Artikeln som publicerades under rubriken “Putinstyrd Pseudovänster stödjer rysk imperialism”, är inget annat än förtal och rena konspirationsteorier, utan någon som helst verklighetsförankring. Författarna verkar tro att vi inom Donbassföreningen är en grupp putinagenter som badar i rubel och rysk kaviar. Nivån är så låg och anklagelserna så befängda att det knappt förtjänar ett svar, men vi känner oss tvingade när det “liberala” synsättet till och med har tagit sig in i vänstern.
Konflikten i Ukraina började inte med annekteringen av Krim eller kriget i Donbass, trots att det är den bild media ofta ger oss. Konflikten började med Maidanprotesterna och fortsatte med något som bara kan ses som en statskupp, när beväpnade män ur Högra sektorn med våld tvingade ledamöter att avsätta presidenten, eller hindrade dem från att delta i omröstningen. I vilket annat land som helst hade alla ropat “diktatur!”
Därefter legaliserades nazistisk propaganda, kommunisterna fick sina lokaler attackerade och judar samt rysktalande förföljdes. Detta födde massprotester, framförallt i de östra delarna av Ukraina, som krävde federalisering. Protesterna slogs ner, allra tydligast med Odessamassakern. Mitt i allt detta annekterades Krim och upproret i de östra delarna bröt ut.
I artikeln blundas det helt för de fascistiska gruppernas inflytande i Ukraina. Det enda som nämns är att Högra sektorn inte fick mer än två procent i valet. Detta är missvisande, eftersom Högra sektorn är en paramilitär organisation som inte får sitt inflytande genom val, utan genom politiskt våld. Högra sektorn var en drivande kraft bakom våldsamheterna på Maidantorget, de hade ministrar i den första regeringen efter kuppen och de deltog i Odessamassakern.
Men Högra sektorn är inte de enda fascisterna i Ukraina, trots att artikelförfattarna påstår att där inte finns några fascister alls. Vi har först och främst Svoboda, som har många mandat i de västra delarna och som också satt i den förra regeringen. Därefter kan nämnas även Radikala Partiet, UPA-Bandera som har sitt namn från en nazistkollaboratör från andra världskriget, med flera. Sedan finns ett 30-tal högerextrema förband som lyder under Ukrainas armé, bland annat Azovbataljonen som bär SS-symboler på sina uniformer, poserar heilande under hakkors och enligt sig själva krigar mot “Moskovit-judarna”.
Allt detta blundar författarna för och kallar “uppdiktade lögner”. Vad som däremot faktiskt är uppdiktade lögner är att vi skulle vara några Putinanhängare. Vi är socialister, och ingen socialist kan ställa sig bakom Putins högerpolitik. Vi är dessutom motståndare till all imperialism, både rysk och US-amerikansk. Vårt stöd är inte ett stöd för Rysslands stormaktsambitioner, utan ett stöd till ukrainares rätt att göra motstånd. Därför stödjer vi folkrepublikerna i Lugansk och Donetsk, precis som vänstern i Ukraina gör.
Bland de stridande i de östra delarna finns Enhet 404, som är den internationella kommunistiska bataljonen och kämpar under författarnas favoritparoll ”No Pasaran!”. Där finns även Spökbrigaden, som inte strider för Rysslands räkning utan för befria Ukraina från oligarkernas grepp. När de intog Debaltseve så hissade de inte Rysslands fana, utan den röda fanan, socialismens fana. I de västra delarna kämpar vänstern i organisationer som Borotba och Ukrainas Kommunistiska Parti mot regeringen i Kiev, mot fascismen, för socialism och i solidaritet med folkrepublikerna. Vänstern i Ukraina har sin analys klar, och vi delar den.
Enligt författarna till ursprungsartikeln är ukrainsk fascism ”uppdiktade lögner”, och ledarna i folkrepublikerna är inte välkomna i den ”civiliserade världen”. De förnekar således den reella fascismen som existerar i Ukraina, använder sig av uttryck som för tankarna till 1800-talets kolonialism och vägrar att stödja de kämpande socialisterna i Ukraina. Dessutom för de inte fram någon som helst kritik mot den imperialism som USA och EU står för, och deras roll i denna konflikt.
Med bakgrund av detta frågar vi oss: vem är det egentligen som är ”pseudovänster”?
