I måndags var det dags igen. Statsministern får frågan av TT om när det egentligen är dags att stimulera ekonomin, arbetslösheten är ju rejält hög? Fredrik Reinfeldt lyckas få ur sig sin kanske värsta groda hittills: Det är fel att tala om massarbetslöshet, för i gruppen ”etniska svenskar mitt i livet” är den ganska låg.
Nu förs ingen arbetslöshetsstatistik kring någon grupp som definieras som ”etniska svenskar”, det närmaste man kommer är Statistiska centralbyråns så kallade AKU-undersökningar, men de omfattar bara ett urval av befolkningen. Hos människor födda i Sverige mellan 25 och 54 år är andelen arbetslösa lägre än hos genomsnittet, men den har ökat från 3,3 procent till 3,8 procent under alliansens regeringsperiod.
I den efterföljande kritikstormen har Reinfeldts anhängare naturligtvis varit noga att påpeka att uttalandet syftade på det så kallade utanförskapet, det var bara klantigt uttryckt. Vi är ju vana vid mindre listiga uttalanden från exempelvis Sofia Arkelsten, Annie Lööf och förra socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrson.
Men Fredrik Reinfeldt är ingen Annie Lööf. Han säger vanligen ingenting som inte är genomtänkt, och använder sällan begreppet ”etniska svenskar”, annars vanligare hos de högerradikala. I ljuset av tidigare moderata utspel nyligen blir ett mönster lätt att se.
Det har gått en tid sedan Stefan Löfven tog över som socialdemokratisk partiledare. Väljarna verkar ha beslutat sig för att glömma parentesen Juholt, att vända blad och gå vidare som kungen skulle ha uttryckt det. S är återigen ett 35-procentsparti, vilket naturligtvis oroar Moderaterna, ett tag under Juholtepoken Sveriges största parti. Något måste göras.
Samtidigt går Sverigedemokraterna framåt i opinionsmätningarna, och är i senaste Sifo fjärde största parti med 6,6 procent.
Som av en händelse har vi upprepade gånger sedan Socialdemokraterna ryckte upp sig i opinionen fått se utspel från regeringshåll med udden riktad mot människor av utländsk härkomst. Först var det Anders Borg som sade sig vilja sätta stopp för att nyanlända invandrare kombinerar olika typer av bidrag. Detta har tydligen identifierats som ett problem mer än fem år efter att alliansregeringen tillträdde.
Några veckor senare var det dags igen. Föräldraförsäkringen bidrar till utanförskap för invandrarkvinnor, i och med att de har rätt till föräldrapenning även för barn i förskoleåldern. Att de, i den mån de saknar arbete och befinner sig i det Moderaterna kallar ”utanförskap”, endast kan få det allra lägsta dagsbeloppet verkar inte spela någon roll. Möjligheten skulle nu dras in.
En skum omständighet är bara att försämringen endast skulle gälla för den som invandrat från ett utomeuropeiskt land – för EU-medborgare gäller nämligen andra regler, liksom för svenska föräldrar som adopterar.
Och nu detta uttalande om ”etniska svenskar” och deras låga arbetslöshetssiffror. Uttalandet är precis lagom vagt och öppet. Den välvillige tolkar det som att problemet handlar om invandrares dåliga förankring på arbetsmarknaden – men det kan naturligtvis lika gärna tolkas som att arbetslöshet inte är ett problem om det inte drabbar ”etniska svenskar”, alternativt är ett problem som kan lösas genom att minska andelen icke etniska svenskar.
Lika förringande som uttalandet är mot alla som inte ingår i Reinfeldts definition av ”etniska svenskar”, lika hånfullt är det mot dem som gör det men inte har något jobb och saknar hopp om att få det. Regeringen blandar avsiktligt bort korten för att slippa behöva gå med på att det råder massarbetslöshet i landet och för att plocka poäng hos främlingsfientliga väljare.
