EU:s arbetstidsdirektiv reglerar hur mycket en EU-medborgare kan tvingas arbeta. Det liggande direktivet slår fast att en anställd under en fyramånadersperiod inte får arbeta mer än genomsnittligt 48 timmar per vecka. Men flera medlemsstater, däribland Storbritannien, har hittat kryphål för att kringgå reglerna. Genom den så kallade ”opt-out”-regeln har arbetsköparna möjlighet att teckna individuella avtal med de anställda utan några arbetstidsbegränsningar.
– Tanken med direktivet är att det skulle förhindra konkurrens som inte byggde på produktivitet utan i stället antal arbetade timmar. Sedan har det inte kunnat fullföljas eftersom Storbritannien kunnat fuska, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO.
Enligt Mats Essemyr, utredare på TCO och representant i Europafacket, EFS, gör möjligheten till undantag det liggande direktivet tandlöst och i värsta fall skadligt.
– Det liggande direktivet riskerar att flytta maktpositionen till arbetsgivarnas fördel. Får man den här opt-out-möjligheten blir det en arbetstidsdumpning inom EU, säger han.
I snart 15 år har EFS arbetat för ett nytt arbetstidsdirektiv som täpper till kryphålen, men brittiska politiker och arbetsköpare har motarbetat försöken. I december förra året såg det ut som om en lösning kunde förhandlas fram mellan europas fack- och arbetsköparorganisationer. Men förhandlingarna bröt samman, sedan arbetsköparna vägrat att diskutera begränsningen av opt-out-rätten. När parterna inte kan komma överens studsar frågan tillbaka till EU-kommissionen vars politiker
nu är fria att lägga egna förslag.
Enligt Mats Essemyr riskerar ett förslag från politikerna att bli betydligt sämre ur fackligt perspektiv. Speciellt sedan de brittiska ledamöterna har vetorätt och kommer att blockera alla försök till slopande av opt out-regeln. Men även ett kommissionsförslag lär dröja länge.
– Från juni i år tar europaparlamentet inte emot några förslag på grund av det stundande parlamentsvalet. Då är det nog först i början på 2015 som det kan bli aktuellt igen. Då har det hållit på i 15 år, säger Mats Essemyr.
För många av de europeiska fackliga organisationer som ingår i EFS har även jourtid varit en stor fråga. 2005 drevs frågan till EG-domstolen som slog fast att direktivet såg arbetslivet uppdelat i arbete och fritid, jourtiden som ligger däremellan ogillades. Enligt Mats Essemyr var det visserligen ett bra beslut, men som fick den negativa konsekvensen att allt fler länder i stället började använda sig av opt out. I dag tillämpas den på hela arbetsmarknaden i Storbritannien, Polen, Rumänien, Malta och Cypern. Inom sjukvården tillämpas regeln i 13 länder, däribland Tyskland och praktiken sprider sig.
– I Sverige har vi inte infört opt-out-regeln, inte ens alliansregeringen, men frågan är hur länge det kommer att hålla. Det är klart att om Storbritannien får lägga ut 60 timmar i veckan kommer jobben att hamna där, säger Mats Essemyr.
I dagsläget påverkas inte Sverige i någon större utsträckning av EU:s direktiv, som endast tvingar till miniminivå. Dessutom berör direktivet endast lagstiftningen och i Sverige regleras de flesta villkor via kollektivavtal.
Enligt Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO, är detta också något som både fack och arbetsköpare vill bevara. Han tror därför inte att något förslag om opt-out kommer att dyka upp i Sverige.
– Ibland blir man förvånad, men det här är ett sådant område som faller inom det gemensamma intresset. Ett sådant förslag skulle stå i strid med traditionen på svensk arbetsmarknad och det finns inget behov av det heller, säger han.
Även han ser dock nödvändigheten av att stänga undantagsmöjligheten i resten av Europa. I och med domarna 2005 har möjligheten för obegränsade arbetstidskrav blivit vanligare och svårare att reglera.
– Det är egentligen lite sorgligt hur det har utvecklat sig. Något som syftade till att vara bra har i stället blivit ett problem.
