på sina erfarenheter och kunskaper.

Publicerad Uppdaterad
2 veckor sedan
Liberalernas Axel Darvik överklagade Göteborg stads bojkott av israeliska varor
Liberalernas kommunalråd Axel Darvik överklagade kommunens bojkott av varor från bland annat Israel och polisanmälde även det rödgröna styret som fattade beslutet. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT, Henrik Montgomery/TT och Jonas Dagson/TT

Liberalerna överklagade: Nu upphävs Göteborgs bojkott av Israel

Göteborg stads bojkott av israeliska varor stoppas nu av förvaltningsrätten. Beslutet hyllas av Liberalernas kommunalråd Axel Darvik som menar att det rödgröna styret smutsat ner stadens anseende.

Det var i maj som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet beslutade att Göteborgs kommun inte längre ska köpa in varor från Israel med hänvisning till ockupationen av Västbanken och det pågående kriget i Gaza.

– Våra skattepengar ska inte gå till att ekonomiskt stödja ockupationsmakter, sade kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Jonas Attenius då.

Beslutet, som även gällde varor från Ryssland och Marocko, fick stor uppmärksamhet.

Nu upphävs bojkotten efter en dom i förvaltningsrätten. Domstolen skriver i ett pressmeddelande att kommuner inte får lov att ägna sig åt sådant som enbart staten ansvarar för, som exempelvis utrikespolitik.

Liberalerna polisanmälde bojkotten

”Att manifestera sitt ogillande av vissa staters agerande i ett beslut om bojkott är ett exempel på en opinionsyttring inom det utrikespolitiska området som det ankommer på staten att göra” skriver förvaltningsrätten i sin dom.

Beslutet välkomnas av det liberala kommunalrådet Axel Darvik som också var den som överklagade bojkotten till förvaltningsrätten samt polisanmälde de rödgröna politiker som fattade beslutet.

– S, V, MP i Göteborg har medvetet slagit in på en väg där man bryter mot lagen och riskerar stadens sammanhållning och anseende, säger han i ett uttalande till Svt Väst samtidigt som han kallar bojkotten för ett ”förkastligt och farligt sätt att bedriva opinion på”.

Publicerad Uppdaterad