Löneklyftorna mellan kvinnor och män har inte minskat de senaste 100 åren. Och det är fortfarande arbetarkvinnorna som är de stora förlorarna i arbetslivet. En kvinna med ett arbetaryrke tjänar i genomsnitt 20 000 mindre per månad än vad en man inom tjänstesektorn gör. Det visar LO:s nya rapport ”Tid, makt och pengar” som fokuserar på arbetarkvinnor.
I stället för att räkna ut lönerna som månadslöner motsvarande heltidsanställningar har utredarna Ulrika Vedin och Joa Bergold räknat ut skillnaderna på de faktiska inkomsterna för män och kvinnor i Sverige. Då framkommer att en arbetarkvinna i snitt tjänar 17 000 kronor i månaden medan en manlig tjänsteman har en månadslön på 36 700 kronor.
En av de främsta anledningarna till de stora löneskillnaderna är att många arbetarkvinnor jobbar deltid medan män inom tjänstemannasektorn till största del arbetar heltid. Detta trots att hela 90 procent av de tillfrågade kvinnorna i undersökningen säger sig vilja jobba mer.
Men det är inte bara löneskillnaderna som skiljer arbetarkvinnor från andra grupper. Arbetarkvinnor jobbar dessutom under betydligt sämre villkor och upplever i högre grad att de saknar inflytande över sin egen arbetstid. Kvinnor med typiska arbetaryrken mår också betydligt sämre än övriga grupper på arbetsmarknaden.
– Vi har ju sett att ekonomiska resurser till stor del påverkar individens hälsa. I vår undersökning svarade 66 procent av arbetarkvinnorna att de inte har någon chans att påverka sin egen arbetstid, vilket naturligtvis bidrar till stress, säger Ulrika Vedin.
– Det sorgliga är att det här är så pass systematiskt. Kvinnor med arbetaryrken sticker ut oavsett anställningsvillkor.
Enligt Ulrika Vedin säger siffrorna mycket om hur lite som skett sedan pratet om ett mer jämställt samhälle kom igång i början av 1970-talet.
– Politikerna duckar för frågor om arbetsvillkor och ohälsa kopplad till arbetslivet. Sedan 1994 har löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän bara ökat och deltidsarbetet har knappast synliggjorts. I stället pratar arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson om att de stora skillnaderna ligger i mellan den som har och den som inte har ett jobb, säger hon.
Ser du någon ljusning för arbetarkvinnorna?
– Jag kan ju alltid hoppas. Men tyvärr vet jag inte. Arbetsgivarna vill ha det så här, om de inte ville det skulle situationen se annorlunda ut, och de får allt mer makt. Facket kan ju givetvis försöka påverka, men med den höga arbetslösheten blir allt sådant svårare. Då behövs politiska beslut i stället, som balanserar maktförhållandet på arbetsmarknaden. Ju mer staten drar sig undan desto mindre gynnar det frågan om tid, makt och pengar. Jämställdheten måste politiseras igen.