– Vi kommer ju inte åka tillbaka. Etiopien vann, det är det som är det tragiska med hela det här. Det går inte att ta sig in, konstaterade Johan Persson inför svensk och utländsk press i dag.
Samtidigt slog han och kollegan Martin Schibbye fast att det har en historia att berätta. Under sina dagar i Kalityfängelset hade det tid att tänka över om de misslyckats med sin berättelse. Men de kom fram till att de kommer hem med något annat.
– Reportaget som skulle handla om olja kom att handla om bläck. Vi får inte glömma att det är en internationell skandal att vi dömdes till 11 års fängelse för att ha gjort vårt jobb, sade Martin Schibbye i ett kort anförande innan utfrågningen började.
Ändå konstaterade Martin Schibbye och Johan Persson att de lyckats rikta ljuset mot en region dit ingen kan komma in. Frågan om vad utländska bolag, i det här fallet Africa Oil ägt av den svenska Lundingruppen, gör i en region som är helt stängd för omvärlden och vad som händer med människorna som bor där, har i och med fängslandet uppmärksammats världen över. Johan Persson och Martin Schibbye berättade att de hade namn på medfångar, journalister och politiker, som de inte kan avslöja nu. De har bevittnat tortyr och sett ”unika saker” i fängelset. Berättelser som kommer att avslöjas i takt med att de inte kan skada någon av de inblandade. Att uppmärksamheten kring deras öde betytt mycket för många etiopier exil blev också tydligt då flera tack riktades till journalisterna från personer i publiken.
– Precis när vi var på väg ut från fängelset armbågade en man sig fram och tog tag i min arm. Han fick ta emot flera batongslag för att ta sig fram. Han viskade till mig ”Martin and Johan, tell the world what you have seen”. Det är ett arbete som börjar i dag och kommer pågå så länge vi lever, sade Martin Schibbye.
Det var en bitvis mycket känslosam presskonferens där Martin Schibbye och Johan Persson berättade om hur gripandet av dem gick till. Hur de blev allvarligt skadade, utsattes för skenavrättningar och dödshot och tvingades vara med om en filminspelning med syftet att utmåla dem som terrorister. På frågan om de inte hade sig själva lite att skylla när de gav sig in i ett område som UD avrått att åka till, svarade Martin att UD:s rekommendationer riktar sig till turister. Gentemot journalister fungerar en avrådan snarare som en inbjudan. Johan förklarade sin ståndpunkt.
– Så länge makthavare stiftar lagar för att hindra insyn är det min uppgift som journalist att bryta dem. Etiopiens rättsystem är ett skämt. Politiker skriver domarna innan rättegången ens har börjat, sade han.
Det som sker i Etiopen nu är en slags arabisk höst menade Martin Schibbye.
– Terroristlagarna är till för att tysta journalister och oppositionella. Häktet dit vi togs var fullt av dessa människor.
Att straffet mot de Martin Schibbye och Johan Persson blev så hårt tror de själva dels beror på att Sverige är ett litet land och dels att regimen ville skicka en varningssignal till den inhemska journalistkåren i stil med ”Se vad vi kan göra med två svenska journalister. Vad kan vi då inte göra mot er”. Om UD:s arbete och i synnerhet utrikesminister Carl Bildts agerande ville, eller kunde Schibbye och Persson inte säga så mycket.
– Det är omöjligt för oss just nu att veta vad som har gjorts och inte gjorts. Men vad vi vet är att den svenska ambassaden och dess personal med ambassadör Jens Odlander har ställt upp till hundratusen procent, sade Johan Persson.
På frågan om Carl Bildts eventuellt jäviga roll som både utrikesminister och före detta styrelsemedlem i Lundin Oil, svarade Johan Persson att de inte åkt till Etiopien för att skriva skit om Carl Bildt, utan för att ta reda på vad som händer där. Martin Schibbye och Johan Persson var också tydliga med att den ursäkt de framfört till den Etiopiska regeringen i Etiopisk TV inte var sann. Den, liksom nådeansökan var enbart vad de var tvungna att göra för att komma ut.
– Beslutet om nåd var lätt att fatta men svårt att leva med. Det var det enda sättet ut. Fängelse i 11 år är inte 11 år. Det är ett dödsstraff. Nu är vi här och kan berätta, sade Johan Persson.
De vill skriva och berätta om sina upplevelser och vad de vet. Exakt hur är inte bestämt ännu. Ett möte med Mattias Göransson, chefredaktör för magasinet Filter som skulle köpa reportaget från Ogaden, för diskutera hur de bäst kan berätta sin historia är en början.
– Vi kommer att jobba på som vanligt, men fängelsevistelsen har gjort oss till bättre journalister, sade Johan Persson och Martin fyllde i.
– Vi befann oss plötsligt i samma situation som de vi menade att intervjua, men vi ville inte se oss som fångar. Vi tänkte vi är här och “wallraffar” och varje morgon när vi gick upp ställde vi oss frågan, vem ska vi intervjua i dag? Vår absoluta prioritet nu är att slåss för våra kollegor som är kvar i Etiopien, sade han och fick applåder från publiken.
