Kriget i Ukraina och den amerikanska helomvändningen splittrar både den svenska högern och vänstern. Det blottar en avgrundsdjup spricka i synen på både folkrätt och det geopolitiska läget.
– Zelenskyj spelar mycket högt med tredje världskriget i potten, förklarar tidningen Proletärens utrikesredaktör Marcus Jönsson. Den oberoende socialistiska tidningen Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis menar å sin sida att Proletärens inställning hänger ihop med Kommunistiska partiets stalinistiska rötter.
– Ett ockuperat land har rätt att försvara sig med våld. Så länge Ukrainas folk vill försvara sin frihet, bör socialister stötta dem, säger Leonidas Aretakis.
“Hycklare som sket i Gaza”
Precis som hos den radikala ytterhögern skapade Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina för drygt tre år sedan både splittring och förvirring inom delar av vänstern. Inte minst i synen på vilka som egentligen ligger bakom kriget och hur det borde avslutas.
Samtidigt fortsätter de ryska bombningarna mot såväl civila som militära mål. Siffror från FN visar att omkring 11 miljoner människor flytt sina hem i Ukraina och över 14 000 civila har dödats i de blodiga attackerna. Dessutom har mer än två miljoner bostäder förstörts under kriget.
Under parollen ”Ryssland ut ur Ukraina” hålls det regelbundna manifestationer sedan krigsutbrottet i februari 2022. Den 24 februari förra året gör vänsterdebattören och skribenten Kajsa Ekis Ekman ett inlägg på instagram med en bild på människor som demonstrerar. ”Borgarklassen var på Plattan för sin Ukraina-demo” och ”Jag sa till dem att de var hycklare som sket i Gaza”, skriver hon, och möts snabbt av hård kritik.
Ett drygt år senare uppmärksammas Ekman i frågan igen, när Aftonbladets Peter Kadhammar i sin kolumn lyfter hur delar av vänstern (och högern) skadeglatt hånar Zelenskyj efter det uppmärksammade mötet med Donald Trump för tre veckor sedan.
Även den tidigare Vänsterpartiledaren Gudrun Schyman har fått hård kritik för sina uttalanden om kriget. Inte minst efter en radiodebatt i början av 2023 då hon menade att både Ryssland och Ukraina måste vara beredda på eftergifter för att en fred ska kunna uppnås.
– Det är som att låta hustrumisshandlaren flytta samman med offret i tron att det blir fred och som att säga att man ska göra kompromisser med Hitler. Hur uppnår man fred med en person som konsekvent brutit alla avtal och ser det som ett sätt att flytta fram sina positioner, sade den före detta moderata riksdags- och EU-parlamentariken Gunnar Hökmark.
Volodymyr Zelenskyj är ”en av världens mest vulgära och lögnaktiga politiker”. Det menar åtminstone Kommunistiska partiets tidning Proletären där utrikesredaktören Marcus Jönsson, i en kommentar om mötet mellan Zelenskyj och Trump, sågade den ukrainske presidenten vid fotknölarna. Jönsson beskriver hans möte i Vita huset som ett ”tiggarbesök för att få ännu mer pengar och ännu mer vapen, för att ännu fler unga män ska behöva dö i kriget som Ukraina och Nato förlorar mot Ryssland”.
”De borde fråga sig hur folket i Ukraina ser på saken”
– Hur tänker han ens om det han själv skriver. Att Ukraina borde lägga sig platt på marken och låta Ryssland ta vad de vill ha?
Det säger Inga Näslund som är programansvarig för Östeuropa vid Olof Palme internationella center och som länge följt både rysk och ukrainsk politik. Hon pratar flytande ryska, har bott flera år i Moskva och har många nära kontakter i de bägge länderna.
När vi ses jämför hon Marcus Jönsson krönika med den argumentation hon ofta hört från bland annat högerextrema Alternativ för Sverige i deras syn på Putin och den ryska propagandan som pumpas ut från Kreml.
– Jag tycker att de på Proletären borde ställa sig frågan hur folket i Ukraina ser på saken. Efter mötet i Vita huset ökade Zelenskyjs stöd bland den egna befolkningen. Det finns ett enkelt sätt att avsluta kriget på och det är att Ryssland drar sig ut ur Ukraina och det man sedan ska förhandla om är krigsskadeståndet, ingenting annat, säger Inga Näslund.
Synen på Ryssland splittrar vänstern
Marcus Jönssons kommentar i Proletären är långt ifrån den enda där tidningen ifrågasatt stödet till det invaderade och svårt krigsdrabbade landet.
Han har svårt förstå kritiken mot att beskriva Volodymyr Zelenskyj som ”en av världens mest vulgära och lögnaktiga politiker”.
– Bortom det uppenbara försöket från min sida att fånga läsarens intresse, genom att sätta samma epitet på honom som på Trump, tror jag att det var två i grunden olika synsätt som kolliderade på mötet. Där Zelenskyj envist krävde mer vapen och säkerhetsgarantier från USA, på basis av myten att Ryssland kommer att fortsätta invadera andra länder om de inte besegras på ett eller annat sätt, och där Trump helt riktigt påpekade att Zelenskyj spelar mycket högt med tredje världskriget i potten, skriver Marcus Jönsson i ett mejlsvar till Arbetaren.
Enligt honom är det västlig imperialism och Natos expansion som ligger till grund för kriget. Och både den svenska och europeiska vapenexporten till Ukraina är ett hinder för eventuell fred, menar han.
Det här är något som får Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis att reagera.
– Så länge Ukrainas folk vill försvara sin frihet, bör socialister stötta dem. Precis som att Karl Marx förespråkade väpnat stöd till den polska demokratins kamp mot det ryska tsardömet, säger Leonidas Aretakis till Arbetaren.
Antimilitarismen inom den frihetliga vänstern
Gabriel Kuhn är generalsekreterare i SAC Syndikalisterna och har ett stort kontaktnät inom den internationella anarkistiska rörelsen och han förklarar att det pågående kriget diskuteras även där. Det finns till exempel, precis som under finska vinterkriget 1939 till 1940, västerländska anarkister som rest till den ukrainska fronten för att strida mot Ryssland.
– Inom vår rörelse har vi en lång och stolt tradition av antimilitarism där vi snarare fokuserat på att hjälpa till humanitärt och att stödja desertörer. Och det kan kanske låta verklighetsfrånvänt men jag tror att det är ett viktigt arv att hålla fast vid. Det bygger ju på idén om att det är överklassen som startar krig och inte massorna. Samtidigt tycker jag det är viktigt att inte fördöma de i Ukraina som tar till vapen för att försvara sig mot vad de ser som en imperialistisk stormakt med en fascistisk ledare som Putin. Men jag tycker inte heller man ska fördöma ukrainska vapenvägrare som flyr för att inte kriga, säger Gabriel Kuhn.
Att inte vilja stödja Ukraina militärt har även det fått kritik från vissa ukrainska socialister.
I ett öppet brev i den amerikanska vänstertidningen Dissent strax efter krigsutbrottet skrev den ukrainske historikern och vänsteraktivisten Taras Bilous att konsekvenserna av en rysk seger skulle bli fruktansvärda. Han menade bland annat att den globala vänstern, precis som de stödde de stridande i Rojava trots att de syriska kurderna då fick militär hjälp av USA och Nato, bör stödja Ukraina med vapen.
De bägge vänstertidningarna Flamman och Proletären har som sagt en splittrad syn på kriget. Och just Leonidas Aretakis har ofta fått klä skott för hur han beskrivit situationen.
Du och Flamman har flera gånger anklagats av just Proletären för att bidra till krigs- och rustningshets. Hur ser du på det?
– Det är för perifert för att bry sig om. Jag kan konstatera att det finns en aggressiv part i Ukraina och det är Ryssland. Folkrätten är tydlig. Ett ockuperat land har rätt att försvara sig med våld. Om det gällde Irak under massmördaren och diktatorn Saddam Hussein, vilket jag demonstrerade för när det begav sig, så gäller det definitivt Ukraina under den valda ledaren Zelenskyj. Slagordet är detsamma: Ryssland ut ur Ukraina. Putin kan avsluta kriget i morgon om han bara drar tillbaka trupperna.
Jönsson: “Vänsterpartiet sluter upp bakom den vansinniga miljardrullningen till militären”
Marcus Jönsson menar att det är en myt att Ryssland har några som helst planer på att invadera andra europeiska länder och kallar det hela i en annan krönika för ”en gigantisk propagandalögn” som används för att öka krigsindustrins vinster.
Du menar att både tidningen Flamman och Vänsterpartiet ägnar sig åt rustnings- och krigshets. Kan du utveckla hur du tänker?
– Vänsterpartiet sluter tillsammans med övriga riksdagspartier upp bakom den vansinniga miljardrullningen till militären, samtidigt som välfärden skriker efter resurser. Och i Flamman skriver tidningens chefredaktör Leonidas Aretakis att Vänsterpartiet gör ”rätt i att haka på upprustningen av både Sverige och Ukraina”. Nooshi Dadgostar sade i Ekot häromdagen att Sverige måste fortsätta rusta upp totalförsvaret, eftersom vi är ”under hot från Rysslands expansionsplaner”. Men vad finns det för belägg för det? Det är sant att den nuvarande och den förra regeringen gjort Sverige till måltavla i ett krig mellan Ryssland och Nato genom Natoanslutningen och DCA-avtalet, men vem tror på allvar att Putin skulle ha planer på att göra Sverige till en del av Ryssland? Det är en myt som används för att driva upp vapentillverkarnas vinster, och driva Sverige och andra länder mot ett ännu mycket mer förödande krig än det som utspelas i Ukraina.
Leonidas Aretakis säger att han inte är förvånad över Marcus Jönsson svar.
– Tidigare verkade deras ”antiimperialism” handla om att motsätta sig USA, men de verkar snarare drivas av en längtan efter auktoritärt styre. Någon annan röd tråd är svår att hitta mellan alla imperialistiska oligarker som de numera hyllar, och till den stalinism som de härstammar från. Ryssland under Putin har attackerat Georgien, Ukraina, Tjetjenien, Moldavien och Kazakstan. Det är svårt att komma på ett mer krigstörstande land just nu.
Vägen till fred splittrar vänstern
Bägge två säger att de vill se en fred i Ukraina. Men vägen dit splittrar dem. Marcus Jönsson förklarar sin syn.
– Diplomati, i stället för denna febriga krigshets som omfamnas av samtliga riksdagspartier och nästan alla styrande politiker i Europa, som inte verkar ha några moraliska problem med att föra kriget till sista ukrainare. Förmodligen krävdes det ett presidentbyte i USA, från en som stundtals motvilligt försåg Ukraina med mer och mer vapen för att fortsätta och utöka kriget, till en som är mer realistisk runt Ukraina men minst lika farlig som Biden på en rad andra fronter.
De som menar att det över huvud taget inte går att prata med Putin har sällan samma syn vad gäller det israeliska folkmordet i Gaza till exempel – att det bara är en militär seger över ockupationsmakten Israel som kan leda till fred i Palestina.
Inga Näslund håller med Leonidas Aretakis och menar att kriget tar slut så fort Ryssland drar tillbaka sina trupper. Men hon är tveksam till de pågående förhandlingarna som leds av den amerikanska Trump-administrationen där nya budskap presenteras var och varannan dag.
– Jag tror att det kommer att krävas säkerhetsgarantier och fredsbevarande trupper på plats och det lär Ryssland inte acceptera så jag har tyvärr svårt att se hur det ska bli en rättvis fred på ukrainska villkor inom överskådlig framtid, vilket såklart är fruktansvärt, säger hon.
