Samtidigt som dödssiffran efter den textilfabrik som kollapsade i Bangladeshs huvudstad Dhaka den 24 april stiger allt mer, väcks också hoppet om en förändring inom landets textilindustri. Flera av de stora globala klädkedjorna med verksamhet i området har den senaste veckan suttit i möten med representanter för den bangladeshiska textilindustrin och fackliga företrädare i landet. Enbart i Dhaka-området finns uppskattningsvis 100 000 fabriker, men endast 18 inspektörer med ansvar för att övervaka arbetsköparnas efterlevnad av arbetsrätten, skriver tidningen Veckans Affärer.
– Situationen är väldigt allvarlig och landet står inför många utmaningar den kommande tiden. Men jag både hoppas och tror att katastrofen kan leda till krafttag när det gäller mänskliga rättigheter, minimilöner samt bygg- och brandsäkerheten inne på fabrikerna, säger Viveka Risberg, kanslichef på organisationen Swedwatch som arbetar med att kontrollera hur svenskrelaterade företag förhåller sig till etik och internationella konventioner.
Enligt Viveka Risberg har de internationella klädkedjorna ett stort ansvar för hur situationen utvecklas. Bland annat vill Swedwatch att företagen pressar leverantörerna i landet att respektera facklig organisering för att på så sätt komma åt bland annat lönevillkoren i landet.
– Minimilönerna måste omedelbart höjas, många av dem som arbetar gör det för en lön under fattigdomsgränsen, säger Viveka Risberg.
Hon menar också att EU genom hotet om handelsrestriktioner med textilier från Bangladesh kan komma att påverka situationen för landets hårt utsatta arbetare.
– Det går inte att fortsätta som om ingenting hänt sedan raset den 24 april. Det tror jag även att klädföretagen börjar förstå.
De senaste två veckorna har flera företag mött den tyska motsvarigheten till svenska Sida, GIZ, och den internationella fackliga organisationen ILO, för att förhandla fram ett nytt säkerhetsavtal för de verksamma fabrikerna. Ett avtal som, om allt går igenom, är tänkt att vara färdigskrivet den 15 maj. I avtalet ingår bland annat krav om oberoende inspektioner på fabrikerna och obligatoriska reparationer, samt regelbundna renoveringar.
Skrämmande siffror från Bangladesh visar att över 1 000 textilarbetare omkommit i landets fabriker sedan 2005. Samtidigt ligger minimilönerna på omkring 250 kronor i månaden och facklig organisering har länge motarbetats av fabriksägarna.
Textilindustrin i Bangladesh står för 78 procent av landets totala export och motsvarar omkring 20 miljarder dollar varje år.
Även organisationen Fair Trade Center är starkt kritisk till de internationella klädjättarnas agerande.
– Nu är det verkligen dags att få till en vändning som kan skapa bättre villkor för dem som arbetar i textilfabrikerna. Vi hoppas naturligtvis på en förändring, men då krävs det att de köpande företagen och regeringen i Bangladesh sätter in resurser, säger Catrin Rosquist som är projektledare på Fair Trade Center.
Vilket ansvar har de företag som köper kläder från fabrikerna i Bangladesh?
– De har givetvis ett stort ansvar och måste kunna säkerställa att leverantörerna har fabriker där arbetarna har rätt att organisera sig fackligt och att fabrikerna lever upp till den standard det nu förhandlas om. Men företagen måste också vara transparenta om en fabrik inte håller måttet. Men det räcker inte med enskilda punktinsatser, flera större aktörer måste samverka för att förhållandena ska bli bättre.
H&M är det europeiska företag som köper flest kläder tillverkade i Bangladesh. Arbetaren har sökt svenska H&M:s presschef Camilla Emilsson-Falk för en kommentar om hur företaget ser på sin verksamhet i Bangladesh, dock utan resultat.