#91/2024 Signerat Jona Elings Knutsson:”Jag använder inte längre min jobbmejl” ”Diktaturers hämningslösa övervakning tycks fungera som inspiration på sjukhuset.”
#73/2024 Dagsvers Sossarna myser åt återvändarbidraget Jona Elings Knutsson i en dagsvers om nationalism, asylrätt och populism.
#64/2024 Signerat Jona Elings Knutsson:Efter semestern: Hata verkligheten ”Djupandning eller joggingtur kommer inte knäcka ångesten. Enda som hjälper är att ta bladet från munnen och sätta ord på vad som faktiskt händer på arbetsplatsen, högt.”, skriver Jona Elings Knutsson.
#57/2024 Signerat Jona Elings Knutsson:Städerna töms och vittrar sönder i turisternas fotspår Alla borde ha ekonomiska möjligheter att resa på semester. Men sättet vi semestrar på måste förändras radikalt, skriver Jona Elings Knutsson.
#48/2024 Signerat Jona Elings Knutsson:Var är solidariteten bland de andra facken? Vill byggarbetare, handelsanställda, metallare och andra vårdanställda inte ha en fungerande sjukvård?
#42/2024 Signerat Jona Elings Knutsson:Ett beslut – enda som krävs för att undvika vårdstrejken Vårdförbundets övertidsblockad har pågått i tre veckor. Trots att den hävdas vara samhällsfarlig gör arbetsköparna inget för att få slut på den, skriver Jona Elings Knutsson.
#34/2024 Dagsvers Utan oss så stannar just allt "Ingen herre och gud ska klä på oss befrielsens skrud". Jona Elings Knutsson i en dagsvers skriven för 1 maj.
#30/2024 Dagsvers De som startar transhatsdrev kan börja visa sina skrev Jona Elings Knutsson har skrivit en dagsvers inför dagens omröstning i riksdagen gällande en ny könstillhörighetslag.
#83/2018 Signerat Jona Elings Knutsson:Lungröta – en orättvisans sjukdom När penicillinet uppfanns blev tuberkulosen ännu tydligare de utsattas sjukdom. Och så länge den drabbar människor någonstans långt borta lär vi inte ligga sömnlösa över antibiotikaresistensen. Men när vårt sociala skyddsnät blir allt glesare och armodet brer ut sig kan lungrötan gå även här.
#44/2018 Signerat Jona Elings Knutsson:Karaoke och klasskamp En gång i tiden kämpade vi ihop, nu är våra problem privata angelägenheter – alltifrån osäkra anställningar till bostadsbrist. Den svenska modellen har upplösts av fackföreningar och näringsliv i samförstånd. Visst kan vi greppa karaokemicken efter jobbet, men vi måste greppa mer än så.
