Jag läste en intervju med Maria Galindo en gång. Eller snarare något som var tänkt att bli en intervju. Men efter att hon kommit en halvtimme sent och ägnat ytterligare en kvart åt att nojsa med sina fans så insåg hon att hon inte skulle hinna med journalistens frågor.
Hennes arrogans är vida berömd. Och som besökare till dagens seminarium i Bolivia, får jag känna av hennes totala ointresse av att vara till lags. Tre kvart efter utsatt tid skrider hon in på höga platåskor, svartmålade ögon och ett svagt leende och först då kan den andra inbjudna talaren, brittiska Alison Spedding, antropolog och docent vid universitetet i La Paz hålla sitt anförande om kvinnornas situation i landet. Maria Galindo börjar sitt egen anförande med att kommentera Spedding. Kallar henne bourgeoisfeminist och tröttsam med sina politiskt korrekta marxistiska teorier om klass som inte tillför kvinnorna något.
Maria Galindo, anarkofeminist, aktivist, psykolog, radiopratare och tv-presentatör, var en av de första öppet lesbiska kvinnorna i Bolivia och känd som en politiskt kontroversiell person. Hon ger nu president Evo Morales, som har ett brett stöd såväl bland landets intellektuella som av dess ursprungsbefolkning, braskande kritik.
– Det är en sak att utmana och undergräva det politiska systemet. Men en helt annan sak att kräva integration för kvinnorna.
Maria Galindo vänder sig mot den svartvita bilden av Bolivia som målas upp i politiken som förs. Där allt handlar om att ställa ursprungsbefolkningen mot mestiserna, invånarna av spanskt påbrå.
– Vårt samhälle är mer mångfasetterat än så. Det är en kulturell mutation, det handlar om ungdomskulturer, urbana kulturer, bögkulturer och så vidare.
Eftersom hon anser att alla politiska partier är laddade med blod, macho-attityd och korruption, grundade hon för närmare 20 år sedan organisationen Mujeres Creando (Skapande kvinnor) och lämnade samtidigt Evo Morales och hans parti MAS (Rörelse mot socialism).
– Det finns ingen plats för oliktänkande där. I alla hans tal om solidaritet finns det något exkluderande, som retar gallfeber på mig.
Maria Galindo har alltså förklarat öppet krig mot machismon, som i hennes ögon även inkluderar den sittande presidenten. Och om de styrande i många latinamerikanska länder, Bolivia inte minst, kämpar mot förtyck, diskriminering av ursprungsbefolkningen och avkolonisation från USA och andra mäktiga intressenter så svarar Maria Galindo att ingen avkoloniation kan ske innan man har gjort en avpatriarkalisering i Bolivia. Hon menar att den patriarkala strukturen som finns gör att ingen kvinna kommer att ha glädje av den avkolonisation politikerna talar om. Om man ser kvinnan som en social konstruktion i stället för ett biologiskt faktum så är det lätt att se att hon är koloniserad i en patriarkal kultur.
–Mujeres Creando ifrågasätter den representativa demokratin. Vi är ”krigarna” som vill ta plats i salen. I dag tror man att det enda som saknas kvinnan, är delaktigheten i den perversa kapitalismen som råder nu. Vi vill komma med ett antikapitalistiskt feministiskt alternativ.
Maria Galindo menar att kvinnan sedan urminnes tider är ohistorisk, osynlig och opolitisk, vad Morales än säger. Det kvittar i vilken samhällsklass hon rör sig så befinner hon sig alltid i underläge. Hon menar också att ordet feminism inte kan ses som ett isolerat ämne, vilket den sittande regeringen tror. Det är snarare en förmåga att ifrågasätta ideologiska diskussioner över lag.
– För oss är det viktigt att även utmana de kvoteringssystem som införts där kvinnor ska få större delaktighet i beslutande politiska positioner. En jämlikhetstanke som inte fungerar i verkligheten.
Endast det fysiska tillstånd som det innebär att vara kvinna gör henne inte till idealisk representant för alla kvinnor. De är alltför olika. Till klass och ursprung, säger Maria Galindo.
– Kvinnan måste få verka utifrån en politisk autonomi. De måste organisera sig själva, utanför de politiska partierna. Då först kan vi få rättvisa.
