Minst 10 000 personer deltog i demonstrationen mot nazism
i Malmö förra helgen under parollen ”Antifascism är självförsvar”.
– Det känns fantastiskt. Vi hade en väldigt tydlig linje i och med parollen, men trots det försökte stora delar av media avpolitisera demonstrationen som någon form av jippo, säger Lars Flysjö från Skåne Mot Rasism till Arbetaren.
Enligt Lars Flysjö har flera personer hört av sig, både före och efter demonstrationen, och undrat hur de kan aktivera sig antifascistiskt. Därför hoppas han nu att rörelsen mot rasism och fascism växer.
– Vi vill sprida vår taktik. Få folk att organisera sig och visa civilkurage. Kanske framför allt utanför storstäderna, i mindre orter och mellanstora städer, där nazisterna ofta sätter upp sin bas. Där är människor extra utsatta, säger han.
Efter den senaste tidens stora uppslutning mot rasism, först i Kärrtorp helgen innan jul förra året och nu senast i Malmö, är det många som fått upp ögonen för den antirasistiska rörelsen. Att bygga vidare därifrån till att just organisera mer än bara demonstrationer är nästa utmaning, menar Lars Flysjö.
Han får medhåll av Jan Jämte som är statsvetare och rörelseforskare vid Umeå universitet och har skrivit avhandlingen Antirasismens många ansikten, om den antirasistiska utvecklingen i Sverige från 1930-talet och framåt.
– Mycket av det som hände under det tidiga 1990-talet går igen i dag. Då hade vi de militanta nazisterna i Vitt Ariskt Motstånd, Lasermannen och Ny Demokrati i riksdagen. Det provocerade fram en motreaktion och den breda antirasistiska mobiliseringen tog fart, men sedan dog den ut efter bara något år, säger han.
Jan Jämte tror också, precis som Lars Flysjö, att utmaningen blir att övergå från enskilda demonstrationer till långsiktig organisering.
– Det är sällan några problem att få ut folk på gatorna när de fått en moralisk chock. Den stora utmaningen ligger i att få igång en livskraftig rörelse och skapa egna alternativ. Att inte bara bli en reagerande motrörelse utan också en pro-aktiv för-rörelse, säger han.
– Samtidigt är sådana här demonstrationer historiskt sett väldigt viktiga för den antirasistiska miljön, då det både är en chans att markera mot rasistiska grupper och att visa och bygga solidaritet med alla de som drabbas av rasism.
Även på flera andra orter runt om i Sverige hölls manifestationer till stöd för de skadade efter nazistattacken natten mot den 9 mars. I Göteborg samlades mellan 2 000 och 4 000 personer och även i Stockholm, Uppsala, Västerås, Trollhättan och Umeå gick människor enat ut på gatorna för att protestera och visa sin solidaritet. Också i Berlin och Hamburg hölls manifestationer, och hälsningar från hela världen har fortsatt att strömma in till Showan Shattak, den svårast skadade av dem som attackerades av nazisterna. Under helgen kom beskedet från Lunds universitetssjukhus att Showan Shattak vaknat efter att ända sedan knivattacken ha legat i respirator med allvarliga skallskador.
