Förra året åtalades Aaron Swartz. Åklagaren yrkade på mellan 35 och 50 års fängelse och en miljon dollar i böter. För vad? Mord? Väpnat rån? Spioneri? Nej, åtalet gällde dataintrång och bedrägeri och handlade om att Swartz laddat ner och tänkt sprida miljontals artiklar från universitetet MIT:s forskningsarkiv JSTOR.
Aaron Swartz var en av de där tekniska underbarnen som kan mer om datorer innan de kommer in i puberteten, än de flesta som arbetar med datorer lär sig under en hel livstid. När han var 14 var han med och utvecklade RSS. Han var också med och tog fram Creative Commons-licensen. Swartz var dessutom en hängiven nätaktivist som kämpade för ett fritt informationsutbyte. Han var med och grundade organisationen Demand Progress och var nyligen aktiv i kampanjen mot lagförslaget Sopa (Stop Online Piracy Act).
Artiklarna Swartz laddade ner från MIT hade han tänkt göra tillgängliga för allmänheten. Swartz ville att även de som inte hade tid eller råd att studera ändå skulle kunna ta del av forskningsrapporterna. För Swartz var detta en rättvisefråga. Alla ska ha tillgång till samma information.
Hur rättegången mot Aaron Swartz gick får vi aldrig veta. Den 11 januari tog han sitt liv, bara 26 år gammal. Hur mycket åtalet påverkade denna tragiska händelse vet vi inte heller. Vad vi däremot vet är att delar av det amerikanska rättssystemet uppenbarligen såg Aaron Swartz som ett mycket stort hot.
Det är långt ifrån första gången rättvisan slår till hårt mot pirater och nätaktivister, varken i USA eller i andra länder. Här i Sverige dömdes männen bakom The Pirate Bay till fängelse och miljonböter. En rättegång där för övrigt flera av de som var satta att skipa rättvisa hade kopplingar till organisationer som vill stärka upphovsrätten. Fildelningstjänsten Limewire stämdes på 75 tusen miljarder dollar, vilket motsvarar ungefär 5 gånger USA:s BNP, ett belopp det skulle vara omöjligt att betala ens i teorin.
Detta är bara två exempel i en mycket lång rad. Vad är det som skrämmer med fildelning, fria informationsflöden och ett fritt internet? Varför upplevs piratkopiering som ett så stort hot? Särskilt med tanke på att exempelvis filmindustrin ständigt gör rekordvinster trots ökad piratkopiering. Särskilt med tanke på att undersökningar visar att de flitigaste piraterna också är de som lägger störst andel av sin inkomst på att betala för kultur.
Dels handlar det om kontroll. Om att företag, organisationer, myndigheter och stater vill kunna kontrollera informationsflöden. Vem som sprider information, vilken information som sprids och till vilka den sprids. Det handlar också om pengar. Riktigt stora pengar. Vi snackar inte bara några uteblivna royaltyslantar, utan om patent på mjukvara, kläder, maskiner, mediciner, uppfinningar och högteknologi. Vi snackar mångmiljardbelopp. En uppluckring av upphovsrätten på kulturområdet hotar sprida sig till alla områden där det går att äga idéer och hotar därmed enormt starka profitintressen
Ur ett större perspektiv är insatsen ännu högre. I en förlängning hotar en uppluckring av upphovsrätten privat ägande överhuvudtaget. Då står inte längre bara mångmiljardbelopp på spel utan ett helt samhällssystem. Ett samhällssystem som grundar sig på att det går att äga inte bara idéer utan även exempelvis mark, naturtillgångar, fabriker och framför allt frukterna av andra människors arbete. Om vi tycker det är absurt att någon kan äga information om hur man tillverkar något är steget inte långt förrän vi ser på ägandet av naturtillgångar, produkter, produktionsmedel och frukterna av vårt arbete på samma sätt. I samma stund vi gör detta hotas inte längre bara enskilda profitintressen utan även kapitalismen. I samma stund lägger vi också grunden till ett rättvisare samhälle.
I Guerilla Open Access Manifesto skriver Aaron Swartz följande:
With enough of us, around the world, we’ll not just send a strong message opposing the privatization of knowledge — we’ll make it a thing of the past. Will you join us?
Du kan räkna med mig Aaron. Vila i frid.