Blockupy-protesterna var resultatet av en bred mobilisering där såväl stora fackförbund, vänsterpartier och Attac-rörelsen som autonoma vänstergrupper har deltagit. Under protesterna lyftes både krispolitik, klimatfrågor och frågor om otryggheten på arbetsmarknaden. Flera protestmarscher hölls och många tusen personer på plats. Bland talarna fanns bland andra Naomi Klein.
John Malamatinas är en av organisatörerna bakom Blockupy. Han hoppas att Blockupy kan bli startskottet för byggandet av ett gemensamt europeiskt motstånd.
– I krisens spår startade många sociala rörelser. Det hände saker, stora strejker och annat. Men de sträckte sig aldrig bortom den nationella nivån. Vi vill överbrygga det. Det här är inte en fråga för respektive lands sociala rörelser. Det är en europeisk fråga. Vi kan inte göra motstånd mot detta på nationell nivå. Den grekiska frågan handlar inte bara om Grekland, säger han till Arbetaren.
– Vi hoppas kunna skapa kontakter och bygga ett europeiskt motstånd som är antinationalistiskt. Som också kan fungera som motvikt mot de nationalistiska extremhögerströmningar som är en stor fara just nu.
Sandra Lindquist, ordförande i Vänsterns studentförbund, var på plats i Frankfurt under dagen.
– Det är toppenstämning här och väldigt mycket folk, även om det har varit mycket repression. Men vi är ju inte här för att ha roligt, utan för att protestera mot krispolitiken och säga att så här får det inte gå till. De bygger en skrytbyggnad för 1,3 miljarder euro medan folk svälter i Grekland, säger hon till Arbetaren.
Redan under tidig morgon försökte aktivister ta sig fram till ECB-byggnaden för att blockera firandet. Under försöken sattes flera polisbilar och soptunnor i brand och skyltfönster krossades. Vattenkanoner och pepparsprej användes mot demonstranter.
Tusentals aktivister försökte på olika sätt ta sig nära byggnaden. Ett par aktivister lyckades klättra upp på en byggnad i området och fästa en banderoll med texten ”Kapitalism dödar” och en banderoll med texten ”Hur reagerar börsen när mänskligheten dör ut?”. ECB-byggnaden blockerades av demonstranter från flera håll under en tid på förmiddagen innan demonstranterna skingrades. Runt 350 demonstranter uppges ha gripits under dagen och ett tjugotal ska ha blivit skadade.
Under den officiella invigningen deltog ECB-chefen Mario Draghi och ett hundratal gäster. Den 185 meter höga byggnaden har kostat 1,3 miljarder euro och överskred budgeten med 400 miljoner. Arkitekturen ska signalera transparens. Något som flera grupper påpekat rimmar illa med den faktiska brist på insyn och demokratisk påverkan som omgärdar Europeiska centralbanken.
Det hölls även en protestmarsch organiserad av flera stora fackliga organisationer, däribland DGB, paraplyorganisation för tyska fackförbund. Harald Fielder, ordförande i DGB Frankfurt, berättar för Arbetaren varför facken valde att demonstrera vid invigningen.
– Vi har sett konsekvenserna för arbetarklassen av trojkans program i Grekland, Spanien och Italien. Det har haft negativa effekter på lönenivåerna, på tryggheten och även på kollektivavtalen. Därför är det här en fråga för facken, säger han.
SAC Syndikalisternas generalsekreterare Liv Marend var på plats för att delta i demonstrationerna samt i ett möte under torsdagen mellan fackliga organisationer och sociala rörelser. Initiativtagare var arbetare på Amazons lager i Tyskland och Italien. Mötet var förlagt i anslutning till ECB:s öppnande för att sätta ljuset på effekterna av krispolitiken på arbetsmarknaden.
– Jag är där för att observera och hämta in kunskap om hur vi kan delta i den här kampen. Vi har mycket att lära från människor med erfarenheter från länder som drabbats hårdare av EU:s krispolitik, säger Liv Marend.
Hon anser att internationella samarbeten är viktigare än någonsin.
– Vi har alltid haft ett stort internationellt utbyte. Det har varit en del av vår praktik i 100 år. Och fler sociala rörelser har börjat tänka så.