Några veckor efter att Jimmie Rhodes och runt 100 av hans arbetskamrater lämnade sina jobb på Congress Plaza Hotel, mitt i centrala Chicago, var han övertygad om att hotellet snart skulle gå med på fackets krav och höja lönerna. Det var nio år sedan men än i dag går det inte att se slutet på en av de längsta strejkerna i USA:s och världens historia.
Några av hotellets anställda återgick till arbetet ett par månader efter att strejken brutit ut och de flesta har i dag skaffat nya jobb, men runt 60 personer turas fortfarande om att protestera framför hotellet på Michigan Avenue minst fem dagar i veckan, tio timmar varje dag.
En tisdagsmorgon sent i juni är det 35 grader utomhus och väderprognoserna har varnat för att det kommer stiga ytterligare några grader under dagen.
– Men det är ännu värre när det är isande kallt. I början trodde jag inte att jag skulle klara av att demonstrera i kylan, säger Jimmie Rhodes som hade arbetat på hotellet nästan 17 år när strejken bröt ut.
Trots att han skaffat ett nytt jobb för flera år sedan demonstrerar Jimmie Rhodes minst fem dagar i veckan.
– Men jag kanske går i pension när jag fyller 66 om några veckor, säger han och ler. Eller går ned till deltid i alla fall.
Även om hotellet skulle komma med ett erbjudande som de anställda kan acceptera så tror Jimmie Rhodes inte att han kommer återgå till arbetet. Han säger att han fortsätter strejka mest för att han inte vill låta hotellets ägare vinna och för att alla dessa år av kamp inte ska vara förgäves.
Leticia Aritzmendi och Gloria Sandey tar igen sig i skuggan under ett träd bredvid hotellet. Båda säger att de är beredda att gå tillbaka och att de till och med skulle acceptera lägre lön än de 15 dollar i timmen som städerskorna på närliggande Hilton Hotel tjänar.
– 13 dollar i timmen skulle räcka för att jag skulle gå tillbaka. Det är svårt att klara sig på de 225 dollar som facket betalar oss varje vecka. Chicago är en dyr stad, säger Leticia Aritzmendi.
Fackets krav är orimliga, enligt Peter Andjelkovich som representerar Congress Plaza i förhandlingarna.
– Det går inte att jämföra med vad andra hotell i området betalar eftersom de tar 400 eller 500 dollar per rum och natt. Congress Plaza kostar mellan 100 och 150 dollar per natt. Dessutom vill de anställda ha billigare sjuk- och pensionsförsäkring än vad hotellet kan erbjuda.
Att parterna fortfarande står långt ifrån varandra är uppenbart. Senaste erbjudandet från arbetsgivaren ratades av samtliga strejkande för snart tio månader sedan.
– I praktiken har de inte ändrat sig alls sedan 2002 och de erbjuder fortfarande betydligt lägre lön än vad övriga hotell i området betalar, säger Carmen Karmel, från Unite Here, som representerar de anställda.
En kvav sommardag 2007, nästan fem år efter strejken brutit ut, fick den oväntat stöd från dåvarande senatorn och presidentkandidaten Barack Obama.
– Han gick några varv med oss och lovade att komma tillbaka efter att han blivit vald till president. Han har fortfarande inte kommit, suckar Leticia Aritzmendi.
Under sin tid i den amerikanska senaten stödde Obama också ett lagförslag som skulle underlättat för anställda att gå med i och bilda fackliga organisationer. Förslaget skulle också ha skärpt straffet för arbetsgivare som försöker hindra anställda att organisera sig.
Förslaget röstades ned och sedan Barack Obama tillträdde som president 2010 har arbetsrättsliga frågor inte varit prioriterade. På lokal nivå har det inte heller funnits någon politisk vilja att lägga sig i konflikten.
Bland de strejkande finns det ändå ett visst hopp om att Chicagos nya borgmästare Rahm Emanuel och andra politiker ska sätta press på hotellets ägare Albert Nasser Shayo.
En förordning som skulle ha tvingat alla hotell i Chicago att meddela sina kunder om en pågående strejk röstades nästan igenom i kommunfullmäktige men stoppades 2009 av före detta borgmästaren Richard M Daley.
– En sådan regel skulle vara bra eftersom många som kommer hit inte vet att det pågår en konflikt och vill egentligen inte bo här när de får reda på det men då är det för sent, säger Jimmie Rhodes.
