Koncept, text och regi: Henrik Bromander och John Hanse Kulturhuset i Stockholm, pjäsen kommer att turnera runt i landet
”Våld och pedagogik är en föreställning som vill få den övertygade pacifisten att knyta näven och den stenkastande aktivisten att tänka om.”Så inleds programbladet till pjäsen Våld och Pedagogik, en modern omarbetning av Bertolt Brechts verk ”Åtgärden” från 1930 – en pjäs som då den kom kritiserades starkt från både vänster och höger.
I den interaktiva föreställningen bjuds man in till att bli delaktig i något som kan liknas vid en brottsplatsrekonstruktion. Här möter man Den Unge Kamraten, som är en del av Rörelsen – en autonom vänstermiljö. Baserat på aktivisters berättelser får man genomgå en rad händelseförlopp – bland annat en demonstration, en arbetsplatskamp och fritagning av fångar på en flyktingförläggning – där Den Unge Kamratens impulsiva och känslomässiga ageranden ställs mot vad Rörelsen ser som det bästa och som går i linje med dess långsiktiga strategi.
Genom interaktivitetens inneboende struktur suddas gränsen mellan betraktare och aktör ut.
Var går gränserna för ens individuella handlingar i förhållande till ett kollektiv så som en rörelse eller ett samhälle? Genom att bygga pjäsen så att skådespelarna ständigt antar nya roller och håller sig flytande – i ena stunden gestaltar man en polis för att i nästa scen agera radikal arbetsplatsaktivist – balanseras pjäsen så att den inte ger några klara svar, vilket författarna Henrik Bromander och John Hanse själva är tydliga med att poängtera att de inte har. Man låter inte publiken ”hålla” på någon utifrån identifikation. På så sätt öppnar Våld och pedagogik upp för en diskussion där man redan från början har omöjliggjort positionerande.
I en tid av ett allt mer våldsamt och hårt politiskt klimat med ett stort mått av frustration bland oss som bär en annan värld i våra hjärtan öppnar Våld och pedagogik upp för ett tryggt samtalsrum
Genom interaktivitetens inneboende struktur suddas gränsen mellan betraktare och aktör ut. Genom att få delta som fascist under en motdemonstration, avståndstagande kommunalråd och arbetare, möjliggörs en diskussion om hur det känns att stå på andra sidan och vilka effekter olika ageranden ger.
I föreställningens efterföljande diskussion kom det bland annat upp reflektioner kring fascisternas upplevelser, något som i andra sammanhang snabbt kan avfärdas med invanda svar eller helt negligeras.
I en tid av ett allt mer våldsamt och hårt politiskt klimat med ett stort mått av frustration bland oss som bär en annan värld i våra hjärtan öppnar Våld och pedagogik upp för ett tryggt samtalsrum om strategier, svallande känslor och vad som kan göras – långt bortom internets trollfyllda, snåriga kommentarstrådar.
Kanske är det det som är det mest radikala med pjäsen; att vi tvingas komma ut och se varandra – utanför grupperingar där vissa tillvägagångssätt ses som självklarheter och blivit tyngda av traditioner.
”Inget ska räknas som gott utom det som verkligen hjälper och ingenting gälla för hedervärt utom det som slutgiltigt förändrar världen: den behöver förändras. ” Avslutningsvis tycks Brechts ord och scenario lika samtida och betydelsefulla i dag som då de först skrevs i en kontext av 1930-talets Tyskland.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
