I nästan ett års tid har 50 journalister från 21 olika länder samarbetat för att granska hur Världsbanken arbetat för att leva upp till sina löften om att skydda utsatta folkgrupper från negativa effekter av bankens egna projekt.
Reportrar från en rad olika länder i världen har gått igenom tusentals dokument och genomfört mängder av intervjuer, däribland med personer som arbetat för Världsbanken.
Resultatet är en detaljrik dokumentation av hur Världsbankens projekt lett till hemlöshet eller arbetslöshet för mängder av fattiga småbönder, sluminvånare, ursprungsbefolkningar och utblottade fiskare.
I flera fall har reportrarna dokumenterat hur hela folkgrupper som råkade bo på platser som låg i vägen för Världsbanksfinansierade projekt tvingats flytta efter att ha utsatts för våld eller hot. Detta trots att dessa metoder står i direkt strid med Världsbankens uttalade mål om att arbeta för fattigdomsbekämpning och en ökad jämlikhet mellan fattiga och rika.
Enligt The International Consortium of Investigative Journalists, ICIJ, satsade Världsbanken i stället 50 miljarder dollar i projekt som ansågs ha en hög risk för svåra sociala eller miljömässiga konsekvenser mellan 2009 och 2013. Det är en summa som är mer än dubbelt så hög som den var under den föregående femårsperioden.
Granskningen visar dessutom att ”Världsbanken genom sitt organ för den privata sektorn, International Finance Corporation, IFC, har finansierat stater och företag som anklagats för människorättsbrott som våldtäkter, mord och tortyr”. Enligt ICIJ har finansieringen i vissa fall även fortsatt efter att det framkommit bevis för de övergrepp som begåtts.
Närmare 3,4 miljoner människor beräknas ha blivit fysiskt eller ekonomiskt fördrivna av storskaliga projekt som syftat till att förbättra tillgången på el eller vatten, eller för att förbättra vägar och elnät i några av världens fattigaste länder.
Mellan 2004 och 2013 utlovade Världsbanken tillsammans med IFC att bidra med 455 miljarder dollar till runt 7 200 olika projekt i utvecklingsländer. Men under samma period kom också en ström av anmälningar från olika folkgrupper i världen som gjorde gällande att olika projekt bröt mot Världsbankens egna riktlinjer.
Som exempel nämner ICIJ:s reportrar hur statstjänstemän i Etiopien försnillade miljontals dollar från de miljardbelopp som Världsbanken satsade på sjukvårds- och utbildningsprojekt i landet, och att dessa pengar i stället kom att användas för att finansiera en kampanj för massförflyttningar av fattiga människor från deras jordar.
Enligt granskningen har över 95 000 etiopier tvingats bort från sina hem på grund av projekt som finansierats av Världsbanken.
I en annan rapport som släpptes nyligen hävdade biståndsorganisationen Oxfam att IFC har en bristande kontroll över mångmiljardinvesteringar i banker och andra finansiella mellanhänder, vilket resulterat i människorättsbrott i olika delar av världen.
Enligt Oxfam har Världsbankens investeringar i vad som beskrivs som ”högriskprojekt” genom mellanhänder resulterat i svåra förhållanden för tusentals människor på bland annat olika plantager i Honduras, Laos och Kambodja.
Som svar på kritiken har Världsbanken börjat se över sina säkerhetsrutiner. Men enligt ICIJ:s granskning hävdar nuvarande och tidigare anställda vid Världsbanken att de förändringar som genomförts i stället för att skärpa skyddet för utsatta grupper snarare har ökat risken för att fler ska drivas bort från sina hem och jordar.
– Det som framkommer av ICIJ:s granskning stämmer överens med vad Oxfam länge har hävdat: att Världsbanksgruppen, och i synnerhet dess organ för den privata sektorn, IFC, ibland sviker de människor som de ska hjälpa, de fattigaste och mest marginaliserade, säger Kate Geary vid Oxfam.
Kate Geary påpekar samtidigt att även Världsbankens egna revisioner kommit fram till samma ”upprörande resultat”.
– Världsbankschefen Jim Yong Kim har medgett att detta är ett misslyckande, och det har han rätt i. Situationen är helt enkelt ohållbar och orimlig. Nu får det vara nog, säger Kate Geary.
Hon menar att Världsbanken nu måste arbeta för att ge drabbade människor upprättelse, men också omedelbart genomföra reformer för att se till att ”dessa tragedier inte återupprepas”.
