Therese Lundgren har ett tydligt minne av första gången hon spelade flipperspel. Hon var 21 år och satt tillsammans med några tjejkompisar på universitetets onsdagspub. Det stod ett par flipperspel i lokalen och Therese och hennes gäng konstaterade att det bara var killar som spelade.
– Vad är det som är så märkvärdigt med det där, tänkte vi nyfiket och testade att spela. Jag fastnade direkt, säger hon.
På den här tiden, under 1990-talet, fanns det flipperspel lite varstans i städerna och Therese spelade ofta när hon gick ut på puben. Men i takt med att flipperspelen började försvinna under slutet av 90-talet blev det allt mindre spelande. Men så för drygt tre år sedan blev hon sugen igen när krogen hon hängde på, för ovanlighetens skull, hade ett par flipperspel.
Therese Lundgren fick höra talas om Stockholm Pinball som arrangerar tävlingar och har ett forum på nätet.
– Steget från att spela för skojs skull till att våga tävla kändes stort. Att det nästan uteslutande var snubbar som lirade gjordes att det kändes än mindre självklart att kliva in i den där världen. Men jag ville så gärna bli bättre och det var ju genom att hänga med bra spelare som min utveckling kunde gå framåt.
Idag, tre år senare, har hon hunnit delta i flera tävlingar och även skaffat sig ett eget spel som står hemma i sovrummet. En eller ett par gånger i veckan tränar hon. Ibland tar hon av glaset på spelet och släpper kulan på ett visst ställe för att öva olika situationer.
– Det handlar mycket om att stå och nöta teknik och bli bra på att kontrollera bollen, säger Therese Lundgren.
För att bli en framgångsrik flipperspelare krävs en kombination av saker. Man behöver teknik för att kontrollera bollen och läsa bollbanan. Man behöver ett strategiskt kunnande, att veta vad som ger poäng i de olika spelen och det behövs en mental styrka.
– Det kan vara svårt att hålla
fokus hela tiden, man får inte stressa och bara stå och tjonga iväg bollen.
Inför en tävling försöker hon ta reda på så mycket hon kan om de olika spelen. Om möjligheten finns spelar hon de spelen, men annars får hon nöja sig med att läsa på om dem på nätet. Den bästa tävlingsplaceringen är andra plats på en lokal tävling i Stockholm. I finalen fick hon möta en före detta världsmästare vilket inte skrämde henne allt för mycket då hon lyckades vinna en av tre matcher. I mars deltog hon i sin första internationella tävling utomlands, i Pittsburgh, USA. Hon är inte nöjd med sin insats men säger att det var en nyttig erfarenhet och framför allt en fantastisk tävlingslokal med över 400 flipperspel från alla möjliga tidsåldrar.
I Stockholm arrangeras lokala tävlingar ett par gånger i månaden, året runt. Oftast på helgerna hos privatsamlare eller flipperuthyrare som har stora lokaler med många spel. I snitt är det 25–35 personer som dyker upp.
Kvinnor är i klar minoritet bland spelarna i Sverige, men på tävlingar brukar de åtminstone vara ett par stycken. I Stockholm finns världens bästa kvinnliga spelare, Helena Walter.
– På ett sätt har hon betytt mycket, hon är en respekterad spelare. Men samtidigt utgör hon fortfarande ett undantag, säger Therese.
Hon säger att det är svårt att svara på varför det är så få kvinnor som spelar men att det antagligen beror på en kombination av saker.
– I och med att det alltid varit en mansdominans kan det kännas svårt för tjejer att komma in i en miljö som på många sätt är väldigt grabbig och sexistisk. Många tjejer tycker nog det är jävligt irriterande att inte bara få vara en spelare i mängden.
Redan innan Therese Lundgren började tävla seriöst hade hon förstått att killarna på puben hade uppfattningen att tjejer inte kan spela.
– Det gjorde att jag taggade till extra mycket och vann mot flera av dem på ren vilja. Som tjej vid ett flipperspel blir det lätt att man antingen blir hånad eller hyllad. Hånad för att man som tjej antas vara dålig eller hyllad om det visar sig att man kan spela. Det är tråkigt för jag vill ju bara vara en person som spelar flipper.
”Horspel”, ”fittspel” och ”tjejdäng” är några exempel på sexistiska uttryck inom flippervärlden, där tjejdäng innebär att det är extra förnedrande att få stryk av en tjej. Therese poängterar att det är långt ifrån alla som beter sig så, men att det är sällan eller aldrig som män ifrågasätter andra mäns beteende.
– I manligt dominerande miljöer som i flippervärlden kan man häva ur sig saker som aldrig skulle accepteras på en arbetsplats.
Hon berättar att hon försökt lyfta frågan med det sexistiska klimatet med folk, hon har diskuterat saken direkt med personer och även skrivit en artikel med rubriken ”Främling i flipperland” som publicerades i boken Flippermyten. Hon fick inga större reaktioner från män, men däremot från flera tjejer som berättade att de kände igen sig.
– Man är rätt ensam, vilket gör att man med tiden börjar välja sina strider. Man blir mer avtrubbad och orkar inte bemöta det hela tiden, man är ju där för att spela flipper.
Ett positivt exempel hon vill lyfta fram är att det för något år sedan var ett par killar som tog initiativ till att arrangera spelträffar för tjejer, vilket var väldigt uppskattat.
Therese Lundgren beskriver flipperkulturen som dominerad av ”vita manliga heteron”, men betonar att det också finns en härlig blandning av människor.
– Det är en ganska bra åldersspridning och allt ifrån knegare till framgångsrika företagare. Även om det finns mycket kvar att jobba på för att öppna upp för fler att vara med så är det på många sätt en välkomnande miljö, det är därför jag är kvar. Det är skönt när man efter en lång arbetsdag går och spelar flipperspel och nästan jämt träffar någon man känner från Stockholm Pinball.
I början av september deltog 70 personer i Gräfnäs pinball battle. Vinnare i Classic-tävlingen, där man spelar på äldre flipperspel, blev ovan nämnda Helena Walter. Therese slutade på delad femte plats.
