På en pizzeria strax utanför Uppsala centrum arbetar Ahmad som pizzabud. Han är 29 år och bosatt i Sverige sedan två år tillbaka. Ahmad har ett så kallat instegsjobb, vilket innebär att Arbetsförmedlingen subventionerar delar av hans lön med lönebidrag. Främst jobbar Ahmad kvällar och helger, det är då de har som mest att göra på pizzerian.
– Fredagskvällar och söndagar, det är då det är som slitigast. I början hade jag träningsvärk i ”gasfoten” efter ett arbetspass, men det har blivit bättre nu. Jag har blivit van, säger han då jag träffar honom i hans kök en onsdagseftermiddag i januari.
På Ahmads arbetsplats har man inget kollektivavtal, i stället regleras hans arbete i den arbetsförsäkring som Arbetsförmedlingen kräver att arbetsplatsen ska ha. Trots försäkringen blir Ahmad utnyttjad av sin arbetsköpare.
– Det första året lurade han mig och sade att jag inte hade rätt till semester och sjukersättning. Dessutom måste jag jobba svart.
För tillfället arbetar Ahmad cirka 20 timmar i veckan. Ungefär hälften av tiden är inom ramen för instegsjobbet, resten av tiden arbetar han svart. Från arbetsköparens sida är svartarbetet en förutsättning för att Ahmad ska få behålla jobbet.
– I början var det okej, jag ville arbeta. Det var mitt första jobb i Sverige och jag behövde tjäna pengar. Men min chef ville snart att jag skulle arbeta varje helg och vad kan man säga, jag känner mig tvungen att ta det.
På Ahmads arbetsplats finns ytterligare sju anställda. Vissa av dem har en form av subventionerad löneanställning kallad nystartsjobb, andra jobbar svart. De flesta gör både och. I slutet av arbetspassen får personalen de svarta pengarna utbetalade i handen, hundralappar från en låda under disken. Ett flertal gånger har Ahmad funderat på att kontakta Arbetsförmedlingen, men rädslan för att kontraktet ska sägas upp om missförhållandena uppdagas har fått honom att avstå.
– Ibland har jag hotat med att gå till Arbetsförmedlingen, men egentligen har det aldrig varit en utväg. Om kontraktet sägs upp står jag utan inkomst.
Instegsjobbet i sig är inte a-kassagrundande och då Ahmads fru studerar är familjen inte berättigade att få socialbidrag. Men det har blivit bättre.
– I somras hade jag åtminstone betald semester enligt Arbetsförmedlingens riktlinjer. Första året hade jag varken semester- eller sjukersättning, min arbetsgivare sade att det inte ingick i anställningen. Var jag borta fick jag jobba in tiden gratis vid ett senare tillfälle. Men till sist tröttnade jag och stod på mig. Jag tror att min arbetsgivare blev rädd för att jag faktiskt skulle skvallra för Arbetsförmedlingen, så till slut gav han med sig.
Men det är bara Ahmad som fått det bättre, de andra på arbetsplatsen arbetar vidare, utan semester- och sjukersättning.
– För de andra på min arbetsplats är det precis som innan. De har inte vågat klaga utan är rädda att förlora jobbet. De har familjer att försörja och inte tillräckliga svenskakunskaper för att få jobb någon annanstans, berättar Ahmad.
En gång i halvåret förlängs Ahmads kontrakt. Det är också i stort sett enda gången som han har kontakt med sin handläggare på Arbetsförmedlingen. Han brukar ringa henne och fråga om hon kan förlänga avtalet. Sedan lägger de på och arbetsförmedlaren ringer Ahmads chef för att se om också han vill fortsätta. Och så förnyas kontraktet. Inga kontroller kring förhållandena på arbetsplatsen görs från Arbetsförmedlingens håll.
En gång har Ahmad bett Arbetsförmedlingen om hjälp, det var för att fråga om rätten till semester.
– Jag ringde och berättade att min arbetsgivare sagt att det inte ingick i avtalet. Min arbetsförmedlare sade att det gjorde det och sade att jag skulle säga det till min arbetsgivare. Det kändes tandlöst, jag hade velat ha dem i ryggen.
Ahmad tycker att det är konstigt att Arbetsförmedlingen inte själva följer upp arbetsplatserna dit de skickar personer med lönesubventionering.
– Min handläggare har ju alltid varit bra och hjälpsam, problemet är att jag inte vågar gå till henne. Vi har inte några rättigheter, det enda en anmälan kan leda till är att jag riskerar att förlora jobbet. Därför tycker jag att de borde göra uppföljningar själva, de måste ju vilja se att de personer de lönesubventionerar behandlas bra, säger Ahmad.
Ahmad heter egentligen någonting annat.
