Den fackliga manifestationen utanför Teslas butik i centrala Stockholm polisanmäldes på måndagsförmiddagen.
– Det är vi själva som anmäler för brott mot ordningslagen då manifestationen inte är tillståndsgiven, säger Ola Österling som är Stockholmspolisens presstalesperson till Arbetaren.
Ett femtiotal personer samlades på måndagsmorgonen utanför Teslas butik på Sveavägen i centrala Stockholm med plakat och flygblad. På plats fanns förutom strejkvakter representanter för flera andra fackförbund. Den infekterade konflikten om kollektivavtal med den amerikanska elbilsjätten har nu pågått över ett år och läget ser, som Arbetare kunde rapportera i fredags, fortfarande låst ut.
Foto: Johan Apel Röstlund
– Jag är här för att stötta mina kompisar i IF Metall. I Sverige ska vi ha kollektivavtal helt enkelt, säger en kvinna på trottoaren utanför den exklusiva bilbutiken.
Hon är barnskötare, medlem i Kommunal och har bytt bort sitt arbetspass med en kollega för att kunna delta i manifestationen.
Andra är där som strejkvakter. Som exempelvis Mohammed Alansari.
För Mohammed Alansari var det viktigt att vara på plats utanför Tesla på måndagsmorgonen. Foto: Johan Apel Röstlund
“Håller ångan uppe”
– Vi måste hjälpas åt för att få till ett avtal med Tesla. Annars står arbetarna på deras verkstäder helt utan skydd, säger han och håller en bunt flygblad i händerna som han räcker över till förbipasserande.
En bit därifrån står Britta Lejon, ordförande i fackförbundet ST, och pratar med kollegor från andra fack.
– Det är så otroligt viktigt att vi håller ångan uppe och stöttar den här kampen. Samtidigt hade jag önskat att ännu fler fackförbund slöt upp och drev på. Det skulle öka trycket på Tesla, säger hon.
Britta Lejon. Foto: Johan Apel Röstlund
Men trots att inga människor hindrats från att gå in i butiken valde polisen, bara 20 minuter efter det att manifestationen påbörjats, att göra en anmälan för brott mot ordningslagen.
Det bekräftar presstalesperson Ola Österling för Arbetaren.
– Jag vet faktiskt inte vad det innebär men vi kommer att stå här fram till klockan tolv idag, säger Emma Hansson som är ordförande i IF Metall i Stocholms län.
Emma Hansson. Foto: Johan Apel Röstlund
Hon är också på plats utanför huvudentrén och är trots anmälan nöjd med förmiddagen.
– Det har ju samlats en hel del folk och känns som en riktigt bra uppslutning. Att vi står här idag kanske inte kommer att leda till kollektivavtal men det är viktigt att vi fortsätter för att hitta en lösning för våra medlemmar, säger Emma Hansson.
"Arbetare inom låglöneyrken behöver kompenseras kraftigt för att möta övriga branschers lönenivåer." Foto: Jonas Ekströmer/TT, Byggnads, Kollage: Arbetaren
LO:s krav på en tre-procentig löneökning är ett svek mot Sveriges arbetare skriver Erik Andersson, ordförande för Unga Byggare Väst i en debattartikel. Istället måste vi se löneökningar som motsvarar tidigare reallönesänkningar och inflation.
Idag går vi en ny vecka till mötes och Sveriges arbetare går upp för att ta sig till jobbet. Många av oss har en lång resväg innan vi är framme. Är man i god tid hinner man ta en kopp kaffe innan det uppjagade arbetstempot suger tag i en. Många reser sig segdraget upp från stolen i boden och tar en sista suck innan en dammig hjälm åker på, vissa är i början av arbetslivet medan för andra är det ännu en dag i ett långt yrkesliv.
Det märks i stegen Sveriges byggnadsarbetare tar, det haltas och diskuteras operationstider med förhoppningen om en dugligare vardag. Väl ute på ställningen sviks man antingen av vädret i eller den så kallade ”inteckningen av ställningen”, och om inte kroppen orkar så gör snart inte psyket det heller. Man känner regnet piska i ansiktet och när regnet smyger innanför jackan så blir man snart påmind om att man lever.
Lönen äts upp
Murbruk börjas blandas och en armé av skottkärror körs fram. Under tiden kommer några uppmuntrande ord från arbetskamrater – det gäller att hålla moralen uppe. Sex kvadratmeter per gubbe är det som gäller, det är minimum för att ackordet ska gå ihop. Bort från storbyggena klättrar en byggnadsarbetare, en familjefar som många andra i branschen, upp på ett hustak för att fräsa ur fogarna på en skorsten och sedan foga om. Om man kan stänga av allt jäkt och stress samtidigt som man försöker göra ett noggrant arbete så kommer man förhoppningsvis hem helskinnad till sin familj efter ännu en hård arbetsdag. 222kr/timmen är priset på både kropp och själ, när man tar sig an samhällets uppgifter som byggnadsarbetare.
När lönen trillar in den 25:e varje månad äts tyvärr mycket upp av höjda boendekostnader, matkostnader och el-priser. Ett gott liv som arbetare kräver ekonomiskt utrymme det vill säga att Sveriges arbetare får ut större del av mervärdet som vi skapar åt företagen.
Att klassklyftorna ökar i det här landet beror mycket på synen på vårt arbete, och viljan till att hämta ut den lön vi har rätt till. Vår plikt känner vi varje gång klockan ringer och vi ger oss av mot arbetet. Plikten blir vi alltid varse om när vi tar av sparpengarna för att ekonomin ska gå ihop. Plikten är i vårt medvetande varje dag och om inte så känns den iallafall i kroppen, endast tre procent av Sveriges byggnadsarbetare klarar sig fram till pension. Då bör vi åtminstone få en god lön att leva på.
LO har blivit svagt
Det Unga Byggare vill lyfta fram är hur svag Landsorganisationen blivit. Man säger att Sveriges arbetare måste ta ansvar, att Sveriges arbetare inte kan kräva för mycket i förhandlingar med Svenskt Näringsliv. Man tar ton för att en tre-procentig löneökningstakt skulle vara bra för Sveriges arbetare. Detta visar hur ”Märket” spelat ut sin roll och att industriavtalet borde skrynklas ihop för och hivas i papperskorgen. Det behövs bildas en ny lönemodell som ger Sveriges arbetare rättmätiga lönelyft. Arbetare inom låglöneyrken behöver kompenseras kraftigt för att möta övriga branschers lönenivåer, och de branscher där löneutrymmet är stort behöver man plocka ut en större del av mervärdet. Det är därför dags att man som huvudorgan inom fackföreningsrörelsen blir påmind om att allt annat är ett svek. Ett brutalt svek. Ett svek mot arbetare som vill få ut sin rätt i pengar och få chansen till en god tillvaro.
Lönekrav på 15 procent
Om man nu kan sätta ett pris på hederligt arbete som byggnadsarbetare, så är det bra mycket mer än 222kr/timmen. Arbetarrörelsen har inte råd att vända arbetare ryggen. Unga Byggare anser att vi måste ha löneökningar som tar igen tidigare reallönesänkningar och inflation, därför är ett lönekrav på 15 procent rimligt speciellt när inflationen varit vinstdrivande, och medvetet drivits på av företagen. För om inte så vänder snart Sveriges arbetare fackföreningsrörelsen ryggen, om de inte redan gjort det.
Men tron på gemenskap och vilja finns, något som vi i Unga Byggare alltid förespråkar i vårt fackliga arbete. Och när man har örat nära marken så blir man snart varse om att låga löneökningar är impopulära, därav vill vi se ett lönekrav på 15 procent.
Landsorganisationens förslag på tre procent är i praktiken ett svek på 100 procent.
Erik Andersson är ordförande för Unga Byggare Väst
“Det hade lika gärna kunnat varit ett aprilskämt. Men den gångna veckan har återigen påmint om hur råkonservartiva de politiska strömningarna är just nu.” Arbetarens vikarierande chefredaktör Vendela Engström om att Jens Stoltenberg mottagit riddarorden av kungen.
För några år sedan besökte jag en medeltidsmarknad. Gycklare, kanderade äpplen och vuxna människor iklädda särk. Tempelriddaren Arn, alltså Joakim Nätterqvist, var marknadens och barnens stora dragplåster och jippo. Utklädd till riddare dubbade han alla som mäktade med kön.
”Jens Stoltenberg får riddarorden” är en rubrik man inte såg komma. Det hade lika gärna kunnat varit ett aprilskämt. Men den gångna veckan har återigen påmint om hur råkonservartiva de politiska strömningarna är just nu. Denna gång var det dock inte Arn som la svärdet på axeln, utan kungen som fäste en medalj på Nato-pensionärens bröst.
Förra året återupplivades tydligen det svenska ordensväsendet: Riddarordnar kan återigen delas ut till personer som, enligt stadgarna, utfört ”extraordinära personliga insatser för Sverige eller svenska intressen.” Beslutet ska ha fattats av bred politisk enighet i riksdagen.
Traditionen, ett ultrakonservativt blast from the past, härrör från korstågens religiösa väckelse vid början av 1100-talet. Det ”moderna” svenska ordensystemet härrör däremot från mitten av 1700-talet. Men för femtio år sedan, 1974, ansågs det konservativa belöningssystemet daterat. Att kungen ska dela ut ordnar till befolkningen, ansågs höra till det förflutna.
Att kungen, eller ”Stormästaren” som han kallas i det här samanhanget, nu delar ut ordnar för första gången på 50 år är ett ”återuppväckande av en fin tradition som Sverigedemokraterna drivit på för”. Det skriver fyra SD:are i motionen ”Konservativ politik för samtid och framtid”, inlämnad till riksdagen den 2 oktober i år. Ett litet stickspår: I motionen föreslår de bland annat att helgdagarna ska få grundlagsskydd. Givetvis undantaget första maj. Den vill SD ersätta med Valborgsdagen.
Utöver Stoltenberg får nio andra personer riddarorden för deras insatser i den svenska Nato-processen. En process som gick över huvudet på befolkningen. Nu ska Sverige i stället samsas med USA-imperialister som bistår Netanyahu att bomba sönder Gaza och samarbeta med Turkiets president Erdoğan.
Samtidigt ökar polariseringen i landet. Den SD-influerade regeringen skyller givetvis alla problem på invandring och lösningen stavas hårdare straff, när det som i själva verket sker och har skett är att vi fått ett allt mer ojämlikt samhälle.
Enligt en ny rapport från Oxfam är Sverige nu sämst på jämlikhet i Norden och en vanlig lönearbetare bidrar 28 gånger mer till det gemensamma än en höginkomsttagare.
Parallellt skålas det i kungahuset. Anslaget till kungen och Slottsstaten ökar nämligen med 21 miljoner kronor jämfört med förra året och uppgår nu till 190 miljoner kronor för 2025. Det lär räcka till en och annan riddarmedalj.
Klimatminister Romina Pourmokhtari och resten av Tidöregeringens politik har ökat utsläppen. Bildmontage. Foto: Bild: Roald Berit/TT och Jacob Åkersten Brodén/TT
Tidöregeringen sågas när utsläppen ökar: ”Väntat och katastrofalt”
För första gången på länge ökar de svenska utsläppen. Framförallt beror det på att användningen av diesel tagit fart igen efter Tidöpartiernas sänkning av reduktionsplikten för snart ett år sedan. Nu sågas regeringen ännu en gång för att inte ta klimatkrisen på allvar.
– Tidöpartierna tar inte klimatfrågan på allvar. Vi har en regering som för en politik som ökar utsläppen när vi lever i tider med rekordtemperaturer och det är katastrofalt.
Det säger Kristina Östman som är chef på klimatenheten vid Naturskyddsföreningen till Arbetaren.
Det är Statistiska centralbyrån, SCB, som tagit fram de nya dystra siffrorna som visar att klimatutsläppen i Sverige ökat med hela 5,6 procent under årets andra kvartal jämför med förra året vid samma tid.
Under det första kvartalet 2024 ökade utsläppen ännu mer, med nära sju procent jämfört med året innan.
Främst är det inom bygg- och transportsektorn som ökningen varit som starkast. Men också genom hushållens högre konsumtion. Enligt SCB beror ökningen på att användandet av diesel tagit fart igen efter den SD-styrda regeringens starkt ifrågasatta beslut att kraftigt sänka reduktionsplikten från 30,5 procent till sex procent för snart ett år sedan.
– Det här var tyvärr väntat. Regeringen låtsas att de har en ambitiös klimatpolitik när det i själva verket är precis tvärtom. De har ju aktivt nedmonterat fungerande klimatpolitik och tagit bort nästan allt stöd till satsningar på förnybar energi, elbilar och energieffektivisering, säger Kristina Östman.
Kristina Östman. Foto: Naturskyddsföreningen
“Totalt haveri”
Regeringens klimatpolitik har redan upprepade gånger sågats från alla möjliga håll. Både miljöorganisationer, oppositionen och den samlade expertgruppen inom den statliga myndigheten Klimatpolitiska rådet har varit starkt kritiska till att Sverige inte gör mer i frågan.
– Det är mycket allvarligt. Det är ett totalt haveri av regeringen. Vi har varit djupt kritiska till den höjda inblandningen av fossilt bränsle, till de sänkta fossilskatterna och att takten på elektrifieringen bromsas. Vi hade velat se en fortsatt reduktionsplikt som gör att man klarar klimatmålen, säger Miljöpartiets språkrör Amanda Lind till Dagens Nyheter.
Så sent som i mars tidigare i år skrev Klimatpolitiska rådet i sin rapport att ”Den beslutade politiken under 2023 ökar utsläppen och leder inte i riktning mot att Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030 uppnås”, samtidigt som de menade att regeringen bryter mot klimatlagen som instiftades 2017 och som syftar till att motverka de allt mer akuta klimatförändringarna.
Liberalernas Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari har vid flera tillfällen både hånats och ifrågasatts för att hon enligt kritiker låter Sverigedemokraterna styra regeringens klimatpolitik.
I en intervju med Sveriges radios miljöprogram Vetenskapsradion Klotet sade hon för bara någon vecka sedan att regeringens politik inte lett till några ökade utsläpp.
Nu kommenterar hon de nya uppgifterna i en intervju med Dagens Nyheter.
– Självklart är det så att när produktionen ökar och vår ekonomi blir starkare och inflationen stävjas – då påverkar det vår ekonomi något enormt. Det påverkar också våra utsläpp som en följd av att vår ekonomi växer, säger hon till tidningen.
Men enligt SCB förklarar inte den växande ekonomin den kraftiga utsläppsökningen.
"Vi kräver att svenska fackförbund bryter tystnaden om det pågående folkmordet". Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT, Leo Correa/TT, Magnus Hjalmarson Neideman/TT, Claudio Bresciani/TT
Regeringens tystnad och passivitet under det pågående folkmordet i Gaza är att stödja staten Israel och dess allierade, skriver 66 organisationer från kampanjen Stoppa Israel – Ingen handel med apartheidstaten och kräver att regeringen agerar.
Till SACO, LO och TCO,
Det pågår ett folkmord i Palestina. Svenska regeringen stödjer detta pågående folkmord och trots palestinska fackliga organisationers upprepade vädjan om hjälp att stoppa vapenhandeln med Israel, pågår det fortfarande vapentillverkning och export till Israel.
Med stöd av rapporter från FN och människorättsorganisationer samt beslutet från den Internationella domstolen (ICJ) har allt fler som tvivlade, övertygats om rimliga indikationer på att Israel utför folkmord i Palestina.
Nyligen gick ett stort antal palestinska fackföreningar ut med vädjan om att ni fackliga organisationer ska göra vad ni kan för att stoppa Israels krigsmaskin.
Facken kräver markeringar mot Israel
Vi arbetare, lärare, journalister, vårdpersonal, tjänstemän, studenter med flera, kräver att svenska fackförbund arbetar för att svensk sjukvård öppnar upp för att krigsskadade palestinier ska ges möjligheten att få vård i Sverige.
I solidaritet med palestinska fackliga organisationer kräver vi att ni bortom tomma ord, uttalanden och fördömanden gå till praktisk handling och omedelbart stoppa medverkan till all handel med Israel och arbeta för ett slut på apartheidregimen och ockupationen.
Vi kräver även att svenska fackförbund bryter tystnaden om det pågående folkmordet och ställer sig bakom följande krav till regeringen:
• Inför sanktioner och stoppa all handel med Israel.
• Avbryt all militär handel och allt samarbete med ockupationsmakten Israel.
• Verka för att EU:s associationsavtal med Israel hävs och sanktioner införs.
• Kräv permanent eldupphör och att humanitär hjälp når fram till de drabbade omedelbart.
• Fördöm tydligt Israels alla övergrepp mot civilbefolkningen i strid med internationella lagar och folkrätten.
Tystnad och passivitet under ett pågående folkmord är att stödja staten Israel och dess allierade. Bryt tystnaden! Agera!
Hälsningar, 66 organisationer i kampanjen: Stoppa Israel! Ingen handel med apartheidstaten!
S uppgörelse med Tidöregeringen är inte tillräckligt för nödvändiga framtida investeringar som gynnar unga arbetare, skriver debattörerna William Sundberg (tv) och Cajsa Holmqvist (mitten), Unga Byggare. Foto: Claudio Bresciani/TT, Terese Perman och Lotta Jepsen Sjölander
Unga Byggare: ”S sviker en generation arbetare med balansmålet”
Unga Byggare ser Socialdemokraternas och Centerpartiets uppgörelse med Tidöpartierna om att överge överskottsmålet i svensk ekonomi som ett hugg i ryggen av företrädare som säger sig representera arbetare.
Nyheten om den uppgörelse som Socialdemokraterna och Centerpartiet gjort med Tidöpartierna och som innebär att överskottsmålet för Sveriges finanser kommer skrotas och ersättas med ett balansmål är ett svek mot landets byggnadsarbetare och arbetare i stort.
När uppgörelsen dessutom görs i stängda rum utan insyn är det ett sätt att undergräva demokratin, och det känns som ett hugg i ryggen av företrädare som säger sig representera oss arbetare.
Under flera års tid har vi sett behoven av satsningar på infrastruktur, elnät, VA-nät, utbildning, nyproduktion av bostäder men också upprustning och energieffektivisering av miljonprogrammen.
Under samma tid har vi sett att stora omfattande investeringar i Sverige inte har blivit verklighet i förhållande till behovet.
Balansmålet är inte tillräckligt
Arbetslösheten har ökat till hela 8,2 procent enligt Statistiska centralbyrån. Sverige ligger nu på tredje plats med EU:s tredje högsta arbetslöshet, och inom byggbranschen är arbetslösheten värst bland de unga. Just nu är det bara ett fåtal av dem som går ut byggprogrammet på gymnasiet som får jobb efter studenten. Det kan vi jämföra med en arbetslöshet som låg strax under 2 procent före 90-talskrisen.
Det balansmål som det nu står klart att man kommit överens om bakom stängda dörrar tycker inte vi är tillräckligt för att möta den ökade arbetslösheten eller de behov som Sverige står inför.
Sveriges unga arbetare hade hoppats på mer för att sätta fart på ekonomin men också för att lösa de utmaningar vi står inför gällande klimatomställning, bostadsbrist, utbyggnad och renoveringar av järnvägen, en större inhemsk livsmedelsproduktion och ett utbyggt försvar.
Med det nya balansmålet riskerar vi bara att kunna uppfylla en bråkdel av det investeringsbehov vi har. Ny kärnkraft riskerar att sluka det investeringsutrymme man öppnat upp för. Av historien har vi lärt oss att i perioder av låg tillväxt och hög arbetslöshet är det arbetarklassen som får det tuffast och en minskad frihet, därför tycker vi att denna överenskommelse är ett svek mot alla Sveriges arbetare.
Investeringar över tid
Med detta sagt är vi heller inga slösaktiga och naiva ungdomar som tror att sms-lån löser tillvaron. Utan vi vill se investeringar i sådant som kommer betala tillbaka över tid. Stabil elförsörjning med tillgång till billig grön el gör att produktionen kan vara stabil. Infrastruktur betalar också tillbaka sig, där malmbanan är ett tydligt exempel men också att rörligheten i befolkningen har positiva effekter på arbetsmarknad och livskvalitet.
Att lösa bostadsbristen kommer även ge positiva effekter på arbetsmarknaden när människor kan flytta dit jobben och utbildningarna finns. Nya bostäder är också stabila värden som vi har nytta av över lång tid. Ökade satsningar på livsmedelsproduktionen kommer att skapa nya viktiga arbetstillfällen, men även göra Sverige mindre importberoende av något så livsnödvändigt som maten.
Sveriges statsskuld är också väldigt mycket mindre än andra jämförbara länder som gör att vi har möjlighet att våga investera i att möta framtidens utmaningar och behov. När staten sparar och inte lånar för satsningar måste befolkningen på individnivå belåna sig för att upprätthålla tillväxten och levnadsstandarden, detta gör Sveriges befolkning räntekänsliga vilket framförallt många unga som köpt eller tänkt köpa bostad fått känna av under de senaste åren.
Jämlika förutsättningar
Detta handlar även om jämlika förutsättningar för olika generationer. Många som i dag är pensionärer har fått uppleva stora statliga satsningar som förbättrade levnadsstandarden för hela befolkningen. En aktiv industripolitik har genom historien tryggat arbetstillfällen och tillväxt. Ett miljonprogram som gjort att vanliga arbetare kunde förverkliga sina drömmar om en egen villa eller lägenhet utan att behöva belåna sig så högt att en arbetarlön inte klarade av att amortera lånet under en livstid.
Men även vetskapen om att arbetstillfällen finns, där man uppfyller ett viktigt syfte och där risken att hamna i arbetslöshet är liten. Jämfört med dagens gig-ekonomi där många jobb känns både osäkra och ganska meningslösa.
Sveriges och EU:s politiker måste våga satsa annars springer resten av världens ekonomier som vågar satsa på framtiden ifrån oss.
William Sundberg och Cajsa Holmqvist, Unga Byggare
Anna Johansson på Amnesty och Veronica Magnusson på fackförbundet Vision är två av trettiotalet talare på onsdagens manifestation mot regeringens planer på en så kallad angiverilag. Foto: Jessica Gow/TT, Henrik Montgomery/TT och Oscar Olsson/TT
Facken om angiverilagen: Tidöpartierna har gått för långt
Kritiken är stenhård. Både fackförbund och människorättsorganisationer kraftsamlar nu för att stoppa Tidöregeringens kontroversiella förslag om en angiverilag.
– Sammanslutningen från civilsamhället är i det närmaste total och det råder en fullständig samsyn i att det här är helt fel väg att gå, säger Anna Johansson som är generalsekreterare på svenska Amnesty till Arbetaren.
Hon är en av trettiotalet talare som på onsdag samlas för en stor manifestation på Sergels torg i centrala Stockholm under parollen Stoppa angiverilagen.
Liknande demonstrationer har redan hållits i flera andra svenska kommuner sedan den SD-stödda regeringen strax efter valet 2022 meddelade att de ville se en lag där offentlighetsanställda ”ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten om de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd”.
– Konsekvenserna skulle bli att det så kallade skuggsamhället förvärras. Att brottsutsatta inte törs kontakta polisen, att sjuka inte vågar söka vård eller att barn till papperslösa, som redan är en väldigt utsatt grupp, inte går till skolan av risk för att bli anmäld, säger Anna Johansson.
Hon, och flera andra människorättsorganisationer med henne, har länge kritiserat det omdiskuterade lagförslaget.
En statligt ledd utredning kring lagen väntas presenteras den 29 november, och förslaget har väckt känslor även utanför Sveriges gränser.
– Det är fullständigt omänskligt, kommenterade exempelvis Michele Levoy, från den europeiska människorättsorganisationen Picum, lagförslaget i brittiska The Guardian tidigare i höstas.
Arbetaren har vid flera tillfällen rapporterat om den kokande ilskan och ökade oron bland sjuksköterskor, läkare, socialsekreterare, lärare och andra yrkesgrupper som riskerar påverkas av lagen.
– Regeringens förslag är inte förenligt med vare sig vår yrkesetik, vårt uppdrag eller med Barnkonventionen, sade Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand till Arbetaren förra året.
Välfärdsfacken enade mot angiverilagen
Bakom manifestationen i Stockholm nu på onsdag står de fem fackförbunden inom välfärdssektorn som sammanlagt företräder 1,2 miljoner medlemmar.
Veronica Magnusson är förbundsordförande i Vision som organiserar bland annat socialsekreterare, tandsköterskor och läkarsekreterare.
Även hon ska tala på onsdag och skräder inte orden mot lagförslaget.
– Vill vi ha ett angivarsamhälle? Införs lagen är det ett stort steg mot ett allt mer auktoritärt system som skulle försämra välfärdsuppdraget i grunden, säger Veronica Magnusson.
Enligt henne och flera andra fackliga företrädare skulle anställda inom exempelvis kommuner tvingas till helt nya arbetsuppgifter om lagen går igenom. Många lärare och andra berörda yrkesgrupper har varnat för massuppsägningar om regeringen står på sig.
– Därför lägger facket inom välfärden ny allt krut på att det här inte ska bli verklighet. Det är en fråga där Tidöpartierna gått alldeles för långt och de måste helt enkelt ta hänsyn till vilka konsekvenser det skulle leda till för alla som jobbar inom den offentliga sektorn. Det är inte för sent att ändra sig och jag förväntar mig att de nu lyssnar på oss och inte går vidare med lagen, säger Veronica Magnusson.
Förutom fackförbund och människorättsorganisationer har även flera av Sveriges kommuner och regioner tagit aktiv ställning mot lagen om anmälningsplikt för offentligt anställda.
– Kravet att ange papperslösa barn kan aldrig hamna på barnskötare, undersköterskor eller elevassistenter. Alla barn ska känna sig trygga när de går till förskolan. Papperslösa ska känna sig trygga när de söker vård. Välfärden ska vara en trygg plats fri från angiveri. Därför måste förslaget stoppas, säger Malin Ragnegård, förbundsordförande i Kommunal i ett pressmeddelande inför onsdagens manifestation.
Den palestinska arkitektstudenten Lama Majdi är en av Gazas hundratusentals internflyktingar. Tillsammans med sin man och ettåriga dotter Sama kämpar hon för att överleva i det krigsdrabbade området. Via sms till Arbetaren direktrapporterar hon om hennes och familjens situation inne Gaza.
Söndag 20 oktober, kl: 21:44
I dag är det den 20 oktober. Etniska rensningar fortsätter i norra Gaza. Det verkar som om de genomför generalernas plan, som kommer att leda till en fullständig evakuering av området och förvandla det till en stängd militär zon, vilket betyder att vi aldrig kommer att återvända till våra landområden och egendomar där; Allt kommer att försvinna för alltid.
Det är något som inte bara väcker sorg utan också ironi – hur vi, efter att vi fått instruktionerna att evakuera söderut, fråntas alla våra ägodelar som våra familjer arbetat i åratal för att skaffa och etablera ett stabilt liv fyllt av drömmar och ambitioner.
Norra Gaza har blivit en grav där alla våra drömmar, liv, egenskaper och ambitioner är begravda för alltid.
Här lever vi det värsta och svåraste liv vi någonsin känt sedan vi föddes i detta land.
I dag har människor inget värde; alla dyrkar pengar, och alla utnyttjar varandra så mycket de kan.
Våra liv är fyllda av exploatering från handlare, säkerhetskaos, banditer, stölder, mord, fördrivning och att dö av hunger och törst.
De rika övervakar institutioner och föreningar, medan tjuvarna och de som är direkt kopplade till dem är handlare utan samvete.
För några dagar sedan fick min dotter Sama sin andra dos av poliovaccinet och sedan dess har hon lidit av svår smärta och ihållande feber som fortsätter än i dag.
Det har varit fyra dagar av helvete och jag vet inte när hon kommer att bli frisk.
Jag har glömt smaken av sömn och utmattning är min ständiga följeslagare dessa dagar.
Apotekaren på Ibn Al-Haytham Pharmacy diagnostiserade det som ett virus och ordinerade behandling för att minska febern och ta itu med viruset hon lider av.
De sa att tillståndet kan pågå i upp till 10 dagar, vilket betyder att det finns en möjlighet att vår prövning kan förlängas med ytterligare 6 dagar!
Min dotter kan inte äta eller dricka, och för några dagar sedan fick hon också brännskador på handen, vars märken gradvis bleknar; Jag vet inte vad det här livet vi lever är. Det är ett liv som påtvingats oss utan något val.
Maten som finns tillgänglig i dag är mycket dyr; priserna på frukt, grönsaker, barnblöjor, städmaterial, kläder och skor, har aldrig nått sådana höjder förut.
Ingenting är billigt i ljuset av den skenande stölden av inkommande bistånd och blockaden som hindrar kommersiella varor från att komma in under förevändningen att de ansvariga har semester, vilket gör livet outhärdligt.
Min fråga till dig som läser är: Finns det över huvud taget en väg till frihet och liv för en person från Gaza efter all denna tid av folkmord och etnisk rensning?
Poeten Emil Boss är till vardags facklig organisatör och återkommande krönikör i tidningen Arbetaren. I augusti släppte han sin senaste diktsamling Kompression, som nominerades till Sveriges Radios Lyrikpris. Här kan ni nu läsa en av hans nyskrivna och tidigare opublicerade dikter.
Han kom till Sverige tjugoarton, fick jobb direkt från Svenska Palmen. Altaner mest. Han lärde namnen på Stockholms villastäder. Samma villkor som därhemma: Jämna sextiotimmarsveckor, varje sommar sju dar ledigt. Sängplats i en trång gemenskap av fjorton landsmän i en fyra. Tillståndets pris var ett gratis slit på chefens kåk i Mälarhöjden.
Två år gick, med lön att skicka till familjen i Zaporizhyzha, dubbelt mot vad han tjänat hemma där Ana satt med fyra ungar. En dag plötsligt beordrad väntan: ”Kunden har inte betalat oss”. Följande halvår gick han runt utan jobb och sparkontot tömdes. Han pantade burkar när han fick höra att en håltagningsfirma letade folk till nyproduktion för allmännyttan i Hässelby Strand: Bodar, passerkort, bygghiss och förman. Nya kollegor, samma slit och samma snöglopp, samma obetalda helger. Covid värst: Borra med feber.
Efter en tid kom en välbekant order: ”Lönerna dröjer. Kunden har inte betalat fakturan. Vi måste jobba ikapp och bli klara, så att de betalar”. Nästa månad samma visa. Spelets insats blev fördubblad och i tredje ronden var han slagen. Vräktes från boendet, sov fyra nätter i chefens garage på ett liggunderlag, hittade sängplats till rövarpris hos en georgier i Bagarmossen. sattes i skuld men kom genom honom in på projektet Förbifarten: Byggstäd och bilning i tunnelbygge.
Några svenskar inne i berget lärde ut kollektivavtalet. Han fattade mod och ringde georgiern, krävde sjuklön, övertid, OB och avtal, fick sparken och krävdes på hyresskulden. I desperation tog han vadsomhelst: En känd aferist som jobbar åt PEAB. Lade tak på en skola, byggde parhus i Sickla. Lurad på lönen för fjärde gången kunde han inte annat än tomhänt resa hemåt med långfärdsbussen. Fyra veckor, sedan kom kriget. Familjen stod då illa rustad eftersom han byggt i Sverige. Många delade erfarenheten.
Enligt domstolen har bolaget sakliga skäl att säga upp den tidigare anställda och går alltså på arbetsköparens linje. Syndikalisterna menar att han blev varslad när de fick reda på hans roll i facket. Foto: Michael Sohn/TT, Kollage: Arbetaren
Fackklubben på Zalandos lager förlorar första målet
Den syndikalistiska fackklubben ZADS har förlorat det första av tre mål mot arbetsköparen Ceva Logistics Nordic Services som bedriver verksamheten på Zalandos lager.
Fallet gäller en tidigare anställd och ZADS dåvarande ordförande. Som Arbetaren tidigare rapporterat hävdar Ceva Logistics Nordic Services, en underleverantör till Zalando, att han varslades som en följd av låga prestationer i relation till hur många varor han hanterade per timme. Facket motsätter sig detta och menar att han snarare blev varslad när de fick reda på hans roll i facket.
Arbetsdomstolen ser sakliga skäl för uppsägning
Fallet togs till Arbetsdomstolen och den 16 oktober kom domen.
Enligt domstolen har bolaget sakliga skäl att säga upp den tidigare anställda. De har tagit del av rådata från den handscanner som lagerarbetaren använde och bedömer att det inte finns någon anledning att tvivla på uppgifterna i datasystemet. Domstolen bedömer att den inaktiva tiden för personen i fråga varit anmärkningsvärt hög, då den under ett halvår legat på drygt halva arbetstiden.
– Det är märkligt att domstolen godtar att bolaget, som har statistik för hur övriga anställda presterar, inte kan visa upp jämförande data. I stället konstaterar de att arbetstagaren inte uppfyller målen. Det gör att arbetsgivaren kan ställa ett mål, och även om hundra arbetstagare inte klarar det målet, har de fortfarande sakliga skäl att säga upp en som inte klarar det, säger John Nordmark, jurist på SAC och ombud för sektionen i fallet.
Arbetsdomstolen avslår även driftsektionens yrkande om att bolaget kränkt den anställde och driftsektionens föreningsrätt. John Nordmark berättar att eftersom domstolen bedömde att det fanns sakliga skäl till uppsägning behövde de inte pröva frågan om kränkning av föreningsrätten.
– Gällande föreningsrättskränkningen är det inget märkligt att domstolen avslår det. Domstolens resonemang handlar enbart om prestationen. Det vara bara om det faktiskt var en uppsägning utan sakliga skäl som domstolen behövde ta ställning till om detta också var en föreningsrättskränkning, säger Johan Nordmark.
Driftsektionen behöver nu betala rättegångskostnader på 287 000 kronor. John Nordmark, säger att det är olyckligt och att det nu är upp till driftsektionen att bestämma hur man vill gå vidare.
Under hösten väntar ytterligare två rättegångar där sektionen stämt Ceva Logistics Nordic Services för uppsägningar.
Hur kan utgången av rättegången kan komma att påverka de kommande två fallen?
– Det är inte min sak att avgöra. Men att det såklart är ett sämre läge eftersom även de ärendena i högre eller lägre grad också handlar om prestation.
”Det är en jättestor arbetsplats. Folk springer, hinner varken dricka eller gå på toa.”, säger Grymey Aregay, före detta anställd på Zalandos lager i Brunna. Foto: Tuija Roberntz, Tuija Roberntz, Michael Sohn/TT
Arbetsdagar präglade av kontroll, press och stress är vardag för de som arbetar på Zalandolagret i Brunna. Det framkommer när Arbetaren gör ett oplanerat besök och får ta del av några av de anställdas berättelser om enorm stress, övervakning och vakter som kontrollerar skiftbytena.
Paraplyet vänds ut och in och det yr av regnvatten kring lastbilarnas hjul när jag går mellan industristängslen. Här, i Brunna utanför Kungsängen, finns flera lagerlokaler och logistikföretag. Det är skiftbyte och två röda bussar lämnar och hämtar arbetare på Zalandos lager, som drivs av företaget Ceva Logistics Nordic Services.
Strax innanför grindarna står en ung man med en papperskopp med kaffe i handen som just avslutat sitt pass. Han säger: ”Jag vet inte vad jag ska säga, det är okej, det är sådär, det är lager”.
Han berättar att det är jobbigt att vara bemanningsanställd och arbeta för timlön. Det är svårt att få heltid och fast anställning, konstaterar han.
I industriområdet i Brunna finns flera olika lagerlokaler och logistikföretag. Foto: Tuija Roberntz
Fortsatta problem på Zalandos lager
Arbetaren har rapporterat om hur tidigare anställda varit kritiska mot arbetsköparen. Agnes Lansrot, förhandlingssekreterare på Stockholms LS, säger att det fortfarande finns problem på arbetsplatsen. På Stockholms LS har de en speciell telefontid för medlemmar på Zalandos lager och det kommer ständigt in nya fall. Just nu har facket tre förhandlingsärenden.
– Det handlar ofta om att folk har någon sorts arbetsskada och blir trakasserad av arbetsledare eller chef, säger Agnes Lansrot.
Grymey Aregay, har just blivit uppsagd efter att ha varit arbetsbefriad under en period. Han arbetade på Zalandos lager i fem år.
Innan han stängdes av arbetade han på packavdelningen. Han hade fått byta från plock till packavdelningen eftersom han hade ont i fötterna. När han skulle byta tillbaka hade Grymey Aregay fortfarande ont i foten, den närmaste chefen sa då att han skulle återkomma men hann gå på semester innan Grymey Aregay fick besked. En annan avdelningschef sade åt Grymey Aregay att gå till plockavdelningen. Grymey Aregay försökte svara att han väntade på besked om var han skulle placeras på grund av smärtan i foten. Plötsligt en dag när han skulle stämpla in fungerade inte kortet. Han beskriver att det var en jobbig händelse.
Grymey Aregay är före detta anställd på Zalandos lager i Brunna. Foto: Tuija Roberntz
– Det var många kompisar som skrattade bakom mig. Jag kunde nästan inte sova på två veckor, säger Grymey Aregay.
Han beskriver arbetsplatsen som ett fängelse.
– Man känner ingen frihet. När man går på toa kommer någon bakom dig, du får inte sitta och dricka vatten i två minuter, då kommer de och påminner om målet.
Grymey Aregay är inte ensam om att vara kritisk. Fouad, som egentligen heter något annat men som vill vara anonym för att inte få problem på arbetsplatsen säger såhär:
– De tror inte vi är människor. De tar inte det vi säger på allvar.
Fouad berättar att chefer och vakter betett sig aggressivt på arbetsplatsen, men att de inte får gehör från cheferna. Han berättar hur en anställd nyligen blev filmad av en säkerhetschef för att han inte ville visa sitt anställningskort.
– Han filmade, tog bild och var aggressiv. Vi gick och pratade med cheferna och de sa samma sak som tidigare när vi anmälde. De vill inte göra någonting, de låtsas att de vill och skriver anteckningar. Cheferna bryr sig om sig själva inte om arbetarna, de tror inte vi är människor. De tar inte det vi säger på allvar, säger Fouad.
Vakter kontrollerar skiftbytena
Vid parkeringsplatsen till lagret i Brunna möter Arbetaren två vakter som håller koll på skiftbytet, en vid grinden och en vid ingången till lagret. Den ena berättar att de är där för att det lätt blir stökigt när så många ska in och ut.
Transport har kollektivavtal på arbetsplatsen och på sin hemsida skriver de att de har förbättrat arbetsmiljön och att de fortsätter göra det. De skriver att de har en god samverkan med arbetsköparen, men att det kan bli tuffa förhandlingar.
– Transport har kollektivavtal på arbetsplatsen, och där tror jag inte det är samma problem. Men transport verkar inte ha så stora klagomål på arbetsmiljön medan vi ser hur många anställda blir utslitna eller är med om arbetsplatsolyckor, säger Agnes Lansrot.
Grymey Aregay berättar att han tidigare inte kände till SAC Syndikalisterna.
– Jag brukade ringa till Transport, de brukade berätta på ett annat sätt och hjälpte inte.
Både Fouad och Grymey Aregay beskriver hur folk behöver stressa för att nå upp till målen.
– Det är en jättestor arbetsplats. Folk springer, säger Grymey Aregay.
Himmel över Zalando-lagret som drivs av Ceva Logistics Nordic Services i Brunna utanför Kungsängen. Foto: Tuija Roberntz
På packavdelningen är målet 155 varor i timmen.
– De gör kanske 200 och är helt svettiga, hinner varken dricka eller gå på toa, säger Fouad.
Extrem stress orsakar hälsoproblem
Han jobbar på plockavdelningen. Han beskriver hur stressen får konsekvenser.
– Jag svimmade, det snurrade i huvudet. Jag kunde inte stå, jag trodde jag skulle dö på arbetsplatsen och satte mig på soffan.
Fouad berättar att ambulansen fick komma, och att det symptomen tycks ha orsakats av stress och ångest. Samtidigt berättar han att han är långt ifrån ensam om att påverkas av stressen på det sättet.
Stora och särskilda beställningar, säger Grymey Aregay, tar längre tid att packa ihop. Han beskriver att om man tar det lugnt och gör det snyggt, säger de att det tar för lång tid. Om man i stället är snabb, pekar de på att det är för dålig kvalitet.
– Först ska man lägga skor, sedan jackor, sedan textil. Men om man gör noggrant hinner man inte målet.
Han beskriver hur de som är snabba och når över målet kan bli teamledare.
– Sedan jämför de och säger att de klarade 300. Men alla människor är inte likadana, några är snabbare andra långsammare, säger Grymey Aregay.
Fouad beskriver också att det är långt ifrån alla som når upp till målet och att många på arbetsplatsen har skadade knän eller ryggar.
Enligt Grymey Aregay är det svårt att få gehör från teamledaren.
– De som blir teamledare tänker bara på målet, inte på folket. De lyssnar inte på oss.
Enligt Grymey Aregay kan det leda till en varning om man inte når upp till målet och den “aktiva tiden” som arbetsköparen mäter.
Arbetstagarna får ofta och många varningar
Agnes Lansrot ser ett problem med att företaget inte vill gå in på hur aktiv tid mäts.
– Du skannar ett paket och sedan ska du ställa det någonstans. Går det för lång tid börjar det räknas som inaktiv tid och de kunde inte svara på efter hur lång tid det börjar räknas som det.
Eftersom det är så många som har varningar är det svårt för den enskilde arbetaren att veta hur allvarligt företaget tycker att det är, säger Agnes Lansrot. Hon anser att Ceva Logistics Nordic Services utnyttjar att de har systemen för att mäta prestation.
– Det går såklart att sätta upp mål som inte går att uppnå och mäta prestationer för att sedan när man vill säga upp någon ha tillräckliga skäl att göra det, säger Agnes Lansrot.
Enligt Fouad ber bemanningspersonalen de som är anställda av Ceva Logistics Nordic Services att prata med cheferna.
Parkeringsplatsen omgärdas av industristängsel. Foto: Tuija Roberntz
– Bemanningen ber oss Ceva:re att gå och prata med cheferna. De säger “jag ber er, för om vi ska prata med cheferna kommer vi få sparken direkt”, säger Fouad men beskriver att när de gör det så säger cheferna att de är för få. Samtidigt som han ser att det är få som vågar vara öppna med sin kritik. Vid upprepade tillfällen när de har frågor om arbetsmiljön, säger Fouad att cheferna säger att de inte kan svara.
Stressen slår tillbaka på individen
Grymey Aregay berättar att bemanningspersonalen är extra stressade på grund av risken att inte få komma tillbaka om de är för stressade.
– De kanske gör 250, de hinner inte prata, de bara springer.
Grymey Aregay tycker inte att det ska vara ett krav att nå upp till målet.
– Målet står inte med i kontraktet, det står att du ska jobba måndag till fredag 8 timmar om dagen.
Skiftbytet på Ceva Logistics Nordic Services går snabbt.
Arbetare strömmar ut från det enorma lagret. Arbetaren försöker få en kommentar från två unga kvinnor som just verkar ha avslutat sitt pass, men de har för bråttom in i en av de två bussarna det står ”abonnerad” på. Sedan far bussar och bilar iväg och plötsligt är det lugnt igen.
Inne på lagret börjar lagerarbetarna i nästa skift sina pass.
